Det här låter kanske konstigt men fastän jag har en fin pojkvän och kompisar kan jag ändå känna mig ensam (men jag känner inte mig ensam i förhållandet till killen). Jag känner liksom också många människor men en del har jag bara ytliga relationer med. Mitt gäng från gymnasiet är alla utspridda i Vasa och Åbo, ingen studerar här i Helsingfors. Dock håller vi kontakt då och då.
Jag undrar varför jag ibland känner mig ensam. Speciellt då killen är ute med sina kompisar och jag har inget att göra. Jag brukar ofta vara den som tar initiativ och föreslår att ses på t.ex. någon kaffe. Många brukar vilja gå på kaffe. Men ibland längtar jag lite efter att någon skulle ta kontakt med mig och föreslå att träffas, inte att bara jag tar initiativet. Känns ibland tungt att vara den som ofta föreslår olika saker att göra.
Jag bor själv och har gjort det i 1,5 år. Kanske det också påverkar lite? Men jag har svårt att tänka mig bo med någon annan (bara killen kan jag tänka mig bo med) då jag är van vid att vara själv. Ibland känns det tråkigt att komma hem själv och inte ha något att göra. Det känns också som om alla andra har ett jätterikt socialt liv och träffar människor stup i kvarten medan en själv träffar kompisar utanför skolan typ 1-3 gånger i veckan. Jag undrar också emellanåt om det finns människor som bryr sig och tycker om mig (förutom min pojkvän).
Ibland känns det som om det händer så mycket nu i mitt liv att jag blir trött. Och så undrar jag också hur jag ska hantera de här känslorna av ensamhet, som dyker upp ett par gånger i veckan? Säg nu inte att jag ska aktivera mig på t.ex. någon nation eller ämnesförening för det gör jag redan. Ibland kan de här ensamhetskänslorna kännas överväldigande att jag gråter en liten skvätt.
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej.
Jag förstår hur du känner dig. Du är nog långt ifrån ensam om att känna så, även om det givetvis inte tröstar det minsta. Du befinner dig i den ålder och livssituation där relationer förändras. Dels så flyttar man rent fysiskt åt olika håll, och alla är ganska upptagna med sitt. Men dels så är det också den åldern då man kan upptäcka vilka vänner som finns kvar och vilka som inte gör det, och det kan vara väldigt smärtsamt.
Som vuxen är det inte lika lätt att lära känna nya människor. Å ena sidan kan man träffa mycket folk, men det tar kanske längre innan man kommer varandra nära.
Jag tror helt enkelt att den tid du befinner dig i just nu för många upplevs som ganska ensam. Man har kanske flyttat till en ny ort och har inte riktigt hittat någon självklar plats ännu. Det är ju bra om du har aktiverat dig i skolan, så har du ett sammanhang där. Jag förstår att det känns tungt om det alltid är du som tar kontakt och vill hitta på någonting, men kanske det ändå är värt det framom att vara ensam. Det är ju möjligt att alla andra tänker likadant om dig - att du verkar ha ett fullspäckat schema?
Jag kan känna igen mig själv i mycket av det du skriver, från den tid då jag själv flyttade hemifrån för att studera. Så om jag kunde skicka ett meddelande till den flicka jag var då så skulle det vara att försöka göra det bästa av tiden. Att inte oroa mig i onödan eftersom den ensamhet jag kände då inte skulle vara förevigt. Den hängde helt enkelt ihop med den tiden och livssituationen. Försök att skapa goda relationer till de du lär känna, istället för att skapa många relationer. Det kommer att ordna sig, helt enkelt.
Så försök att satsa på dig själv och göra saker som du själv mår bra av. Gå till simhallen. Ta promenader. Var inte blyg för att ta kontakt med människor och föreslå kaffe. Jag inser om det låter ganska klyschigt men jag tror i de flesta fall att det ändå är bra att fokusera sin energi på bra saker istället för att gräva ner sig. Och en klyscha till nu då jag kommit igång: kom ihåg att det är under tunga peroder man utvecklas och växer som människa. Det betyder ju inte att det alltid är kul, men det leder i allafall till någonting. Du står inte stilla, fast det tidvis kan kännas så.
Skriv in då det känns surt. Vi finns här <3
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar