Snälla hjälp, mår skit

Hej Ankan!

Kärlek suger emellanåt. Så enkelt - och så oerhört svårt - är det. Det hör till lika mycket som när det är himlastormande rosaskimrande underbart i kärleken. Lika ljust som det kan vara, lika mörkt är det periodvis också. Låter som värsta tant-visdomen, men dessvärre är det alldeles sant.

Men tack och lov är det bara ETT kapitel av den långa tjocka romanen med titeln "Ankans kärleksliv". Jo, jag vet att det känns nattsvart just nu och som att situationen för evigt kommer att vara så här hopplös och att ingen kille någonsin kommer att komma i närheten av att vara så ljuvlig som just den här killen. Och det är okej, det får kännas så. Någonstans inom dig vet du också att det här kommer att gå över, men det tröstar inte mycket just nu, jag vet. Kanske ska man också få känna den här baksidan av medaljen ordentligt, för att veta att man verkligen på riktigt lever. Inte hoppar man ju över det här kapitlet i boken heller och läser bara de roliga, ljusa bitarna, för då känns boken kanske för pluttinuttigt fridochfröjd och blir ointressant?

Det är sorgligt att han verkar ha glömt dig så snabbt och att han hänger efter din kompis och att han - enligt andra - är en bad guy du inte borde bry dig om. Det är många knytnävsslag i magen och det är klart att luften gått ur dig av dig. Igen, du kommer att återhämta dig, och den karl har förövrigt inte fötts som skulle vara värd att må riktigt, riktigt dåligt av. Men första gången man är olyckligt kär kan det bra kännas som jordens undergång, när man aldrig varit med om det förr. Alla framtida gånger du eventuellt kommer att vara olyckligt kär kommer också att kännas som jordens undergång. Men då vet man av erfarenhet att det kommer att gå över. Som magsjuka, om man får uttrycka det riktigt krasst. Man tror man ska dö, men snart har man till och med glömt bort att man var sjuk. Uttrycket "tiden läker alla sår" skulle inte ha överlevt i århundraden om det inte var alldeles sant.

Nå just nu känns det pissigt. Kanske lite bättre den här veckan redan när skolan är slut och det är sommarlov? Eller blir du ännu mera orolig över vad som kan hända när du inte kan se det? Typ vad han ska chatta med din kompis om? Försök att inte oroa dig, försök att inte låta det förstöra ditt sommarlov. ingen kille är värd det. Du kan inte påverka vad andra tycker, tänker och känner - inte heller honom. Den enda du kan påverka är dig själv. Du kan välja att fortsätta vara upprörd, förbannad, sårad och ensam, du kan välja att älta tankarna gång på gång på gång. Eller så kan du välja att tänka att du trots det ska kunna ha roligt, njuta av sommaren och leva ditt eget liv. Oavsett vad du känner, så är det ingen orsak att ligga under täcket i veckotal. Du kan tex välja att inte låta ditt dåliga humör pga honom gå ut över kompisar eller familj eller saker du tänkte göra, som att fara och simma. Du kanske fortfarande känner de här negativa känslorna mycket starkt, men de måste inte styra ditt liv! DU styr ditt liv.

Så ta tag i dig själv och gå ut och gör något sommarlovigt! Vill du göra något konkret åt ditt kärleksliv, så kan du exempelvis skriva ner alla dina tankar och känslor och händelserna med honom på ett papper - och elda upp pappret (akta skogsbrand mm bara). Då kan det lätta lite. Likaså om du lyssnar på musik du älskar eller som texten passar till, eller läs en bra bok/se en film/se en serie - ta lite paus från tankarna på honom. Lev lite här emellan, visst? Sedan kan du kanske fundera på eventuella möjligheter till att få honom tillbaka eller komma över honom eller börja fundera på någon annan kille. Men först lite paus så att hjärtat får vila lite <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott