problem med tjejkompis/schizophreni

Hejsan!

Tack för att du skrev in. Ursäkta att det har tagit en stund för oss att svara på din fråga – det var lite knepigt att hitta en expert till den, så nu ska jag försöka svara på den så gott jag kan själv.

Först kan vi fundera lite på vad en låtsaskompis är. Många barn har låtsaskompisar när de är små (de flesta faktiskt), och en del kan ha dem ännu som tonåringar. För de flesta försvinner låtsaskompisarna när man växer upp och blir vuxen. Orsaken till varför man har en låtsaskompis kan vara många, exempelvis kan det vara ett sätt att försöka hantera olika känslor, ett sätt att få använda sin fantasi och vara kreativ, ett sätt att vara mindre ensam, eller ett sätt att känna att man har kontroll och kan styra över något (när det annars är föräldrarna som bestämmer mycket när man är barn). Din vän har kanske något som pågår i hennes liv just nu, som gör att hon har behov av att ha en låtsasvän. Att ha en låtsaskompis är (oftast) en normal del av utvecklingen.

Jag kan förstå att det känns konstigt och obekvämt för dig när din vän spenderar så mycket tid med någon som inte finns, och att det går ut över er relation. I hennes ålder brukar låtsaskompisar inte ta så mycket plats längre. Det kan mycket riktigt vara som du säger, att hon har det lite svårt med något just nu, vilket gör att hon börjat spendera så mycket tid med sin låtsaskompis för att försöka bearbeta det som är svårt.

Har du provat prata med henne om att du börjat känna dig lite ensam i er kompisrelation, och att du saknar henne? Du kan också fråga henne hur hon mår. Om det känns som att hon är öppen för att prata om det, så kan du också fråga varför hon spenderat så ovanligt mycket tid med sin låtsaskompis på sistone. Var ändå försiktig med att säga negativa saker om låtsaskompisen (typ att kalla hen för ”dum” eller nåt), eftersom låtsaskompisen är en del av din vän.

Du skriver också och undrar om schizofreni. Det är väldigt ovanligt i din väns ålder, och tar sig uttryck på så många olika sätt så jag tror att din väns familj samt skolan också hade reagerat redan i så fall. Jag tror inte du behöver oroa dig om det, men ifall du ändå känner att du skulle vilja lätta på din oro, så tycker jag du kan prata med exempelvis en av dina föräldrar om ämnet.

Kram, Kix