Jag oroar mig och följer inte med på roliga saker, hjälp!

Hej och tack för din fråga!

Du beskriver att du känner en olust för att fara just då det gäller fast du innan känt dig ivrig. Kanske du arbetar upp för mycket tankar och oroskänslor kring själva mötet och det sociala umgänget, då du verkligen ska iväg. Det är faktiskt rätt så vanligt att känna så, och många tänker i samma banor som du fast det inte syns eller hörs. 

Känslor som dessa kan också röra sig om en form av social ångest. Social ångest innebär att man är rädd att hamna i situationer med andra människor där man lätt blir utsatt för andra människors uppmärksamhet och man riskerar att känna sig bortgjord eller granskad. Du beskriver att du är rädd för att göra bort dig, och när man har social ångest handlar det mycket om att man oroar sig över att bli granskad, göra bort sig eller tappa kontrollen framför andra. Denna känsla kan upplevas olika från person till person, men ofta kan följande symptom såsom hjärtklappning, torrhet i munnen, yrsel och svindel eller känslan av en klump i magen eller halsen uppkomma i sociala situationer. Rädslan för att känna symptom som orsakar obehag gör lätt så att man börjar undvika sociala sammanhang.

Har du någon av dina vänner, med vem det skulle kännas bekvämt att berätta om det här? Det kan göra det lättare för dig att komma med nästa gång, då du vet att du har en vän “på din sida”, som vet hur du känner. Det kan ju också hjälpa att fast träffas hos en kompis innan krogen eller att någon kommer till dig först om det blir för mycket på en gång att direkt gå in bland många…

Det är alltid lättare att ta saker i lite mindre portioner då det gäller social ångest/oro eller nervositet, och sakta arbeta sig mot större utmaningar.

Önskar du få mera hjälp och stöd kan du kontakta till exempel elevhälsan (det vill säga skolhälsovårdaren eller kuratorn) i din skola. Där kan du berätta om hur du känner och så kan ni tillsammans fundera på fortsatta steg. Ifall det finns en ungdomsmottagning i din kommun kan du också kontakta dem ifall det känns bättre, likaså din kommuns vårdcentral ifall du inte går i skola. Ifall du jobbar kan du också få hjälp från arbetshälsovården!

 Ifall du behöver prata med någon akut eller ifall du inte vågar eller vill söka hjälp fysiskt, så kan du ringa en telefonjour. I telefonjourer finns det alltid någon som lyssnar och som kan ge stöd och råd i hur du ska gå vidare. Du får vara anonym när du ringer. Här hittar du vilken chatt eller telefon har öppet när: https://unginfo.fi/chattkalender/ 

Hoppas detta hjälpte! Ha de bra och god jul!

Med vänlig hälsning,

Socionom Mathilda, Unginfo

Psykolog Helena, Unginfo