Livet är som en fest

Hej Fezt!

Ja du vännen, det kan vara så väldigt knepigt ibland med föräldrar när man är tonåring. Det kan ofta kännas som om man vore från helt skilda planeter, så svårt kan det kännas att prata om det som är viktigt för en själv och så svårt kan man ha att förstå varandra. Annars kanske man klarar sig mer eller mindre okej utan deras input - bådekunskap, goda råd och inblandning och förbud - men ibland kanske man vill något som man behöver ha antingen deras lov/godkännande för att få göra eller rent av något praktisk, som att ta hem en pojkvän. Och då är det ju lite konstigt att plötsligt försöka börja berätta om och diskutera viktiga saker med dem, så att de ska förstå varför man vill det man vill. Förstå varifrån man kommer, liksom.

Så egentligen är det mitt förslag, att försöka hitta ett tillfälle och helt enkelt börja prata med dina föräldrar om hur du tänker och tycker, önskar och drömmer, resonerar och ja, hur ditt liv ser ut. Du kan försöka hitta en sådan relation med båda, eller fast med mamma, där ni kan diskutera livet överlag. Ett bra tillfälle är medan man gör något, så att man inte behöver se på varandra eller känna pressen av "nu ska vi prata allvar". Gå ut och promenera med pannlamporna på, sortera och vik kläder, baka, gå i bastu, far ut och kör bil... Och så låter du henne se en del av ditt liv.

Visst kan du välja att berätta bara valda delar, de behöver ju inte veta precis allt. Men du kan bra berätta om ungdomar i allmänhet, kanske om jämnåriga eller kompisar eller byssbor så där objektivt, så att de lättare ser i en hurudan värld du lever. Visst har de själva varit unga någon gång, men dels kan det vara lite svårt att fatta att den egna lilla flickan just nu är en "ungdom" och kanske gör liknande saker som när de själva var unga. De kanske själva gjorde ett och annat som de har svårt att föreställa sig att skulle vara okej när det plötsligt är det egna barnet det gäller - och det är normalt. Deras främsta uppgift det senaste ett och ett halvt decennium har varit att skydda dig mot allt ont i världen, så de flesta föräldrar blir då "överbeskyddande" och "stränga" - så känns det iaf för ungdomen själv.

Det som eventuellt kan lätta lite på deras fasta grepp om dig är då dels insyn i din värld (ju mindre de vet om ditt liv, desto mer skräckscenarion har de att fantisera in i det och bli rädda för) och dels förtroende för dig. Hur ska du få dem att våga lita på att du klarar dig och tar hand om dig och inte gör något (för) dumt? Känner de förtroende för dig? Redan något så enkelt som att ta hem kompisar - kanske också killkompisar - och lite umgås med dina föräldrar tillsammans med dem så att föräldrarna lär känna dem lite kan hjälpa massor. Då kanske de vågar låta dig vara ute ensam med kompisarna mera än om det skulle vara potentiellt farliga främlingar du umgås med. Vet föräldrarna vem du hänger med kanske de kan komma överens med andra föräldrar om att turas om att hämta på natten och liknande.

Jag förstår att du vill massor just nu och ja, att livet är en fest och du tänker vara med på den. Jag tänker inte börja predika om vad du inte ska göra och vad som är farligt. Du vet att du inte borde dricka. Men mitt gyllene råd här är att försöka behålla huvudet kallt ändå oavsett. Se, det må verka coolt och kul exempelvis när folk är fulla och gör en massa tokigheter sådär fritt och ansvarslöst, men det är inte alkoholen som orsakar det. Det alkohol gör är att liksom bedöva självbehärskningen och förståndet, så att man gör saker som man i nyktert tillstånd skulle anse för idiotiskt eller farligt eller moraliskt fel. Men att vara full är aldrig någon ursäkt, och gör man idiotiska saker som att tex hångla upp kompisens pojkvän, så måste man ändå ta skiten för det efteråt. Jag brukar tala om "drullegräns", alltså när man druckit så mycket så att man börjar göra dumheter, eller helt enkelt inte kan kontrollera sig själv. Vissa når den gränsen vid en cider, andra verkar kunna dricka hur mycket som helst utan att bli en drulle, en tredje typ behöver inte ens dricka för att dras med i en vild stämning tex missinassen. Samma gäller droger, men där kommer drullegränsen helt oberäkneligt emot, och ofta kommer även sådant som opålitlighet, själviskhet, aggressivitet, nonchalans och annan skit med i bilden då. Håll dig under din drullegräns, för det är när du går över den som det inte är roligt längre. Använd huvudet, tänk efter före. Det är ditt ansvar nu. Ja vill du ha rättigheter, som att vara ute hela natten, så kommer ansvaret att ta hand om dig själv - och dina kompisar - på köpet.

Det här ansvaret är något jag är nästan säker på att dina föräldrar vill se först att du faktiskt kan ta för dig själv, så på något vis måste du visa och bevisa för dem att du är stor nog att få nya friheter och rättigheter. Det här förtroendet är dock ganska skört hos de flesta föräldrar, det går lätt och snabbt sönder (tex om man kommer full hem) och tar länge att bygga upp igen. Men det kan ge så mycket mera än bara frihet att ha en bra relation med sina föräldrar där man litar på varandra och kan tala om mycket - och det är aldrig för sent att börja bygga upp en sådan här relation. Faktum är att föräldrar kan ha en hel del bra livsvisdom att dela med sig av, förutom den där tryggheten de kan ge. Men om du vill ha deras respekt, så måste du respektera dem. Säger de tex att de inte vill hämta för sent för att det är jobbdag nästa dag, så vinner du inget på att bli arg eller anklagande, snarare tvärtom.

När det gäller kompisarna, så behöver du kanske hålla huvudet ännu kallare, så att du inte lever ett liv bara för deras skull. Du ska ju leva så att du själv mår bra, eller hur? Allt de gör behöver inte vara det som är bäst för dig, så akta grupptrycket och försök att tänka på ditt eget bästa framom din image. Utvecklas inte till en kopia av dem, bara för att du är rädd att de inte ska acceptera dig, och våga vara den som säger nej ibland också. Du ska ju inte bli deras lilla toffelhjälte heller, eller hur, ingen slav för populariteten? Är det verklig vänskap, så håller den nog även när du måste fara hem tidigare eller inte är den som härjar vildast på festen.

Hoppas det här var till någon hjälp, men minns att ha tålamod. Både med dina föräldrar och med att det kommer fler helger och fler fester. Viktigast är att du tar hand om dig, så att du är trygg och mår bra samtidigt som du har ett härligt liv, eller hur?

Kram, Liselott