Rädd för att hon ska sprida hemligheten

Hej!

Äsch, jag förstår att du ångrar att du berättade din hemlighet och att du oroar dig nu. Oro är nog en av de jobbigaste känslorna, eftersom den är så påstridig och därför så svår att släppa för någon längre stund. Ånger är inte heller någon trevlig känsla, men den brukar vi redan i unga år ha lärt oss lite bättre att hantera, "det är bara att leva med det nu och försöka att inte tänka på det". Men just i kombo med oro blir den också besvärlig och kan leda till en massa självbeskyllan och skuldkänslor. Det är svårt då att övertyga sig själv om att alla är vi mänskliga och alla gör vi misstag, svårt att förlåta sig själv, för alla "tänk om..." bara nollställer det jobbet gång på gång. Tänk om hon berättar...?

Här stämmer det faktiskt, det där med att bara tiden kan utvisa om du har skäl för oron eller inte. Antingen kommer det fram att hon berättat för någon, eller så går tiden och inget kommer fram, och då kan du såsmåningom känna dig tryggare och tryggare i förhoppningen att hon aldrig heller ska avslöja den för någon. Ju längre tiden går, desto mindre kommer du att oroa dig. Så mycket annat än det hjälper troligen inte, för om du nu tex skulle kräva henne på ännu ett löfte om att inte säga något om det, så skulle du bara uppmärksamma henne på det igen. Då visar du hur viktigt det är för dig, hur mycket du skäms för vad det nu var som var pinsamt - och vill hon dig illa då, så använder hon det mot dig. Om hon antingen är fientligt inställd till dig på något vis, eller annars bara lite skandallysten (tex skaffa sig uppmärksamhet genom att ge smaskigt skvaller om andra) så kanske hon inte kan motstå frestelsen att föra hemlisen vidare. I värsta fall, alltså. I bästa fall må hon tycka vad hon vill om dig, men ändå respektera att det var berättat i förtroende, och hålla käft om det. Kanske har hon tidigare avslöjat hemligheter, men det betyder inte att hon absolut måste göra det igen. Dels kan hon ju ha blivit visare med åren (folk kan , men dels kan hon också ha lärt sig av tidigare erfarenheter att det inte är värt det. Tex kan hon ju ha fått skit förr för att hon berättat vidare något hon inte borde ha sagt, eller så kan det tex ha kostat henne någon vänskap eller att hon fått rykte om sig om att inte vara pålitlig.

Det är omöjligt för oss att uttala oss om huruvida din kompis är pålitlig eller inte. Det kan du gissa bättre än oss, som känner henne och vet hur er relation har utvecklats. Exempelvis vet vi ju inte ifall det där "föredetta vän" betyder att hon fram tills den här hemligheten nu var en bra vän, eller om ni egentligen inte varit vänner på ett tag? Om du just nu inte vill vara vän med henne längre för att du känner att du inte kan lita på att hon ska hålla tyst om din hemlighet, så kanske vi upplever det som lite förhastat att döma henne innan du ens vet om hon berättat vidare din hemlighet eller inte. Oskyldig tills bevisat skyldig, du vet. Men om ni inte varit vänner på ett tag nu redan, så funderar vi såklart varför du överhuvudtaget berättade din pinsamma hemlighet för henne? Var det kanske ett försök att reparera er vänskap genom att visa dig själv sårbar - man berättar ju inte hemligheter för vemsomhelst utan det kan göras som en fredstrevare, visat förtroende? Eller var det något förhastat du gjorde i tillfällig sinnesförvirring, eller på något vis av gammal vana? Fundera gärna lite på vilka underliggande orsaker du hade att berätta det här för henne, så kanske du blir lite klokare på er relation - och kan unvika att göra om samma eventuella misstag igen i framtiden. Självinsikt!

Sedan lite om worst case scenario: OM hon nu skulle berätta för "alla", så behöver det ändå inte betyda slutet för ditt rykte och din ärbarhet. Folk kanske talar idag och eventuellt ännu i övermorgon, men det blir snabbt yesterdays news och folk hittar annat att fokusera på. Alla har vi gjort pinsamma saker, så minns att mycket av skvallret egentligen baserar sig på lättnaden i att det inte är dem själva det handlar om den här gången och rädsla för att det ska handla om dem själva nästa gång det skvallras. Om du själv mera låtsas som "så vaddå? Det är väl inget" än som om det verkligen skulle vara världens mest pinsamma sak, så kanske de i bästa fall till och med känner sig lite dumma som skvallrar så skandallystet om en sådan värdslig sak ;)

Vi håller tummar och tår för att hon ska visa sig vara en pålitlig vän!

Hälsar Liselott