Känner mig så ensam...

Hej not-4 ever alone!

Oj vännen, vad vi skulle vilja krama dig nu och lova att det nog blir bättre, håll ut! Jo, vi förstår absolut att det känns jobbigt och som om det skulle se dystert ut vid horisonten också. Men om vi nu får låta som gamla tanter här ( ;) ), så finns det en klar fördel med att ha hunnit vara med ett tag i det här livet: vi har sett hur snabbt det kan förändras och hur väldigt mycket det kan förändras!

Bara för att du just nu känner dig ensam, osäker, inte värt så mycket och oroar dig inför en dyster horisont, så betyder det inte att du kommer att känna så här för evigt. Det kan vara helt annorlunda om ett år, en månad, en vecka. Det kan vara fullkomligt totalt annorlunda än du tänker nu redan i höst i gymnasiet! Det finns ingenting som dikterar och bestämmer att det kommer att bli och förbli så som du tror nu. Annat än du själv. Du kan bli en självuppfyllande profetia, alltså att det du tror att kommer att ske kommer att ske för att du undermedvetet orsakar det. Eller medvetet, genom att göra val. Varje dag väljer du hur du vill ha det.Så börja välja utgående från vad du själv vill och behöver!

Du är inte alls så beroende av andras val som du tror. Du måste tex inte anpassa dig efter de två tjejer du har som kompisar nu. Du måste inte vara ensam i gymnasiet för att du väljer en annan skola än de. Det finns ju fler människor än de två i världen, ja runt omkring dig just nu. Du kan välja att inte låta din blyghet hindra dig från att prata med nygamla människor. Du kan välja att bli vän med människor som kanske just nu finns i din närhet, men som du inte "ser" för att du fokuserar på dina två kompisar. Din blyghet lägger munkavle på dig och det är bara du själv som kan ta bort den. Ingen annan kan komma och göra folk till dina nya kompisar. Ingen annan än du kan påverka dina nuvarande två kompisar att respektera dig mera.

Vi är själva oftast våra största fiender, våra största begränsningar och våra elakaste kritiker. Och oftast handlar det bara om gammal vana. Vi kan bli vana att skylla på tex vår egen blyghet, vana att låta bli att ta första initiativet till en mänsklig kontakt, vana att följa i andras spår... Men du är FRI! Fri att ta makten över ditt eget liv och börja skapa och forma det så som du vill. Det går inte över en natt, och inget liv blir någonsin helt perfekt. Men du ÄR din egen lyckas smed, inte ett offer för andras val och åsikter och impulser att börja prata med just dig.

Just när det gäller livet efter 9:an, så är rädsla ändå förståerlig. Det är på sätt och vis enklare att hålla sig fast vid det gamla och välkända, man vet vad man har men inte vad man kommer att få. Och du har ju tex hängt ihop med de här två tjejerna i största delen av ditt liv. Men att välja väg i livet beroende på vad kompisarna väljer är lika dumt som att låta pojkvännens framtidsdrömmar styra ens egen väg. I skarven mellan 9:an och andra stadiet, så händer ofta också massor med folk. Många tar ett jätteskutt framåt i sin personliga utveckling - mycket just på grund av en ny skola med nya kompisar (eller nygamla, alltså folk man nog känt förr men nu "upptäcker" i en ny miljö) och därmed nya möjligheter. Men också för att den nya världen ofta ger mera utrymme att hitta sig själv och hitta sin egen identitet, smak osv - eller pröva sig fram. Folk kan alltså förändras en hel del tex när de börjat gymnasiet. Såväl människorna du går i skola med nu som du själv! Du behöver alltså inte vara samma människa om ett år som du är idag. Oavsett utseende, oavsett umgänge nu, oavsett allt. Och det är också rätt vanligt att man börjar hänga med helt andra människor en bit in på höstterminen på andra stadiet, ja oftast redan första dagen, än man trodde på våren på 9:an. Massor av dina kommande vänner är just nu främlingar du inte lärt känna ännu.

När man är lite olycklig på ett eller annat område i sitt liv, så är det som om man inte skulle kunna se längre än näsan är lång. Det här gäller inte endast när man är tonåring, då man liksom lever i just denna sekund, utan under hela livet. Det är svårt att se framåt med tillförsikt och förtroende när något känns tungt, men nu tittar tanterna fram här igen och lovar att det här bara är en period i ditt liv. Och att den kan ta slut rätt så snart bara du tar över rodret för ditt eget skepp. Det är DITT liv och både ditt ansvar och din frihet att göra det till vad du vill. Du behöver inte ändra allt över en natt, men du kan börja öva på att styra genom att ta små babysteps, göra ett eget litet val åt gången. Och sedan en vacker dag inom en inte alltför avlägsen framtid så kommer du plötsligt att inse att "hej, nu har jag det jättebra! Nu känner jag mig inte det minsta ensam eller beroende av andra och nu står jag på mina egna två ben!"

Lycka till på resan <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna