skulle vilja våga "släppa loss" bland andra ochså...

Hej vännen!

Vad skönt att vi har kunnat hjälpa dig tidigare! Då har vi gjort vårt jobb bra, men det är skönt att höra det från er också ;)

Nu ska vi slå våra kloka huvuden ihop här på kontoret och försöka fundera ut alla tips och råd och sätt att tänka som vi bara kan komma på för att hjälpa dig. För vi vet precis hur det känns, vi förstår allt du förklarar! Och faktiskt tror vi att det är vanligare än du säkert tror, att unga känner precis som du gör nu, fastän det inte syns så bra på utsidan på dem. Det finns jättemånga som är blyga, osäkra, rädda för att släppa loss och att göra bort sig - de bara håller masken. De kan vara precis som du, att de upplevs som lugna av andra. Framförallt så har ärligt talat så många människor så väldigt fullt upp med att SJÄLVA vara osäkra och blyga att de inte riktigt SER hurudana andra är på riktigt. De tänker tex att "Hoppas ingen ser hur dålig jag är på det här, hoppas ingen säger något elakt när jag gör så här, hoppas ingen tittar på mig och ser hur ful jag är…" För hela tonåren går så väldigt mycket ut på att försöka passa in, vara som alla andra, inte sticka ut, få vara med i gänget, att folk lätt blir väldigt självupptagna av sina dåliga självförtroenden. Speciellt här i Österbotten!

Dessutom är det så himla lätt att bara se allt det där hos folk som man själv skulle vilja ha eller vara. Man stirrar sig blind på allt positivt som andra är och är avundsjuk, men ser inte de delar som de själva ser som negativa. För alla har definitivt något som de skäms över, något de vill dölja, något de är missnöjda med, för DET FINNS JU INGA PERFEKTA MÄNNISKOR. Men ju mer osäker man själv är, desto mer jämför man sig med andra och desto mer ser man bara det där hos dem som man själv skulle vilja vara. "Hon är så snygg/sprallig/våghalsig/flirtig/duktig osv, jag vill också vara sådan…" Avundsjuka och att jämföra sig själv med andra är som en frätande gegga i bröstet, den växer och gnager och äter snart upp all den självkänsla (= att känna sig värdefull). Inget blir bättre av det, så mycket är klart. Så det är det första du ska försöka sluta med. Försök att inte se så mycket på andra och försök att inte fundera över vad de tycker om dig. Det låter lättare sagt än gjort, men det är helt möjligt.

Hemligheten är att aktivt försöka jobba med sitt eget huvud, sina egna tankar och känslor. Tro det eller ej, men tankens kraft kan flytta berg, det kan förändra hela ens egen syn på sig själv och göra underverk. För varje gång du känner en negativ tanke vara på kommande, tex "Jag kommer att göra bort mig" så ska du vända den till en positiv tanke istället. Försök att undvika ordet INTE, så tänkt inte "Jag kommer inte att göra bort mig". Tänk "Det här kommer att gå bra, lugnt och försiktigt bara, så går det nog fint". Lite som att vara mamma till ett litet barn som ska klättra i klätterställningen i parken Oroar sig mamman för att ungen ska trilla ner och tjatar akta akta med skrämd röst, så gör hon ungen rädd och osäker och mycket troligt så tappar ungen självförtroendet och tilltron till sin egen förmåga och modet att pröva och antingen faller ner eller går till den trygga sandlådan istället. Försök vara din egen uppmuntrande mammaröst.

Ett bra sätt att börja våga mer, vara öppnare, spralligare osv är att ta små babysteg. Utmana dig själv att göra sådant som du är lite rädd och osäker inför, tex att tala med någon i klassen eller svara på frågor på lektion. MEN ha inte för stora mål direkt, ta inte för stora kliv åt gången. Börja inte med att tänka att nu ska du shejka loss på discot eller flirta med killarna i klassen. Det är lätt hänt att man förväntar sig så mycket av sig själv på direkten att man inte har en chans att klara det. Bestäm dig istället för att klara små, små grejer, en liten grej åt gången och tex bara en grej per dag i början. Precis som ett steg åt gången upp för stegen till klätterställningen. Ha tex som mål i början att våga säga en endaste mening i klassen. Du behöver inte fundera ut på förhand vad det ska vara, det ser du nog när tillfället kommer. För när tillfället kommer så har du garanterat redan något att säga på tungan, men i vanliga fall så biter du ihop om det och fortsätter att vara tyst och så går tillfället dig förbi. Nu ska du bara öppna munnen och säga det. Innan du hinner tänka nedbrytande tankar som typ "Tänk om de skrattar elakt åt mig då". Pressa förbi rädslan och osäkerheten. För vet du vad? Nästa lilla steg kommer att gå lättare. Och nästa ännu lättare. För varje grej du klarar så kommer ditt självförtroende att växa! Babysteps, vännen, babysteps!

Ofta handlar det om låsningar, man låser fast sig själv med sina negativa förväntningar på andra och negativa tankar om sig själv. Man har liksom bestämt på förhand att det ändå inte kommer att bli bra. Tex så ser du på skolämnena du har svårt med som stora hemska klumpar. Försök istället att ta ett mattetal åt gången, en uppgift - eller till och med en enda fråga - åt gången i finskan, en enda del av koreografin under zumbalektionen… Dela upp livet i små små mål. När du tänker tex på ke&fy så blir du lätt helt övermannad av hur tungt och svårt hela alltihopa känns och vill helst bara ge upp. Och detta finns endast och enbart mellan dina öron! Och det är bara du som kan ändra på de tankarna. Igen, hjärnan är väldigt stark, men du kan styra den med viljan. Du väljer vad du ska tänka. Och hur fånigt det än låter, så kan man tvinga sig själv att tänka rätt tankar och snart har man faktiskt hjärntvättat om sig själv från att tro att man är värdelös till att tro att man visst minsann är värdefull och duktig och trevlig och glad och söt osv osv osv. Det gäller att tjata på sig själv och nöta in de positiva tankarna! Tex kan man ha ett litet häfte bredvid sängen där man varje kväll skriver upp tre saker som man är nöjd över att man gjorde under dagen, eller ens egna bra egenskaper, eller saker man är tacksam över. När du har en svacka en dålig dag, så läs de här sakerna du har skrivit upp igen.

Du har blivit utsatt för mobbning och mentalt "fått på käften förr" (speciellt illa om det kommit från lärare, som man ju borde kunna lita på) och det är vi så ledsna för. Ingen borde bli mobbad, ingen borde bli nertryckt. Men det värsta med elaka kommentarer är att många utsatta förr eller senare "köper" de här idéerna om sig själv, de börjar tro på att de verkligen är värdelösa och dumma och att vad de än säger så kommer de att få sig en omgång igen. Man börjar älta vad andra sagt om och om igen tills man har nött in det i skallen. Risken är att man låter de här dumma kommentarerna forma hela ens liv, styra det och hindra en från att göra en massa man skulle vilja våga göra. Se, det här är vad vi menar med att hjärntvätta sig själv. Om du kan hjärntvätta dig själv att tro att du är skit, så kan du hjärntvätta dig själv att tro att du är bra och värdefull. Det kommer att kännas fånigt och hopplöst att stå framför spegeln och säga "Jag är jättebra" åt sig själv, men envisas!

Så medan du hjärntvättar dig själv och tar babysteg, så ska du LE! När du är med folk, så klistra på ett litet leende. Inte bara för att det faktiskt går att LURA kroppen att tro att den är gladare om man ler (jo, att dra upp mungiporna triggar faktiskt må-bra-hormonet endorfin i kroppen!!!) utan för att du ser trevligare, mer inbjudande och mer optimistisk ut för din omgivning. Och en tjej med ett litet leende på läpparna är lättare att gå fram och fråga något av än en tjej som står och ser rädd ut eller som är helt tom i ansiktet. Så kanske någon säger något åt DIG! Och när du känner dig mogen för det steget så kan du börja tala med folk, och då är Frågor din bästa vän. Folk tycker om att prata om sig själva, de tycker om att man verkar intresserad av dem som människor! Och du behöver inte säga så mycket själv om du frågar dem, då sköter de ju det mesta av pratet.

Passa även på att kolla hur du håller din kropp. Ditt kroppsspråk säger typ 90% om dig själv (bara 10% är ord), alltså den bild du ger ut av dig själv. Om du kutar på ryggen lite, ser ner i bordet eller under lugg, håller armarna skyddande runt bysten, pillar med håret, står med tårna inåt, drar upp axlarna, ja då skriker ditt kroppsspråk
"Jag är osäker och rädd och helt beredd på att du ska skada mig och är ändå inte värt något bättre än det!!!" Så försök att sitt rakare i ryggen, titta rakt och ta ögonkontakt med folk, för axlarna bakåt, undvik att låsa kroppen med armar eller ben utan räta på nacken istället. Då säger ditt kroppsspråk att du är tillgänglig och öppen och självsäker och ler du lite så berättar din kropp att du är glad också. Då har folk lättare att ta kontakt med dig! Här igen så kan du lura dig själv genom att hålla kroppen på ett bra sätt att du faktiskt mår bra! Samma hormoner igen, plus att kroppen slappnar av lite och inte pressar ihop de inre organen, ger dig spänningshuvudvärk eller till och med illamående. Föreställ dig att du har ett litet guldsnöre mitt upp på huvudet som du drar i, då blir det bra!

Så, det här var långt nu igen, men hoppas att du får hjälp av det! Och återkom igen om det är något mer du funderar över, du är så välkommen!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna