Jag har nyligen fattat att jag har jättedålig självkänsla och jag söker bekräftelse av folk runt mig. Jag tror jag alltid har haft ganska dålig självkänsla jag har ofta kännt att de är något fel på mig och jag har haft ganska dålig social ångest stor del av mitt liv.
Jag har just börjat i gymnasiet och de blev inte som jag ville, jag var väldigt nervös inför gymnasiet, eftersom jag inte känner mycket folk där och jag vill skaffa nya vänner. Men jag märkt att de va svårt, eftersom jättemånga i skolan är folk jag vet vem dom är men känner dem inte, och jag har börjat lära känna nya folk, men jag känner mig osäker i domhä nya relationerna. Dom jag har börjat känna är jättefina personer, men jag har så dålig självkänsla att jag övertänker mycket om vad dom tycker om mig. Jag känner att dom bara kan fa o bli kompis med nån annan, o jag sku bli lämnad efter. Och varje dag hur jag mår är typ baserad på hur mycket jag känner att dom tycker om mig. Vi har ju inte många timmar med varandra nu så vi ser varan mest på rasten och om jag känner att de typ int går så bra eller jag inte hinner prata med dom nå länge förstör de typ min dag, ja mår piss resten av dan. Kortfattat känner jag att jag liksom lägger hela mitt värde i deras bekräftelse.
Jag har vänner från förr men int så många och de känns som jag har börjat växa ifrån vissa. Jag har typ en tjej jag känner att jag är riktigt nära. Men de har också varit ganska lika med henne att jag söker hennes bekräftelse osv.
Just nu känner jag mig bara jätte ensam, fastän jag har människor runt mig. Och har vänner att hänga med på helgarna osv. Jag har haft ensamma perioder förr också när jag var mindre o de e typ den värsta känslan jag har upplevt och den e som starkast nu. Jagvet int rikti va jag ska gö, jag vill ha vänner jag skulle vilja ha bättre självkänsla.
Jag har också kännt starkt att jag valde fel skola, eftersom folket är ganska samma som i högstadiet och högstadiet var inte så bra. Men också vet jag inte om det skulle hjälpa så mycket att byta skola eftersom det ändå ha börjat nu och jag tror domhär känslorna skulle följa med mig.
Jag är också ganska så blyg, men jag jobbar på det. Jag har också haft jobbig social ångest, men mest i situationer när man är på tumis/närmare relationer, men jag har jobbat på de mycket och de har blivit bättre men ändå känns de som om jag är efter.
De blev typ en hel bibel dehär men ja e så trött på att känna mig fast, jag vill ba att de ska bli bättre när de ha vari så skit så läng.
Anonym
Ungdomskoordinator på FinFami Österbotten Lovisa svarar
Hej,
Tack för ditt meddelande och info.
Det är inget fel på dig.
Social ångest är inget ovanligt eller onormalt och något som många både unga och äldre kämpar med. Det är också helt naturligt att vara nervös för att börja gymnasiet, speciellt om man inte känner så många på gymnasiet från förr. Fint att höra att du har kompisar att vara med under helgerna. Att man känner sig ensam fast man har människor runt sig är inte heller onormalt, men kom ihåg att dina vänner hänger med dig för att du är just som du är.
Du beskrev att du har börjat känna nytt folk men att du känner dig osäker i de nya relationerna, har du pratat med dina nya kompisar om hur du känner? Det kan vara svårt att ta till tals men ibland kan det vara bra att sitta ned och prata om hur du känner med dem du börjat umgås med. Då vet de också lite bättre hur du känner. Du kunde också prata med dem om ni skulle hitta på något efter skoldagen, så ni får mera tid att lära känna varandra. Du kunde också se om det finns möjligheter för er under skoldagen att spendera mer tid tillsammans, men kom ihåg att ditt värde som kompis och person inte ligger i hur dina nya relationer ser på dig. Och att ansvaret för att ni ska hitta på saker tillsammans inte bara ligger på dig. Det är förståeligt att man oroar sig för hur andra ser och känner för en, och det är du inte ensam om att göra. Men kom ihåg att vi människor ofta är ganska bra på att kritisera oss själva mycket mer och värre än vad andra gör.
Finns det några möjligheter för dig att träffa också andra på skolan, som du t.ex. har något gemensamt med? T.ex. en klubb eller annan aktivitet? Ibland är det lite lättare att prata med andra om man har ett gemensamt ämne att prata om, t.ex. en gemensam hobby.
Något annat som kunde vara bra för dig, för att också öva på att stärka din självkänsla är att gå och prata med en professionell, t.ex. skolans kurator eller psykolog. En professionell kan hjälpa dig att fundera på din egen självkänsla och hur du kan stärka självkänslan. Med en professionell kunde du också prata om de känslor som din situation fört med sig, och hur du kan hantera de känslorna på bästa sätt. Det kan också bara vara skönt att få sitta ned med en person som lyssnar på vad du har att säga, och som inte för vidare det som sägs mellan er två. Om du känner att du skulle behöva prata med någon t.ex. efter skolan eller på kvällen finns det också samtalsstöd att få online, t.ex. via Ärligt talat-chatten på www.arligttalat.fi
Jag ger några tips på övningar som man kan själv göra för att på längre sikt stärka sin självkänsla, kom ihåg att övningar fungerar bättre och sämre för enskilda personer och det kan vara värt att göra övningarna en längre tid för att de ska ge resultat.
- Ge dig själv uppmuntran, t.ex. då du klarat av en uppgift i skolan. Du har rätt att vara nöjd över saker som du gjort, och vara stolt över dig själv
- Gör saker du tycker om att göra, och som du känner att du är bra på. Vår hjärna mår bra av att kännas att Jess! Nu lyckades jag. Det kan också stärka ens självförtroende i längden.
- Skriv upp saker som du tycker om med dig själv, som du också kan gå tillbaka till på dagar då du känner att självkänslan är sämre.
- Prata snällt med dig själv. Som sagt är vi människor ofta våra egna värsta kritiker, men kom ihåg att du också behöver vara snäll med dig själv. Du gör ditt bästa och det är tillräckligt.
Vill avsluta med de här orden: Kom ihåg att vår självkänsla inte är statisk, den utvecklas under hela vårt liv och den går att stärka. Kom också ihåg att du är värdefull, också utan andras bekräftelse. Du har lika mycket rätt att finnas till som alla andra.
Ta hand om dig!
Hälsningar,
Lovisa
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar