Jag identifierar mig som man, men har inte tidigare kännt att jag har hört till något gäng bestående av män. (Jag har alltså inte hört till någon social grupp, där "medlemmarna" varit män). Men det upplever ja nu för första gången. Jag har ett gäng som jag umgås mycket med, och jag har börjat påverkas av en massa maskulinitetsnormer som inte alls stört mig lika mycket tidigare, eftersom jag int umgåtts så mycket med män. Trots det har jag tidigare ren tänkt väldigt mycket på min maskulinitet och normer kring maskulinitet överlag, och nu när ja umgås med män, så känns det som att de andra inte har tänkt alls lika mycket på de som jag.
En specifik sak, som inte nödvändigtvis måste ha med maskulinitetsnormer att göra, men som jag tycker att i det här fallet har det, som har stört mig mycket på sistone e en av mina kompisar som använder sig av namn på diagnoser på ett orespektfullt sätt i sitt sätt att kommunicera och skämta. T.ex. kan han säga att något "är väldigt cancer" om något är dåligt eller jobbigt. Han kan också kommentera att någon sak "är autistisk" eller "är CP" om den inte fungerar som den ska. När han gör det känns det som att han nedvärderar de egentliga diagnoserna, och svårigheterna som människor, som faktiskt lever med dem, upplever.
Jag har blivit ganska irriterad på detta på sistone, och det känns extra svårt att kommentera, för att personen är någon som jag respekterar jätte mycket på vissa andra sätt. Så jag funderar hur ja på bästa sätt sku kunna ta upp de me honom? Bekymrad
UngInfo svarar
Hej!
Vad roligt att du har hittat ett gäng som du umgås med! Det är vanligt att vissa tänker mer på maskulinitet och normer kring det, och andra är inte så insatta inom ämnet. Att skämta om olika diagnoser är tyvärr inte helt ovanligt, och vissa kan ha ett behov av att skämta om sådana saker. Det kan vara för att personen helt enkelt inte vet vad dessa diagnoser innebär. Det är fint att du faktiskt blir irriterad då du hör din kompis säga dessa saker, det visar att du är mogen och kan respektera andra samt ta andra i beaktande. Bästa sättet att ta upp detta med din kompis kan vara att förklara exakt hur du känner utan att beskylla honom och säga att han gör fel. Din fråga är ganska bred och kan ses från olika perspektiv så jag fick hjälp med att svara på frågan av Jürgen Ross (Socinom, Studerar sociologi & genusvetenskap) och Helena Godenhjelm (psykolog).
Personen som uttrycker sig på det sättet, gör det väldigt osensitivt och vet kanske inte varför det inte är okej att använda diagnosbegrepp på det sättet. Om personen är din vän, och det finns en ömsesidig tillit, borde han förstå dig och möjligen sluta använda sådana begrepp ifall du säger att det inte känns bra för dig. Det kan vara jobbigt att göra det bland hela gruppen, så om det är något som påverkar dig så kan du ta honom åt sidan och prata sinsemellan.
Om han inte beaktar dina känslor så är det kanske inte en person som du på lång sikt vill ha som din vän, eftersom det får dig att må dåligt. Normer skapas i varje grupp, och personer följer efter dessa normer för att visa att de är med i gruppen eller att de vill vara med. Men normer som är kränkande och får en att må dåligt ska aldrig accepteras. Normer är som riktlinjer, men en person har i första hand valmöjligheten att själv skapa sina egna handlingssätt och anpassa dem in i gruppen. Du behöver inte följa gruppens normer. Alla är olika och det är okej. Det låter dessutom som att diagnosbegreppen fungerar som ett sätt för personen att beskriva något som personen inte helt förstår. Ens irritation för något, illamående eller frustration. Det blir då ett sätt för personen att förminska sin irritation eller illamående framför gruppen, genom att använda sådana begrepp. Personen vill alltså inte visa sig sårbar och skuffar undan det som egentligen stör en. Prata öppet tillsammans, om att begreppen får dig att må dåligt / irriterad. Fråga också varför han använder sådana begrepp. //Jürgen Ross
Bästa sättet att ta upp det är att försöka vara ostört på tumanhand och prata face to face, i den situationen är det bra att inleda samtalet kring hur mycket du respekterar honom gällande olika områden och att han är en person som du ser upp till. Däremot (viktigt att uttrycka sig från eget perspektiv och egna känslor) känner jag lite illa att vara då du pratar respektlöst om vissa människor/grupper/diagnoser... Här kan man ju också fundera lite på vad i det som irriterar och ta upp de tankar och känslor som väcks, utan att attackera eller anklaga honom som person eller hur han är. Bara fokusera på just hur sättet att uttrycka sig väcker obehag hos dig. //Helena Godenhjelm
Hoppas det löser sig!
//Veera, Socionompraktikant
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar