hur skall jag få henne att sluta kalla mig:
mittnamn*fitt*efternamn
du e homo
cp skadad
osv
sen kmr hon o kastar allt sitt skit o problem på mig o ba:
bra vänner man har då!
de e ditt fel att de kallar mig *ett ord*!!
o sen ba:
vi e tsm!
vi far ti kuratorn
osv
sen när vi bråkar på fb så iggar hon mig.
Hon gör som hon vill ba ger o ger o sen ba igg!
Idag berättade jag att vi skall avliva min hamster pga cancer o hon ba:
*tar in luft såde omg* omg!* när?! e de sant? vf? *drar igen ser med stora ögon och för händerna på munnen och tillbaka*
sä jävla fejk!
tänkt börja gråta!
Därför ville jag inte säga det men hon kom på mig med:
nej, vi kan inte vara tsm. Jag skall vara med Sniffen
Skiita sniffeniin!
NEJ! det är nu eller aldrig!
O sen efter skolan sa jag på en sida att hennes ord ekar och hon ba:
Ok
oma vika
de e int mitt fel
Sen skrev jag en lång text om att sniffen skall dö och sen genast på fb:
de e ditt fel att de kallar mig * ett ord*!!
tror du int att jag tänkt börja gråta då?!
du ba sitter o skrattar när de säger de!
och jag sa ca:
jag har redan sagt att han hittade på ordet själv och att jag sa att vi kallat dig de men att det är ett öken namn och att vi har slutat!
Och idag skrattade jag inte!!
Hon flinade ju själv!
Så jävla barnsligt! Har lust att slå henne faktiskt men de vore inte första gången!
En gång när hon dansade på mina nerver
en annan gång då hon kallade mign cp skadad
och sen en annan gång fick jag ett fint litet ärr på handen av henne så jag kunde inte göra något resten av dagen.
O sen säger hon hela tiden att godis och glass är nyttigt för att jag inte vill ha det.
Sen ritar hon på mina saker.
Min pappa tkr inte om henne för att hon svär hela tiden.
Nej, jag kan inte lämna henne.
Men jag vill få henne att sluta med detta!
Sen så skriker hon åt sina föräldrar när jag e hos henne och kallar dem fisapor osv.
Det är pinsamt.
för det första, hon säger sj ord ti mig tex stönande mensskydd o ja ha typ en gång o ja har typ en gång sagt namn fitta efternamn till henne! o så när vi typ kollar på tv så säger hon att jag e typ ett fetto! tillexempel nån flodhäst elr va de nu va i ett program! o ja de e hennes fel att de kallar mig en sk pga de va en som sa det och hon sa: HAHAHAHAAHAHA den: kallar ni henne också det hon: ja och *en annan* HAHAHAHAHAAHAHAH så ja SÅ JÄVLA BRA KOMPIS MAN HAR? oma vika om hon läser detta, men orkar ej mer! hon ha aldri sagt att hon typ int tkr om de eller kanske nån gång men hon FAN SÄGER DET SJÄLV !!! typ helften av dedä e överdrivet o falskt elä mer -.- o nej, jag har int nå problem hemma. probleme e skolan. (återkommer till det senare) o hon behövde ju int heller blanda sig i att jag kallar min mamma/pappa fisapa, fö de gör jag när jag e störd o vadfan e de fö pinsamt med det? hon behöver ju int bry sig! och dedär med sniffen sa jag bara för att jag ville vara tsm, och dedär med att godis och glass är nyttigt var bara på skämt, o de fattar jag int vf man blir sur av sånt. jag är inte den enda som är irriterad på henne, de måste jag säga.
nu till skolan.
har ingen lust att fa ti skolan på hösten pga vissa saker! 1. de kommer nya elever som kmr o sprida rykten om mig, som jag inte kan nämna men en väldigt hemsk sak och då kmr typ hela skolan få reda och då ärr allt SKÖRT! vågar inte ens tänka på tanken! jag vill byta skola! guh hur ska man kuna gå dit, NEJ DET GÅR INTE. 2. min röst. den sabbar allt, den suger, en som förr typp mobbat mig för den ska flytta men de kmr nya typer så ja, gissa va de gör. de säger typ rakt på ansikte att jag har mörk röst fast på annat sätt liksom, MAN BÖRJAR NESTAN GRÅTA! det känns som att allt handlarr på den! man får inga kompisar osv. o det har orsakat att jag typ int vågar prata nåmer, att jag spelat in min röst för att testa om jag låter så, att jag måste sitta hela tiden och fundera om jag låter som en pojke, och vad näst PRATFOBI? jag har nog alltid varit lite tystlåten, men endå. en gång på en resa var jag och kompisen som jag pratade om och hennes en som hon känner oh hennes kompis, och jag var tyst och hon: du e ju pinsamt blyg! man e liksom sådär WHAT DO U THINK?! -.-
kan int berätta så detaljerat men kan det ha nåt att gö me de att jag viskar typ hela tiden? eller? kanske inte hela tiden men brukar viska mycket. har hört att det inte är bra för rösten. så finns det nåt man kan göra, typ sjunga eller nåt, gör vad som helst att den här skiten försvinner, orkar inte mer! VART ÄR DEN HÄR VÄRLDEN PÅ VÄG? -.-
.
Hej!
Oj, det var en lång fråga och vi är lite osäkra på vad som riktigt var själva frågan. Fattar vi det rätt om vi tror att du dels är irriterad på din kompis och dels irriterad på din egen röst? Fast det är helt okej att skriva av sig till oss också, alla gånger behöver man inte ha en klar fråga som behöver ett klart svar heller. Och mycket kan vi ju inte heller ge en magisk lösning på heller.
Som din röst - det finns nog tyvärr inget du kan göra för att den ska bli ljusare eller flickigare. För om du försöker, så hörs det nog tyvärr att du fejkar. Inte heller kan du vara naturlig om du hela tiden funderar på hur du låter. Det är ungefär som att hela tiden fundera på hur man ser ut. Det blir inte mycket till samtal och socialt umgänge av det, eftersom man egentligen är rätt självupptagen när man bara koncentrerar sig på hur man själv låter eller ser ut. Att du nu försöker dölja den genom att vara tyst gör allt bara mycket värre för dig själv. En krystat tyst människa är svårare att lära känna och börja tycka om, svårare att få någon respons av - så man måste anstränga sig mycket hårdare för att få något gensvar av en tilltvingat tyst människa - och svårare att vara avslappnad med. Folk uppfattar dig kanske lättare som sluten och avvisande när du är tyst, kanske de till och med tror att DU inte tycker om dem - och då kanske de reagerar genom att bli avvisande mot dig tillbaka, eller lite arga, eller försöker få en reaktion ur dig genom att reta dig. De kanske fattar innerst inne att din röst är en av dina svaga punkter, något du skäms för och tar illa upp av, och då kanske de i värsta fall attackerar den svaga punkten.
Vårt råd angående din röst är att du accepterar den som en del av dig själv. So what att folk kommenterar den?! Om du tänker efter, så hittar ju alltid folk något att kommentera på varendaste människa, och ju mer reaktion de får ut av sina elaka kommentarer, desto bättre "vapen" är det. Alla är osäkra och det finns de som försöker dölja osäkerheten genom att attackera "svagare" istället, så att de ska kunna känna sig en smula bättre än just den personen i alla fall. Ju mer ledsen du visar att du blir av kommentarer om din mörka röst, desto mera bränsle ger du dem. Så försök att vända din röst till något positivt istället. Den är en del av allt det ljuvliga som är du, den är unik och gör dig speciell. En av de stora hemliga knepen med att få ett bra liv är just att börja tycka om allt det som tillsammans utgör en själv. Det är som om man själv skulle vara ett pussel och om man försöker stöta bort en av pusselbitarna för att man inte tycker om den, så kan inte bilden bli hel. Du har en mörk röst: WOW, häftigt!!! Så öva dig att tycka om den! Sjung! Prata! Viska om du så vill eller ropa högt! Tyck om din röst, tyck om dig själv!
Sedan när det gäller din kompis: hon har säkert redan läst den här frågan och nu läser hon säkert svaret också. Och det är bra, då vet hon vad du tycker och var ni står. Hon har säkert lust att försvara sig, ser kanske din fråga som en attack. Men hon har nu en chans att istället ta det här till sig och konstatera att om hon ändrar på de här grejerna som du stör dig så på, så får ni en bättre vänskap. Alla är vi lite halvdåliga vänner i början av livet (och nu som då under hela livet), man måste LÄRA sig att bli en bra vän - det är ingen kunskap vi föds med. Men om man är för stolt och inte kan erkänna sina fel eller inte kan ändra på sig, så kommer man för alltid att vara en halvdålig vän. Aldrig utvecklas.
Det här gäller dig också. Du kan också studera dig själv lite och fundera om du är en bra vän och hur du skulle kunna bli bättre. Vi kan alla alltid bli bättre vänner, för ingen är perfekt, det existerar ingen perfekt vän. Vi måste alla jobba på det, varje dag i resten av våra liv. Nyckeln till att kunna utvecklas är dock att PRATA med varandra. Säga allt det svåra, våga prata om det som stör. Fråga vad man gör fel och hur man kunde göra det bättre. Och ibland måste man också kunna dra ett streck över allt det som varit. Gammalt groll är just gammalt och man ska inte försöka hålla liv i gamla gräl och gamla oförrätter, för då får man tillbringa resten av livet sur och bitter. Man kan börja om från början, börja om på nytt i vänskapen och sätta nya regler för vad som är okej och inte okej. Ni kan tex komma överens om att sluta kalla varandra fula ord. Det är överlag barnsligt och sårande och sååå onödigt! Ni är ju vänner, ju, så visa att ni tycker om varandra! Visst!
Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar