Orolig.

06.06.2013
Hej!

Jag har mått dåligt nu i ca 2 månader och jag själv börjar bli väldigt orolig. Jag trivs inte här eftersom man vet vem precis alla är och alla känner alla kan man säga. Problemet är bara att jag inte har några vänner här =( jag har endast en bästavän. Jag är väldigt social av mig annars och känner många men inte mera än så. Jag mår dåligt pga detta. Jag tycker att det är allt för sent att börja träffa människorna här runt omkring som jag ändå har sett och hört mycket om, jag har ingen inspiration. Jag brukar inte vara negativ vanligtvis, men nu har jag blivit det. Alla andra har flera vänner förutom jag. På Midsommar måste jag fira med min familj för det helt enkelt inte finns någon här. Dessutom håller min familj på att splittras, och jag har ingen att prata med. Jag har varit till kuratorn 2 gånger och berättade detta + mycket mer och hon sa att jag borde vara med mina vänner och ha någon att prata med för jag har så många olika tankar och problem som jag borde få dela med mig. Jag vet att kompisarna inte kommer fram till mig, utan att jag måste själv bjuda på mig. Men jag bara orkar inte mera, jag är trött på det här. Dessutom kommer jag flytta i höst och byta skola. Allting känns så här varje dag och så sitter jag inne och tycker synd om mig själv trots att det är sommar:( .. Dessutom är mina två andra vänner riktiga frysare, på midsommar åker de själv någonstans och så klart meddelar de aldrig mig fastän jag har försökt vara glad, vi har planerat allting och de är medvetna om att jag också vill. ändå är jag den här flickan bredvid. Börjat bli van med det och så ledsen över det. Vart är omtanken, kompisarna, har jag inte hittat mina rätta vänner ännu? orolig.
03.07.2013

Hej orolig!

Oj sötis, var ska vi börja... Vi kan leva oss in i ditt problem och förstår hur du känner. Men samtidigt har vi den stora förmånen att ha levt många år redan, så vi vet hur mycket livet kan förändras. Vi vet att det här är bara en fas i ditt liv, för faser kommer och går. Men när man är mitt i en jobbig period, så är det nästan stört omöjligt att se någon väg ut ur det, omöjligt att tro att världen och livet kommer att vara annorlunda kanske redan nästa vecka eller om en månad. Ju sämre man mår, desto mer brukar man leva i sekunden och desto svårare brukar det vara att kunna se framåt med tillförsikt och nog tro - och veta innerst inne - att allt kommer att bli bättre.

Just nu är ditt liv tungt, för att familjen krisar, för att kompisarna inte finns där för dig, för att du känner dig ensam, för att du vet att du är på väg bort (till en ny skola). Det är klart att du är osäker och rädd för framtiden, det förstår vi absolut. Men att vara rädd och orolig är inget farligt. Det hör till "just-före-fasen". Just före man vet hur det gick sedan, helt enkelt. Det är alltid lite obehagligt och vissa reagerar med att vilja att tiden ska stanna och andra med att vilja att tiden ska ta ett jätteskutt framåt så att man ska slippa de jobbiga skedena.

Värre blir det av att inte känna att man har kontroll över situationen. Om din familj håller på att splittras, så finns det säkert en del saker du inte kan kontrollera eller bestämma över, som dina föräldrars känslor för varandra. När det gäller dina kompisar så har du försökt allt du kan för att bli inkluderad och ändå har det inte lyckats. Det verkar inte gå som du vill och det är troligen tungt att hantera. Som om någon annan skulle styra över ditt öde, kanske? Men vännen, det enda du kan kontrollera är dig själv. Du kan bestämma hur du ska känna dig, vilket humör du ska vara på, vad du ska tycka om dig själv och du kan bestämma vilka tankar som ska få makten över din hjärna. Genom att medvetet försöka styra sina egna tankar, så påverkar man indirekt både humör och mående. Ältar man det negativa och ger man oron en massa utrymme och energi, så mår man sämre - och mår man dåligt är det lätt att falla ner i en nedåtgående spiral av deppighet, självömkan och misströstan. Varje negativ tanke föder nästa starkare negativa tanke.

Men likadant är det faktiskt med positiva tankar. Så länge man inte dyrkar jantelagen (= "Tro inte att du är någon, stick inte ut ur mängden" osv) förståss. i början kan det kännas lite ansträngt och löjligt att försöka styra hjäärnan till att tänka bara gott, positivt och stärkande. Men med lite övning så går det lättare och lättare. Det hänger så väldigt mycket på vilken inställning man väljer att ta. Du kan nu se den här sommarn som en enda stor möjlighet att utveckla dig själv. Som världens chans att lära känna dig själv. Som ett ypperligt tillfälle att lära dig själv att njuta av ditt eget liv och lära dig att trivas med dig själv. Så vårt råd är att du satsar på att göra sådana saker som du tycker om att göra, och hittar nya ljuvliga saker som du njuter av att göra. Fyll dina dagar av sådant du gillar, om det så är att simma eller att se på gamla svartvita filmer, virka mormorsrutor eller skapa spellistor på Spotify. Försök att leva i nuet på ett positivt sätt, tex ta dig tid att sitta på en sten i solnedgången och njuta av att bara VARA. Pröva också på nya saker som du inte har en aning om ifall du kommer att gilla eller inte - vidga dina "bekvämlighetszoner". Se varje liten sak som en pusselbit till till ditt liv, som något som skapar en större och mer fullkomlig bild av vem du är som människa. Vad tycker du om saker och ting, hurudan är du? Vad ger dig den där värmande glöden i maggropen, vad gör att du somnar med ett leende på läpparna? Gör de här sakerna för din egen skull - för ingen annan människa kan göra dig lycklig och nöjd med livet (det är inte kompisarna som ger/inte ger dig lycka, inte föräldrarna osv). Allt det här kommer förhoppningsvis att stärka din självkänsla och självrespekt, ge dig mera självförtroende att pröva på och våga och ger dig en bättre självinsikt och självkännedom.

Alla de här sakerna är ofantligt värdefulla sedan i höst när du kommer till den nya skolan. Du kan komma dit som en ny människa, en människa som är trygg i sig själv, som tycker om sig själv och som står för vem hon är. DET är en attraktiv kompis, en person man gärna vill lära känna och som är ljuvlig att hänga med. Du kommer att bli någons "first choice"! Så försök att hitta den där tillförsikten nu i att allt nog kommer att ordna sig och bli bättre, försök att se det här bara som en kort fas i livet. Försök att njuta av det som är just nu. Du kan välja att se sommarregnet som något irriterande, deprimerande och förstörande eller som en uppfriskande, stärkande upplevelse! Your choice, vännen!

Stoooor kraaaaaam <3 <3 <3, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Min bästa vän har anorexi. Jag är själv väldigr smal fast jag äter jätte mycket, för att jag var född sådan. Jag använder ofta väldigt pösiga kläder för att jag vill inte att hon ska börja jämför...
Läs mera

Jag är en abiturient som blir student i vår. Under hösten har jag blivit kompis till en yngre flicka som går i högstadiet. Vi kallar denna yngre flicka för Maja för att göra frågan enklare att förstå....
Läs mera

Hej! Min ”kompis” sa att jag var irriterande hur kan jag dissa eller roasta hen?
Läs mera

Hej!

Min vän kan betee sig otroligt oförutsägbart ibland, t.ex. på vissa kvällar i samtal då jag och mina andra vänner chattar kan han börja argumentera om saker som känns väldigt irrelevanta, saker ...
Läs mera