Social, men...

Hej Mira!

Människan är i grund och botten en social varelse, men ingen föds egentligen med kunskapen om HUR vi ska vara sociala med varandra. Nä, det börjar vi lära oss från ögonblicket vi föds, först med de grundläggande grejerna som hur man använder ögonkontakt och sedan med åren allt mer avancerat. Det allra mesta vi lär oss sker såklart i samvaro med andra människor, men faktiskt även genom TV, filmer osv. Det påstås faktiskt att det på sätt och vis är nyttigt för barn att se på gammaldags såpoperor, där kameran hålls lääänge på skådisarnas ansiktsuttryck, som är extra tydliga (handlingen och innehållets moral kan kanske ifrågasättas emellanåt ;) ). Men poängen är att vi egentligen aldrig slutar lära oss om hur andra människor fungerar, vi blir aldrig fullärda i att tolka andras kroppsspråk, underförstådda antydningar, motiv osv.

Kanske du numera hanterar samvaron med tjejer ganska bra, känner att du förstår dig på dem och kan kontrollera situationen med dem (= sällan tänker "vad sjutton menade hon med det där?") Och kanske är det så enkelt att du inte har lika mycket erfarenhet av att umgås med män och killar och därför reagerar på osäkerheten med att spänna dig. Spänner man sig, så får man såklart mycket lättare hjärnsläpp, för alla presterar inte på topp när de är spända och lite nervösa. Ju mindre bekant med en viss typ av situationer man är, desto mindre kontroll känner man också i situationen, vilket ofta gör spänningen värre och rädslan större att göra fel, göra bort sig. Vilket ju dumt nog gör att man oftare tabbar sig, gör misstag - ofta också för att man blir lite självupptagen i en osäker situation. Hjärnan är för upptagen med att tänka tex "hur uppfattar han mig nu, kommer han att tycka att mitt skämt var kul, tycker han att jag är löjlig om jag säger så här, jag jag jag..." Ju mindre koncentration man har på att faktiskt tolka honom, desto mer ökar risken för missförstånd.

Till en ganska stor del fungerar killar annorlunda i grupp än tjejer gör, har lite annat kroppsspråk och lite andra saker motiverar deras beteende. Så kanske du kunde se det som att de talar ett annat språk som du inte riktigt talar flytande ännu? Och vad gör man när man vill/borde/måste lära sig ett nytt språk? Jo man umgås mycket med sådana som talar språket, man studerar det och man skaffar sig motivation och en positiv attityd till språket.

Översatt till kill-språk så ska du såklart hänga bara mera med dina manliga vänner, inte undvika att träffa dem bara för att du känner dig osäker i deras sällskap. Du kan också studera kill-iska genom att fokusera på manliga skådespelare i TV, filmer osv för att se hur de beter sig och fundera varför de kanske beter sig som de gör. Vad består deras språk av för gester och miner, hur håller de axlar osv. Tanken är såklart inte att du ska börja bete dig som en karl, du ska inte prata kill-iska själv, utan bara förstå dem. Och se skillnaderna - ett simpelt exempel är hur tjejer kramar varandra och ger komplimanger och hur kill-kompisar gör det med tjej-kompisar vs. flirt (heteronormativt uttryckt). Motivationen har du säkert redan, eftersom dina manliga vänner berikar ditt liv, och med den positiva attityden är det som med allt möjligt annat i livet. Det är lätt att argumentera "varför inte" när man är rädd eller obekväm, det är svårare att möta utmaningar och överkomma rädslor - but sooo worth it! Naturligtvis kommer du också att ha nytta av alla kunskaper du skaffar dig i kill-iska om/när du inleder en heterosexuell kärleksrelation. Men hela poängen med att öva är att du kommer att känna dig tryggare och säkrare i situationen, och då lossar också din tungas band!

Det är bara du som kan smälta isen, det är du som är ansvarig för ditt eget sociala liv. Men fokusera inte på brister och önskemål, utan gå ut och helt enkelt häng med killar. Fattar du inte vad de menar tex med ett skämt, så fråga, var inte blyg - och var framförallt inte rädd att missförstå eller göra bort dig genom att visa dig okunnig. Det händer hela tiden att folk inte förstår sig på varandra, men oftast går det nästan oförmärkt förbi. Antingen för att folk inte vågar fråga "vad menar du?" eller för att de frågar "vad menar du?" så smidigt och självklart att ingen reagerar på det.

Modigt bara! De bits faktiskt inte! På riktigt, de har ingen större orsak att dissa dig, reta dig, missförstå dig med flit - så varför vara rädd för det?

Hälsar ungdomsinformatören Liselott