Mobbare

Hejsan! 

Tack för din intressanta fråga. Det finns många olika orsaker varför människor mobbar och varje mobbningsfall kan se lite olika ut, men jag ska lista några exempel.  

Även om mobbning också kan förekomma i vuxen ålder (exempelvis på arbetsplatser), så är det vanligare i lågstadie- och högstadieålder. Det här kan delvis bero på att vissa i den åldern ännu inte har utvecklat så bra konsekvenstänk, eller förmåga att kunna känna sig in i hur ens handlingar känns för andra. Samtidigt så söker man sin plats i gruppen, och är rädd för att själv bli utstött, vilket kan driva en del till extremare handlingar än annars.

Många psykiatriker menar att mobbare ofta själva har dålig självkänsla. De försöker därför få sig själva att framstå som bättre genom att skjuta över sina osäkerheter på någon annan, ”det är den där personen som är dålig, inte jag”, och få med sig en grupp att göra likadant. Ofta har både mobbaren och den som blir mobbad dåligt självförtroende, men den som blir mobbad bryts ner ännu mera ju längre det pågår, och kan må dåligt över mobbningen i många år även när den slutat. Ibland kan det vara så att mobbaren mobbar så att hen själv inte ska bli mobbad. Det kan ibland till och med vara så att mobbaren tidigare under skolgången själv har blivit utsatt. 

Men det behöver inte alltid vara så. Ibland är den som mobbar säker på sig själv, och kan till och med vara ganska omtyckt av andra. Men dessa personer brukar minska i popularitet mot de högre årskurserna, på grund av att eleverna runtom mobbaren mognar och börjar tycka att sånt beteende är omoget. Mobbaren kan ha någon typ av felinlärning i hur socialt samspel fungerar, och behöva öva på hur man ska bete sig med andra på rätt sätt. 

Ofta är det så att mobbaren har ett behov av att kontrollera och bestämma över sina jämnåriga. De har också ofta en negativ inställning till vuxna och till auktoriteter. Ibland beror det problemet på att mobbaren kommer från en hemmiljö där exempelvis föräldrarna fått hen att känna att hen är mindre värd än andra. Det här gör då att mobbaren vill få ur sig sin innestängda ilska från hemmiljön, och gör det genom att ha ett våldsamt beteende i skolan. 

Förutom mobbaren så finns det också så kallade ”medlöpare”. Dessa startar inte mobbningen, men går heller inte emellan eller säger emot, och låter på så vis mobbningen fortsätta. Det kan vara väldigt kränkande för en person som blir mobbad att ingen ställer upp för en, och när någon väl går emellan kan det betyda mycket att känna sig sedd.
Dessa medlöpare är ofta själva rädda för att de ska bli utstötta eller mobbade ifall de säger till eller står upp för den mobbade. Detta blir lättare när man blir äldre, men speciellt som tonåring kan det vara oerhört läskigt att sticka ut på det viset fast man vet att det är det rätta att göra. 

Det är inte den mobbades fel att hen blir mobbad. De som mobbar söker ofta någon att sätta sin ilska på – och det kan vara vad som helst som fastnar på radarn. Jag har exempelvis en vän som blev mobbad för att hon ”var för söt”, så det kan vara riktigt dumma grejer. I hennes fall så handlade det antagligen om någon typ av avundsjuka från mobbarnas sida. 

Angående din fråga om ifall mobbaren själv vet om att hen mobbar så kan svaret på det vara både ja och nej. Jag har hört folk berätta att de var mobbare när de var yngre men inte då förstod hur pass illa det kändes för den andra personen, de reflekterade inte över det när de var yngre för att de var så ”i sitt eget huvu” just då. Andra vet nog om att de mobbar men försöker rättfärdiga det för sig själva på olika sätt till ”varför det ändå är okej”, ofta som tidigare nämnt genom att man för över sina egna osäkerheter på den man mobbar eller säger att det ”bara är på skämt” som ett försök att skjuta bort ansvaret över sina handlingar.
Vanligt är att mobbare senare i livet ångrar att de mobbat, när de mognat och kan tänka klarare kring sig själva och sina handlingar. Men sen finns det ju också de som beter sig lika illa fast de är vuxna, och det är ju sorgligt.

Hoppas det här svarade på dina funderingar :)
Ha det bra! Kram, Kix