Min vän litar inte på mig

Hej Nicki!

Äsch ja, ibland blir man osams med kompisar och det är alltid lika jobbigt, oavsett varför det skedde eller vems felet var. Det är nog egentligen omöjligt att vara kompis med någon en längre tid utan att i något skede bli osams, eftersom det perfekta kompisparet inte existerar. Kompisar som aldrig grälar håller troligen den irritation de tidvis känner för varandra inom sig istället, vilket kanske inte heller är så hälsosamt i längden. Så visst behöver irritation få pysa ut emellanåt - knepet är bara att dels lära sig säga till i god tid (istället för att hålla den inom sig så att den växer för var dag) och dels att gräla konstruktivt sedan när irritationen bubblat till ytan. Och det där får man oftast öva på hela livet.

Nu vet vi ju inte hur det gick i söndags, om du och din kompis talade mera med varandra, kanske redde ut det hela eller gjorde det värre. Men jag svarar utgående från det du skrev.

Av någon anledning gillar inte din kompis att ditt ex kom på din "fest". Det behöver nödvändigtvis inte handla om att hon fortfarande har känslor för honom och var orolig att han skulle få ihop det med dig på något vis, även om det är en rätt trolig förklaring. Det kan även vara möjligt att hon anser att man aldrig får "ta" en kompis ex, att de liksom är förbjudet område. Det är en ganska allmän uppfattning, att man inte rör sådana som vänner är eller har varit intresserade av - fast å andra sidan finns det även de som menar att den "regeln" är föråldrad och fånig och att allt är tillåtet i krig och kärlek. I vissa fall handlar det om ett slags ägandekänsla för gamla pojkvänner, att man på något plan ännu upplever att man äger någon som man varit tillsammans med. Kommer kompisen då och nosar på honom, så upplevs det som konkurrens och hot. "Han är MIN!" Säkert skulle man känna sig hotad även om en främmande tjej stötte på honom, men att det är just en kompis som man tror att gör det, så känns som ett svek.

Du skriver inget om huruvida du hade bjudit in henne till din "fest" eller inte? En annan tänkbar förklaring är att om hon inte var inbjuden, så kunde hon ju känna sig utanför och därför reagera med att visa långfingret åt dig - och att det alltså inte hade något alls att göra med honom? Samma om hon inte kunde/fick komma till dig. Var hon redan upprörd på dig, så kunde hon även använda det här med sitt ex som svepskäl för att legitimera (göra det giltigt) att bli sur på dig. Det är också en möjlighet. Ytterligare en tänkbar förklaring är att hon kanske bara förhastade sig när hon skickade snappen av fingret, sedan nog kände att det kanske var att överdriva, men var sedan för stolt för att be om ursäkt för det. Visst, kanske ni har för vana att använda så där grova gester i er vänskap, men allmänt sett är nog långfingret ett ganska starkt budskap - och du tolkade ju det som att hon var förbannad på dig.

Oavsett varför det blev så här, så tycker jag nog personligen att ni borde tala mera med varandra, om ni inte gjort det redan. Irritation och osämja som får ligga och pyra under ytan tenderar att växa sig större och större tills det blir skogsbrand av det. Och även om du inte skulle orka vara den som tar upp det här till diskussion igen, så kanske det lönar sig i längden? Du gjorde inget fel, och kanske känns det då orättvist eller som att det tar på stoltheten att försöka bli vän med henne igen? Men ibland kanske man bara måste bita ihop och vara den "större människan" och ta initiativet att försöka reda ut grälet. Om verkligen inget hände mellan dig och hennes ex har du ju inget att dölja eller skämmas för, så då är rak kommunikation nog det nyttigaste i längden för er. Ge henne en andra chans - ifall det nu inte råkar vara så att ni har en lång historia av gräl redan. Det är mitt råd - andra kanske skulle ge dig andra råd, men så här tycker jag nu personligen.

Håller tummarna att allt blir bra igen <3

Hälsar Liselott