Hon är helt underbar, och så vuxen fast hon bara är 17. Jag fyller 19 om två veckor. Hon är så klok och förnuftig och en sådan som bakar bröd sent på kvällen istället för att festa, hon gillar konst, teater och opera som jag och verkar inte törsta efter mer än hon har. Trygg i sig själv. Vi skrattar alltid ihop och kan samtidigt prata om allt, allt. Det finns ingen vän jag känner mig så trygg och stark tillsammans med som henne. Vi behöver inte ens prata hela tiden. Vi är nog båda ganska vuxna tror jag, på gränsen till lillgamla. Men jag gillar det!
Vi kan säga så här: jag är som hon fast mycket mer instabil. Suktar efter berömmelse och tillgivenhet, dricker alkohol (nåja, två gånger i mitt liv bara hittills) och känner mig osäker bland folk jag inte känner. Är orolig för att känna mig otillräcklig. Min vän har aldrig varit kär, men jag har fått mitt hjärta krossat gång på gång för jag har bara blivit kär i personer som varit omöjliga att få. Jag är nog ganska komplicerad som människa. Och så är jag odisciplinerad och otålig.
Min vän saknar alla de där bristerna som jag har. Okej, det hon kanske saknar och som jag har är öppenhet för nya erfarenheter och ett inre driv, och hon kryllar inte lika mycket av idéer som jag. Man kan säga att jag drar igång och hon stannar till och reflekterar. Iallafall när det är vi två.
Jag är så avundsjuk på henne för att hon är så fulländad. Hennes liv verkar så perfekt, eller eftersom hon inte gör anspråk på så mycket utan nöjer sig med lagom så blir hon lycklig ändå. Jag riktigt känner hur mycket bättre hon är än mig som människa, tar saker med en klackspark och bara lunkar på. Och nu ska hon till Japan snart på scoutläger. Allt går så himla bra för henne men jag kämpar inte tillräckligt mycket känns det som. Jag vill hela tiden uppåt och framåt men blir besviken gång på gång.
Vi har en period nu där vi skriver noveller och dikter och publicerar för varandra i vår grupp på Facebook, och jag är den som är mest språkintresserad och som har den identiteten att jag är bra på att skriva, men nu la hon upp en som var så fantastiskt bra att jag nästan fick ont i magen. Ska hon bräda mig i det också nu??? Jag är så fruktansvärt självkritisk med det jag skriver men inte hon.
Åh, jag känner mig så ofullkomlig jämfört med henne. Varför ska hon vara så himla PERFEKT. Hur ska jag tänka/göra?
Förresten, jag undrar: skulle Liselott kunna svara på det här? Hon är så himla bra tycker jag, och det var så längesedan hon svarade på någon av mina frågor. (därmed inte sagt att ni andra är dåliga för det är ni absolut inte!!! Ni är änglar allihop och det ska ni ha massor av beröm för).
Disa
Ungdomsinformatören Jenny svarar
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hej vännen!
Jag och Sanna bestämde oss för att svara på din fråga tillsammans eftersom Liselott är på semester, så vi hoppas att är okej denna gång, men vi hälsar till henne då hon kommer tillbaka! :)
När vi läser det du skrev, kan vi inte vara utan att tänka på om allt faktiskt kan vara så perfekt -inte för att vi tvivlar på vad du säger utan för att ingen är perfekt, alla har sina dåliga sidor -och det som känns perfekt för en, t.ex. din väns egenskaper för dej, kan vara motsatsen till någon annan. Tolkningen är alltså subjektiv. Skulle väl vara tråkigt om alla skulle vara likadana och tycka likadant?!?
Det vad man tycker om och vilka hobbyn man har kan komma lite hemifrån. Om föräldrarna går på teater och opera, blir det liksom en vanlig del av barnens liv också, de kan dock också dra till av personers eget intresse, men det är vanligt att det som man lär sig hemma är en norm för personer. För din vän kan det kännas hur vanligt som helst, medan du tycker att hon är klok och förnuftig för att hon gillar sånt. Hon kan ju tycka att det är trevligt att umgås med dig just för att du kryllar av ideér. Vi människor behöver varandra just för att vi fullbordrar varandras egenskaper. En kommer med idéer och andra implemeterar dem - alla "sorter" behövs.
Det är viktigt att man inte jämför sig själv med andra så mycket eftersom det är svårare att se sig själv, sina egna positiva sidor om man hela tiden jämför sig med någon annan. Det är på något vis så lätt att se hur fin någon annan är eftersom man bara ser skymtar och inte är hela tiden med hen -som man är med sig själv. man kan bli lite uttråkad på sig själv då man hela tiden är med sig själv, tänker för sig själv och tittar på sig själv, men on aan skulle fråga om sig själv av någon annan, kunde den se just de där skymtarna av dig som du ser av din vän -de positiva sakerna.
Vi tror att alla säkert någon gång i livet, ganska ofta till och med, är osäkra inför okända människor och behöver bekännelse. Troligen gör din vän det också fast det inte syns på henne utanpå.
Vi är alla unika och vi tycker verkligen att det är fint att du har hittat dina egna positiva sidor fast du känner dig lite "otillräclig" brevid din vän. Det ska du ändå inte göra. Sätt istället dig själv i fokus, skriv fast ner de alla fina egenskaperna som du har -jag är öppen för nya erfarenheter, jag har ett inre driv osv. så du kommer ihåg dem då när du har dina dåligare stunder (som vi faktiskt alla har ibland). Och tänk vad fint vänförhållande du och din bästa vän har -fär ni verkar ju komplettera varandra. Tror du att ert förhållande skulle vara likadant om du skulle vara precis som hon är? det tror inte vi.
Försök lägga upp dina egna drömmar och mål på papper och sikta mot dem istället för att fundera för mycket på va din vän gör. Det gäller liksom att acceptera sina negativa sidor och framhäva sina positiva sidor -då lär man bli lycklig och enligt våra erfarenheter är det nog bra att stanna till och påminna sig själv om de positiva ibland då man är så djupt inne i sig själv att man glömmer bort dem.
En till positiv grej är att du har fått märka hurdana egenskaper du respekterar och gillar hos andra människor, så det kan vara lättare att hitta en partner senare i livet just för att du vet vad du vill ha. Kan ju hända att de varierar lite då det är frågan om ens livspartner, men ändå lite ditåt i alla fall.
Man brukar ju säga att skönheten ligger i betrakarens öga och det tror vi på. En vacker dag kommer du säkert att ha en sådan person vid din sida som ser på dej som du ser på din vän, men har dessutom romantiska känslor inblandade. Kan ju hända att din vän tänker likadant om dig som du om henne?... Tänk vad underbart det är! :)
Du säger att du är komplicerad som människa - någon annan kan säga att du är intressant.
Ha en fin midsommar!
Hälsar ungdomsinformatörerna Jenny och Sanna
1 Kommentarer
:) 15/06/2015 3:24pm (9 år sen)
Hej! Försök att inte jämföra dej med din kompis för du är bra precis som du är! Vi är alla olika och varje person är bra som den är. Tänk om alla vore lika, det vore nog tråkigt det.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar