Jobbig kompis

14.09.2024
Hej,
en vän som jag känt sedan lågstadiet och hängt i samma grupp med har de senaste åren blivit allt mer jobbigare och jobbigare.
Det hela började egentligen i högstadiet då vi blev tonåringar och naturligtvis började stanna ute längre på kvällarna, folk började få sina första pojk- och flickvänner o.s.v. Hennes föräldrar är jätte stränga och hon får inte göra något alls. Hon måste vara hem senast 11-12 tiden och får inte sova över hos sin pojkvän som hon har varit tillsammans med i ett år nu. Hon klagar alltid på sina föräldrar och berättar om hur hon hatar dem och bara väntar att få flytta ut, de grälar alltid och hon kan inte prata med dem om någonting alls. Alla andra i vår kompisgrupp har relativt bra förhållande med våra föräldrar t.ex jag själv kan berätta allt skvaller åt mina föräldrar, jag får vara ute så länge jag vill och vi grälar inte särskillt ofta.

Det är uppenbart att hon är avundsjuk på alla oss andra som har en mycket bättre relation med våra föräldrar och jag förstår henne nog. Hennes föräldrar är väldigt passiv aggressiva, om hon frågar om hon får gå på fest eller nått så är det alltid bara ”Nej.” och de kan inte diskutera om saken, de säger alltid bara att de ”bestämmer allt över henne tills hon flyttar ut, punkt.” Hon får absolut inte sova över hos hennes kille och kommer hon inte hem så åker dom dit och hämtar henne. Till och med om hon säger att hon får skjuts hem av någon kompis så kommer dom skillt och hämtar henne själv för att säkerställa att hon är hemma precis då de vill.

Så det är verkligen synd om henne men detta börjar gå ut över oss andra också. Hon är jätte bestämmande och dömmer andra om de varit sent ute, men samtidigt vill hon ju göra det själv?! Hon klagar KONSTANT om att hon har det sååååå jobbigt och hatar hennes föräldrar osv och det börjar bli frustrerande. Hon har också börjat snacka skit om min bästa kompis för att hon får sova med hennes kille men hon inte får det osv. Hon ska alltid bestämma allting och typ få alla andra att inte gå ut bara för att hon inte får det. Vi förstår ju att hon har det jobbigt och det är verkligen synd om henne men samtidigt har hon ju inte rätt att ta ut det på oss? Vi måste få vars unga och vara ute å festa och ha kul det är lixom inte vårat problem att hennes föräldrar är som dom är… Vad ska vi göra? Vi vill ju inte ”droppa” henne heller men det börjar seriöst vara tungt och jobbigt att hänga med henne. Det känns ju dock som att detta är ur våra händer, vi kan ju inte direkt gå och skälla ut hennes föräldrar….Finns det något som vi kan göra? frustrerad vän
Rosanna farg

Ungdomsinformatör Rosanna svarar

16.09.2024

Hej! 
Tack för din fråga. Det är jättefint att du/ni tänker på er vän och förstår att hon har det tungt men det är samtidigt okej att känna frustration över att hennes problem går ut över er som är hennes vänner.  

Det låter som att hennes dömande ord är en följd av hennes uppfostran och att det i verkligheten finns ganska mycket avundsjuka i bakgrunden som gör att hon behandlar er på det här sättet. Det är såklart inte okej men man förstår samtidigt att det tyvärr kan bli så här. 

Det är kanske hennes sätt att skydda sig själv från tunga känslor av utanförskap och känslan av att hon går miste om sådant som hennes vänner får uppleva. Istället för att acceptera den känslan väljer hon att hacka på er för att ni får leva det livet som hon kanske själv innerst inne önskar att hon också kunde få leva.  

Jag tänker också att hennes kontrollbehov eller behovet av att få bestämma kan komma från känslan av att hon inte får bestämma alls över sitt eget liv. Om man upplever att man sällan har kontroll över vad som händer i ens eget liv så kan det hända att man tar varje chans man får att styra och ställa. Det kan ju dock leda till att man blir väldigt bossig i sina vänskaps- eller kärleksrelationer. Om hennes föräldrar aldrig låter henne vara delaktig i beslut så kanske hon kompenserar genom att bestämma över er istället. Kortfattat kan man säga att bristen av kontroll leder till ett större kontrollbehov. 

Det jag tänker att ni kan göra i första hand är att inte gå med i hennes skitsnack och inte ge det så mycket plats och uppmärksamhet. Om hon börjar tala illa om någon person eller deras val kan man kort och gott säga t.ex. “Okej, jag tycker inte att det är något fel med det” eller “Alla får leva sitt liv som dom vill” eller “alla är olika och det är okej”. Eller så kan man helt kallt ignorera det också, om hon inte får uppmärksamhet när hon säger något osakligt så är det också mindre sannolikt att hon orkar fortsätta.  

Samtidigt kan ni försöka ge henne mer uppmärksamhet när hon gör något bra. Det verkar som att hon desperat försöker kräva uppmärksamhet av er och hon tror kanske att ända sättet att få den är genom att visa er hur dåligt hon har det. Vilket är ännu ett bevis på hur jobbigt och tungt hon har det just nu. Försök att istället på eget initiativ visa att ni ser henne och bryr er om henne.

Uppmuntra henne och ge henne positiv feedback när hon säger eller gör något snällt. Ni kan också ta initiativ till att göra sådant som ni vet att hon också får göra. Hon känner sig onekligen utanför och kanske har extremt mycket rädsla över att missa roliga fester och samtidigt förlora sina närmsta vänner. Därför är det jättebra om ni kan visa henne att hon är viktig för er genom att föreslå aktiviteter som hon kan delta i. Det betyder inte att ni inte kan fortsätta gå på fester men ta gärna själva initiativ till att ordna myskväll eller bara hänga tillsammans med jämna mellanrum. Då ger ni henne känslan av att ni nog vill vara med henne och göra sådant som hon också vill och kan göra. Det skapar säkert jättemycket stress och oro inom henne om hon upplever att ni inte kan göra saker tillsammans på samma sätt längre. Då väljer hon istället att tala illa om sånt som ni gillar att göra i hopp om att ni ska sluta med det och komma tillbaka till henne. Det här är inte lätta tankar och känslor att bära på. Men om ni själva tar tag i saken och visar henne att hon fortfarande är en värdefull vän och att ni också vill anpassa er till henne så blir hon kanske uppmuntrad att visa er samma hänsyn och behovet av att dissa er och era val minskar.  

Sedan tror jag att det är bra om ni pratar med henne och frågar hur hon mår. Jag förstår att det är tröttsamt att höra på hennes klagande hela tiden men det kan hända att det minskar ifall hon börjar märka att hennes vänner bryr sig om henne och regelbundet frågar hur hon mår och ger henne uppmärksamhet utan att hon behöver tvinga fram det. I grund och botten baserar sig hennes beteende på rädsla och osäkerhet. Passivt aggressiva föräldrar kan tyvärr skapa en extremt stark otrygghetskänsla och ett väldigt stort uppmärksamhetsbehov. Men om ni kan vända lite på steken och istället ge henne den uppmärksamheten utan att hon behöver klaga sig till den så kan det på långsikt få henne att inse att hon inte behöver kräva er sympati utan att den alltid finns där oavsett vad. Det kan i sin tur leda till att behovet av att klaga och döma er andra minskar.  

Sedan får man såklart sätta gränser. Man får säga rakt ut att man inte uppskattar hur dömande hon är och man får säga att man inte uppskattar att hon talar skit om en gemensam vän bara för att deras liv ser olika ut. När man sätter gränser är det viktigt att man ändå kan bekräfta att man fortfarande tycker om personen men att man inte tycker om deras beteende. Det viktigaste i alla relationer är kommunikation. När man sätter en gräns är det bra om man kompenserar med att ge personen positiv feedback för något dom gör bra eller något man gillar med dom. T.ex. kan man säga “Jag gillar inte då du talar så där dömande när du annars är en så bra vän och en så fin person”. Då bekräftar man personen värde samtidigt som man sätter en gräns.

Människor brukar känna sig mer taggade på att förändra sitt beteende om dom vet att deras vänner uppskattar de goda sidorna man har. Då blir man motiverad att visa mer av dom sidorna eftersom det är dom man får uppmärksamhet för och det är dom som ger positiv feedback. 

Du är verkligen en fin vän som skriver till oss och ber om råd. Det är tydligt att du/ni inte vill dissa er vän men jag förstår verkligen hur desperat man kan bli när en person man bryr sig om plötsligt blir en riktig energitjuv. Hur länge ska man orka liksom? Man har såklart alltid rätt att skydda sig själv och ta avstånd från personer som trycker ner en. Samtidigt kan det här vara något som går över med tiden. Vänner som går igenom jobbiga perioder tillsammans kommer ofta ut på andra sidan med ett mycket starkare vänskapsband. Det är dom vänskaperna som kan hålla livet ut. Prata med dina andra vänner och ta hjälp och stöd av varandra. Fundera igenom hur ni bäst kan stöda er vän utan att hon stjäl för mycket av er energi. Ni kan läsa igenom mitt svar tillsammans och fundera ifall det är något som ni tycker att låter vettigt och hur ni tillsammans kan stöda er vän samtidigt som ni sätter hälsosamma gränser. 

Hoppas det här var till någon hjälp.  


Kram och lycka till <3  
//Rosanna 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra om min kompis har en ätstörning? Hon har alltid varit stressig och hennes mentala hälsa har inte varit det bästa, men hon pratade med en kurator då och vi trodde att hon skulle få hjä...
Läs mera

Jag känner mig ensam/irriterande när jag är med mina kompisar eller med familjen. Ibland kan jag bli lite högljudd eller exalterad av ingen direkt orsak, och det kan märkas genom att min familj och mi...
Läs mera

Lång rant. Min bästa kompis har nu i två år haft problem med sin hälsa. Hon har haft någon slags smärta nästan varje dag, tex. magont, ryggont, illamående, yrsel, trötthet och huvudvärk. Ibland säger ...
Läs mera

Hej. Min bästa vän bor i Pakistan och jag har aldrig träffat henne men ändå kan jag sakna henne enormt. Den ända jag skulle vilja vara med är min online vän. Ibland gråter jag över att jag saknar henn...
Läs mera