lessen....

Hej!

Vojdå vännen! Vad synd att din bästis flyttat bort. Vi förstår att det känns tungt - du känner säkert sorg nu och det är okej, du ska få sörja. Det i sig är inte så mycket att göra åt, sorg lättar nog med tiden, men man måste få låta sig själv känna den så att man sedan så småningom kan komma över den.

Vi ska försöka komma meed vår syn på din kompis-situation nu, även om vi nog tror att alla lärare, skolkuratorer osv också kommit med sina synpunkter, råd osv. Om det hjälper kan vi inte lova, men vi vet åtminstone vad du menar och hur du känner. Försök samtidigt också tänka tillbaka på vad alla vuxna runt dig sagt när du pratat om det här med dem och försök att ta det till dig, försök att göra så som de sa också. De är smarta människor och de har lärt sig metoder för hur man motarbetar mobbning, så klart att de sa något vettigt åt dig. Försök att verkligen fundera igenom det de sade och försök att göra som de sade också.

Vi förstår att det blir sååå mycket jobbigare för dig nu om du inte har någon att vara med istället. Tyvärr så brukar sådant ibland ta tid, det går inte alltid på ett ögonblick att hitta nya personer att hänga med och nä, vänner växer inte på träd. Ofta är det också så att om man hade någon som man jämnt hängde tillsammans med förr, så blir tomrummet efter den människan så jättestort om man inte hela tiden hade flera vänner. Och det syns inte bara på att man plötsligt står där ensam, utan också på att det är ett tomrum i gruppen av människor runt en, tex i klassen eller i skolan. Det här reagerar alla andra också på och de kan ha svårt att hitta ett nytt sätt att vara allihopa tillsammans på efter att någon försvunnit. Ibland är det tyvärr så att de blir negativt inställda till den som lämnat kvar. De vet liksom inte vad de ska göra med den personen och då är det underligt nog lättare att stöta bort den människan än att försöka få den människan att passa in i "färdiga" grupper.

Det kan vara förklaringen till varför alla är så elaka mot dig nu - de vet inte i vilket fack de ska placera dig (ifall det var så att du och din bästis inte ingick i gruppen redan innan). Grupper, tex klasser, brukar tyvärr också funka enligt instinktiva grottfolks-principer. En av de här principerna är att det oftast finns en ledare i en grupp, eller flera som är "populära", som bestämmer och som alla vill vara med. Samtidigt måste det finnas en motsats, någon som blir utstött, en hackkyckling eller överlag bara inte får vara med i "innegänget". Det måste alltså inte alltid vara så här, men ofta. Kanske är det så nu att de har placerat dig som hackkycklingen, att det är därför de försöker trycka ner dig, talar skit om dig osv? De vill ha en "vi mot dem/henne"-känsla för att få en starkare känsla av att vara på toppen av gruppen. kanske har du någon gång gjort något som de kan "skylla på" nu, en orsak som de tycker att ger dem rätt att vara dumma mot dig. Men det behöver inte heller vara så, det behöver inte alls vara något fel på dig. De är elaka nu, javisst, och det är löjligt vanligt att folk funkar så här med tanke på att vi dels alla är moderna människor och dels uppfostrats sedan dagis att vi alla måste kunna leka med alla och vara snälla mot alla.

Men bara för att de utsett dig till mobbningsoffer, så behöver du inte förbli det för resten av livet. Du kan ändra din "plats" i gruppen och du kan förändra deras syn på dig. Ja det var bra att du har berättat för lärare och skolkuratorer osv om att de mobbar dig - och det är faktiskt skolpersonalens plikt och uppgift att ändra på det här, de måste stoppa mobbningen, det är deras jobb. Men du kan själv välja också om du ska låta det här komma åt dig, om du ska låta det trycka ner dig i skoskaften och bli en blöt fläck. Precis som de flesta vuxna säkert redan sagt, så ska du inte visa att du tar åt dig. För om du visar att de skadar dig, så ger du dem en "belöning", du visar att de har lyckats och då fortsätter de gärna med det där dumma.

Det farliga är om du borjar TRO att du är värd att behandlas skit, om du tror att de har rätt och du fel, om du tror att de FÅR göra så här. Då kommer de att nöta ner ditt självförtroende ända till botten och det syns på dig. Hela ditt kroppsspråk, din utstrålning, din min, allt du gör och säger kommer att meddela åt dem att du är ett mobbningsoffer och att du förväntar dig att de ska hacka ner på dig. Då kommer de att göra det. Du vet hur man kan få en uppfattning om någon som man träffar första gången bara genom att se på dem, innan de ens öppnar munnen. Om du innerst inne tror att ingen vill vara vän med dig, att du är värdelös och hemsk, då kommer du att stråla ut den bilden av dig själv åt andra. Och då kommer de att behandla dig enligt det.

Så våra egna, personliga råd, är att du ska göra två saker nu. För det första ska du jobba upp din självkänsla, känslan av att vara värdefull no matter what. Det kan du få hjälp med av tex skolkuratorn och vi har också en hel del tips här på Decibel om det. Dem hittar du under Information här till vänster och under kategorin Själ.

Det andra du ska göra är att tänka på hur du ser ut när du möter de här som är elaka. Du ska inte titta åt sidan, inte huka med ryggen och hålla armarna om dig själv. Du ska inte undvika dem och inte mumla eller visa en ledsen min. Upp med hakan, rak i ryggen, möt deras blickar rakt av och gå förbi dem med en avslappnad stil. Då visar du att de inte bekommer dig det minsta, att du är stark och självsäker och att det inte går att sätta sig på dig. Försök att bete dig som att du inte alls är mobbad, att ingen är elak med dig och att du inte alls är mindre värd än någon annan. Det är underligt hur mycket man kan övertyga någon annan bara genom sitt kroppsspråk! Din utrstålning är magisk, så försök se till att du utstrålar det du vill!

Att gå från mobbningsoffer till att bli accepterad och få vänner kan ta ganska länge, så det är viktigt att du vet om det och inte ger upp. Bara fortsätt envisas med att du är bra och trevlig och duktig och rolig att vara med - oavsett vad de gör och säger åt dig. Envisas med att prata med folk, envisas med att ha en glad min och le och skratta! GE INTE UPP!!! Att förändra hur folk tänker om dig går inte på en sekund, så sluta inte le bara för att någon ger dig någon elak kommentar. Om du orkar hålla ut, så "vinner" du i längden, för deras undermedvetna kommer så småningom att ändra åsikt om dig och slappna av tillsammans med dig och börja ha roligt med dig! Ofta räcker det också med att EN person blir snäll istället för dum och då brukar det smitta av sig till alla andra. På samma sätt som att det kanske var en persons elakhet som satte igång alla andra, så kan en person förändra allas inställning till dig. DET VET VI!

Det allra allra viktigaste är alltså vad DU tycker om dig själv! Om du tycker om dig själv, så kan andra tycka om dig. Om du tycker att du är trevlig och rolig och en bra vän, så kommer du att övartyga andra om att du är det. Om du nu är osäker på om du riktigt tycker om dig själv alls eller om du alls är en underbar person, så är det det första du ska jobba på. Jobba på din självkänsla, då brukar resten komma automatiskt! Du måste tycka om dig själv och du måste visa att du gör det åt folk, först då kan de börja tycka om dig! Då kommer du automatiskt att få vänner. För vännen, du VET nog innerst inne att du ÄR trevlig och rolig och snäll och sprallig och charmig och smart och humoristisk! Så plocka fram de sidorna inom dig och jobba för att få dem starka!

Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny