Pappa förstår ej mina känslor

Hej! 
Tack för att du tar kontakt med oss. Ber om ursäkt för att du fått vänta så länge på ditt svar.  

Det är helt naturligt att ha en utåtriktad reaktion när man mår dåligt. Det är också helt normalt och naturligt att reagera med ilska. Det är jättebra att du lärt dig hur du fungerar och kan se mönster i ditt känsloliv och sambandet mellan ditt mående och ditt beteende. Du är helt tydligt en väldigt intelligent och analytisk person. Det är synd att dina föräldrar än så länge inte varit tillräckligt öppna för att förstå hur du känner och fungerar trots att du försökt förklara det. Jag vill också vara tydlig med att inget av det här är ditt fel och det ska heller inte vara ditt ansvar att lösa den här situationen. Det är trots allt du som är barnet.

Jag är jättestolt över hur tydligt du uttryckt dina känslor och behov till dina föräldrar och jag hoppas att du fortsätter med det trots att det hittills inte gett önskvärda resultat. Om dina föräldrar eventuellt känt sig irriterade när du tagit upp detta till diskussion kan det tyvärr hända att de inte varit öppna för att ta emot det du säger oavsett hur klokt och tydligt du uttryckt dig. Vissa människor har också en tendens att bli väldigt defensiva i stunden och då kan det vara svårt att lyssna och ta in ny information.

Som sagt ska ansvaret egentligen inte vila på dina axlar men tyvärr har jag inte möjlighet att sätta mig ner och diskutera med dina föräldrar så därför kommer mina tips och råd riktas till dig även om jag egentligen tycker att du gjort mer än tillräckligt för att lösa den här situationen. 

Skulle du känna dig öppen för att skriva ett brev till dina föräldrar kring dina tankar, känslor och upplevelser? Antingen att du skriver ett brev riktat till både mamma och pappa eller att du ger dem varsitt. När du skriver brev har du möjlighet att noggrant fundera igenom vad du vill säga och välja dina ord väl. Det minskar också risken att det leder till gräl. 

Du kan förklara att din önskan är att dina föräldrar ska läsa igenom det du skriver väldigt noggrant och gärna flera gånger och verkligen göra sitt bästa för att sätta sig in i din situation. Du kan även skriva att din avsikt med brevet inte är att beskylla eller skapa konflikt utan att ditt mål är att dina föräldrar ska få mer förståelse för dig, dina känslor och dina behov. Att du med detta brev vill skapa en mer harmonisk miljö där man lugnt och sansat kan diskutera känslor och konflikter utan att det eskalerar till gräl och höjda röster. Samtidigt som du vill hjälpa dina föräldrar att känna igen när du behöver utrymme, lugnande ord, tålamod och kärlek. Du kan uttrycka att du upplever att ert nuvarande sätt att kommunicera och hantera konflikter inte är särskilt hälsosamt för någon av er och att det bara leder till känslor av otrygghet och minskat förtroende.  

Du kan gärna bekräfta dina föräldrars känslor genom att skriva att du förstår att det inte kan ha varit lätt för dem heller. Men att du i fortsättningen önskar att de ska göra sitt bästa för att hålla sig lugna i stunder när du inte klarar av att vara det. Du kan vara helt ärlig med att du behöver en trygg vuxen att prata med när det känns tungt och att du i nuläget inte upplever att du har det. Var ärlig med vilken skadlig effekt deras starka reaktioner haft på dig och hur det minskar chansen att du ska våga berätta för dom när något är fel i fortsättningen.  

Gör ditt bästa för att förklara dina känslor och ge även gärna exempel på hur du reagerar i vissa situationer och hur du känner att dom kan hantera det på bästa sätt utan att eskalera situationen och göra den värre.  

När du känner att du är nöjd med ditt brev och fått ut det du vill säga kan du slutligen skriva att du önskar att dina föräldrar inte ska göra något förhastat utan att de gärna får sova på saken. Sedan kan ni tillsammans bestämma en tid under de kommande dagarna när ni sätter er ner tillsammans och diskuterar igenom eventuella tankar och frågor som brevet väckt hos er. 

När ni sedan sätter er ner för att diskutera är det bra om du börjar med att säga att din önskan är att alla ska hålla en god ton och att syftet med diskussionen inte är att skylla på varandra utan snarare hitta en lösning som alla kan känna sig okej med. Du kan också vara tydlig med att du kommer göra ditt bästa för att lyssna och förstå det dom säger men att du i såna fall förväntar dig att dom gör det samma.  

Du kan börja med att ta upp vad som ledde till att du skrev det här brevet och konstatera att de tidigare försöken till kommunikation inte har fungerat och endast lett till konflikter som ni alla lidit av. Du kan även säga att ni alla kan göra bättre i fortsättningen och tillsammans hitta en lösning på hur ni i framtiden ska hantera konflikter och undvika att det eskalerar till gräl, höjda röster och beskyllande. Du kan sedan fråga vad ditt brev väckte för känslor hos dina föräldrar. Sedan kan ni tillsammans fundera hur ni ska göra i fortsättningen när du mår dåligt och agerar utåt. Du kan vara helt tydlig med att det är något som du inte alltid kan kontrollera och att det är helt normalt att reagera så som du gör, samtidigt som du förstår att det inte är lätt för dina föräldrar när det är så.  

Kanske ni kan hitta på kodord som du kan säga när du har en riktigt dålig dag och är väldigt ilsken. När du t.ex. är arg och behöver utrymme kan du säga “rött”, när du behöver tålamod och lugn kan du säga “gult” och när du behöver kärlek och omtanke kan du säga “grönt”. Ni kan också göra så att ni varje morgon frågar varandra vilken siffra ni är på idag. Är siffran 1 är det än väldigt dålig dag och tålamodet är lågt men är siffran 10 är det en riktigt bra dag. Ni kan även göra samma sak på eftermiddagen när alla kommer hem igen. Då vet ni ungefär var ni har varandra och kan bättre anpassa er efter varandras humör.  

Jag tror absolut att ni kan hitta en lösning som ni alla är okej med. Du kan räkna med att det kan ta tid innan förändring sker med ifall ni kan diskutera lugnt och sansat och kommer ihåg att lyssna till varandra så är ni redan på god väg.  

Jag är stolt över hur du har hanterat det hela hittills och jag är väldigt imponerad av din emotionella intelligens. Jag hoppas att det här var till någon hjälp och att du känner att du fick tips. Tveka inte att ta kontakt på nytt ifall du funderar över något eller om du behöver hjälp och stöd i ditt liv.  

Kram <3  
Rosanna