passar inte in någonstans längre

Hej,

Jag vill börja med att skriva att jag är helt säker på att du inte är en hemsk person. Du skriver att du har gjort dumma saker, och att du har fått flytta runt mycket  - men det gör dig inte till en hemsk person. Det är grejer du har gjort - men det definierar inte vem du ÄR. Och du kan när som helst bestämma dig för att börja om pånytt, och leva det liv du VILL leva. Det liv du förtjänar.

På basen av det du skriver så kan jag förstå en liten del av hur det känns för dig. Jag förstår att det måste kännas som att alla har gett upp då du bara har skickats vidare, och jag kan också förstå att det är svårt att lita på människor då det känns som att vem som helst bara kan ge upp och skicka iväg dig. Då är det kanske också lättare att själv bete sig dåligt och vara bråkig för då är det DU som får vara avvisande mot dina fosterfamiljer, innan de hinner avvisa dig.

Men jag tror och hoppas att din nuvarande fostermamma kanske har lite större insikt i hur du faktiskt fungerar och vad du behöver. Även om tonåringar sällan vill tro på det så är det ju faktiskt viktigt med regler, och viktigt att man kan följa dem. Så länge man arbetar inanför reglerna så kan man också vara ganska trygg. Så jag hoppas att du ger din fostermamma en chans. Lita på att reglerna finns till för att skydda dig och få dig att må bra - även om det inte alltid känns så.

På basen av det du skriver låter det som om du egentligen var ganska trött på dina "vänner" som bara vill festa och ta droger. Trots allt finns det massor med annat innehåll som man KAN ha i sitt liv, man måste bara ha mod att välja det livet. Jag tror säkert att nya vänner skulle ge dig en chans bara du inte var avvisande mot dem utan vågade släppa någon nära. Våga berätta om dig själv, om vad du är intresserad av och tycker om. Försök tänka på nån grej som du är intresserad av, att målam skriva, musik, boxning, vad som helst - och försök att bli mer aktiv inom det. Gå en kvällskurs eller ta upp en helt nu hobby.

Massor med människor ändrar på sina liv, och trots att du har haft en tråkig start på ditt så betyder det inte att det alltid måste kännas så som det gör nu. Bara du ger dig själv en chans och släpper någon nära. Jag hoppas att det finns någon i din närhet som du kunde tala med, din fostermamma, en kurator på skolan eller din hälsovårdare kanske? Som tillsammans med dig kunde fundera på hur du skall börja bygga upp ditt nya liv, sen då du bestämmer dig för att du verkligen vill ändra på hur du mår.

Jag tror på dig. Tro på dig själv.

Många kramar

Tessi