Snart har jag inga vänner kvar

Hej!

Vi gör ett försök att svara, vi ungdomsinformatörer, och även om vi inte är några super-experter, så känner vi igen känslan i din fråga.

Nejdå, vännen! Du är inte den enda som tänker på att ställa till med en scen framför halva skolan. Alla har vi nu som då perioder när allt känns fullkomligt... som om man skulle behöv skrika rakt ut. Och under de perioderna är det lätt hänt att man blir lite självdestruktiv. Tanken "jag skiter i allt" kan lätt omvandlas till "jag skiter väl i om de blir arga på mig, om de ens någonsin vill se mig igen..." och så vänder man vänner emot sig, stöter bort människor man bryr sig om osv.

Men även om vi känner igen din känsla och själv genomgått perioder av liknande, så är vi lite bekymrade för dig. Vänner är värdefulla och det är inte alltid så lätt att få tillbaka dem eller skaffa nya. Värre är dock din önskan att skada dig själv - för genom att driva bort dina vänner så blir du ensam och då kan du sjunka ännu längre ner i deppigheten. Så om den här känslan fortfarande finns kvar, så tycker vi nog att du ska prata med någon. Kan du prata med mamma eller pappa, din favorit-moster eller -lärare, en ungdomsledare, en kompis mamma - NÅGON som du har förtroende för. För det första hjälper det ofta att prata ur sig för att verkligen se hur man själv har det och kanske själv hitta lösningar, orsaker osv. För det andra så är det skönt att inte vara ensam om sina problem och tankar - och tankar och känslor kan växa sig alldeles för stora om man inte kan få dem ur sig genom att berätta om dem.

Så mår du fortfarande dåligt, gå och tala med någon. Har det gått över, så kom ihåg det och lär av det. Nästa gång du har samma känsla kanske du aktar dig lite mer för att köra bort dina vänner.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna