men jag har mer&mer börjat känna att jag inte blir tagen seriöst, speciellt killarna tar mig inte seriöst, jag antar att det är lite för att jag är en äkta blondie men också för att jag inte säger emot så mkt. det känns som att jag blir hanterad som en leksak, vad jag än säger så skrattar dom (inte så att det är mobbning, utan så att dom retas och tycker att jag inte kan nått bara för att jag är blond) Men fast jag inte kan säga emot så mkt betyder ju inte det att jag inte har känslor, och jag kan bli väldigt sårad ibland. Dom har ju märkt att jag inte säger emot så därför tror dom ju att ja inte har något emot de, så därför kan jag ju ibland få höra "flytta på dej fetto" & "sluta du nu tjockis" jag vet att dom inte menar de, men de svider iaf ibland.
Så till frågan..hur ska jag göra för att bli "tuff"& säga ifrån och inte en som man kan leka med hela tiden?
Hej vännen!
För det första: vi vet hur det känns, precis det du beskriver har vi också varit med om eller sett hos kompisar. Ibland känns det tyvärr dock som om vissa personer fortfarande inte tar några kvinnor/tjejer på allvar - helt oavsett vilken hårfärg de har. Ibland är det också så att vissa tjejer fortfarande som vuxna inte blir tagna på allvar - igen helt oavsett vilken hårfärg de har. För i grund och botten är det inte så mycket själva blondheten som är problemet, utan hela kombinationen av sätt och utseende, har vi märkt. Visst kommer det stereotypa uttrycket "dum blondin" från en viss kategori av blonda tjejer, från de blåsta bimbona som åtminstone när uttrycket myntades på 80-talet ofta hade superblonderat hår - men man kunde lika gärna ha kallat dem för något som hade att göra med att de även gillade rosa, glittrigt och fluffigt ;)
Till en del så kunde man säkert påverka folks sätt att se på en och behandla en genom att förändra sitt utseende. Men vi tror inte att det sitter precis i hårfärgen, alla blondiner anses inte dumma. Men kanske de smarta, tuffa och ambitiösa - men blonda - tjejerna ibland ändå har fått jobba lite hårdare än andra tjejer för att bevisa att de är smarta, tuffa, ambitiösa osv. För att alla lätt dömer folk efter deras utseende. Men visst är det lika dumt som att påstå att rödhåriga lättare blir arga. Kanske är det mera "hela paketet" som kategoriserar en som blondie, allt från vilka klädmärken man gillar till vilka ord man använder när man talar.
Så vårt första råd är att försöka fundera igenom vad DU tror att folk tycker att gör en person till en blondie. Är det tex en som fnittar mycket och talar med en girly-girly-röst? En som bryr sig mer om vad Paris Hilton gjort, kolla var killarna är och att sätta på sig läppglans än att lyssna på läraren? Eller kanske det här bara är en uppräckning av VÅRA fördomar om hur en blondie beter sig ;D?
När du har en lista, så kan du även se vad du själv kunde ändra på. Det är inte meningen att du ska bli en helt annan person, vare sig till sätt och till utseende. Men vissa saker kanske du själv kan förändra, tex att sluta säga "typ", "liksom" eller "alltså" mellan vartannat ord eller sluta fluffa till håret stup i kvarten. Ge dem lite färre direkta "kännetecken" att basera sitt beteende på dig på. Det kanske räcker redan med det här? Om du blir en mer seriös, mogen och förståndig typ, så börjar de ofta snart behandla dig med mer respekt och hänsyn. Det betyder inte att du blir mer tråkig eller allvarlig, bara inte så lättvindigt avfärdad. Redan att räta på ryggen, se folk rakt i ögonen och att tala med en neutral men stadig röst (istället för fnittrig flickröst eller en "nu tror jag att jag är sexig"-röst) hjälper en långt på vägen mot att bli tagen på allvar. Och det är också så man måste bete sig mot lärare, föräldrar, potentiella sommarjobbsarbetsgivare osv för att de ska ta en på allvar.
Det finns en del saker man själv kan göra för att folk ska ta en mer på allvar och ändra uppfattning om hurudan man är. Men det går inte med en gång, du kanske måste "tjata". Det är rätt svårt att, när man en gång har placerat en person i ett "fack" med en stämpel på och vant sig vid att behandla den personen på ett visst sätt, att ändra åsikt om någon. Men folk förändras ständigt och jämnt så vi är ändå alla rätt vana med att ändra uppfattning om folk. Så på sätt och vis har du tur nu eftersom du skriver till oss under jullovet - du har nu ett par veckor nu när du har tid på dig att lite förändra dig och vänja dig själv med att tänka på ett nytt sätt.
För det är ändå mest mellan dina öron som förändringen måste ske, tror vi. Du måste jobba upp din självkänsla för att kunna säga ifrån. Självkänsla = att veta vad man själv är värd - i förlängningen hur man är värd att behandlas av andra. Det räcker alltså inte heller med att säga ifrån en gång, du måste vara beredd på att säga till rätt många gånger ett tag framöver. Fundera ut HUR du vill säga ifrån, VAD exakt du ska säga, alltså förbered dig med flera repliker. Tex när någon säger något nedvärderande, så kan du säga rakt ut "Lägg av, behandla mig inte som en blondie" och när någon då säger "haha, men du ÄR ju blond" så säger du ", det är bara en färg - jag är inte dum för det. Och tror du det så känner du mig inte". De skrattar säkert den första gången, men stå på dig och säg det igen nästa gång och nästa. Till slut tror de dig - och redan första gången kan de få lite dåligt samvete, för de vet ju nog innerst inne att de gjort fel mot dig.
Till de närmare kompisarna så kan du säga precis som det är, att du blir ledsen när de säger si eller så - och om de gillar dig borde de ju inte få dig att börja må sämre. De kanske bara fallit in i samma jargong som andra runt dig, utan att tänka efter vad det egentligen är de gör och hur det får dig att känna dig. Också ett sätt att skilja de riktiga vännerna från de ytliga... Rätt som det är så lider de också av samma saker - kanske det är killarna runt er som har en respektlös attityd mot er och ni bara låter dem fortsätta med det, bara så att de ska gilla er? Mot respektlösa killar kan man pröva att köra "flickvänskortet" eller "gentlemanskortet", dvs antyda att på det där sättet får de minsann inga flickvänner som verkligen gillar dem för den person de är innerst inne - muskler och nya telefoner kommer de inte långt med. De kan skratta hånfullt när du säger det - men tro oss, de kommer att fundera på det i all sin ensamhet senare och anstränga sig mer för att bli en "kvalitetskille".
Överlag gäller det att inte pruta på sin egen självkänsla, inte tillåta folk att behandla en som en leksak, inte ens själv inte ta sig själv på allvar. Det gäller allt från att inte hångla med alla som vill hångla till att inte skratta åt skämt som inte är roliga. Man borde stå på sig på ALLA områden i livet, inte vara tuff i en situation men en blöt fläck i en annan situation. Aldrig mera får du tänka "men jag ÄR ju så dum i huvudet, varför skulle de ens lyssna på töntiga lilla mig..."! Mycket handlar det också om att inte kämpa så hårt för att "alla " ska gilla en och inte jämföra sig så mycket med andra. Att hitta sin alldeles egna stil när det gäller utseende kan hjälpa en att få starkare självkänsla, även att göra mer av det man verkligen njuter av att göra och blir bättre och bättre på det. Allt det här kräver jobb, men vi lovar dig att det är värt det i längden. Som i Legally Blonde-filmerna, du vet, om blondinen som blev advokat och vann alla rättsfallen ;)
Så hakan upp nu, vännen! Ingen ska få kalla dig fetto eller tjockis, ingen ska få trampa på dina tår eller skjuta dig åt sidan, ingen ska få fortsätta trycka ner dig eller leka med dig! Du har minst lika mycket rätt till respekt och aktning som alla andra, så börja ta plats åt dig och säg ifrån. De är bara människor, vad de säger gör dig inte till den du är!
Stor kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar