Svar på: Ensam....

Hej vännen, om jag får kalla dig det. När jah läste det du skrev så kände jag ett behov att svara... Jag vet hur du känner. Jag har själv skrivit in på decibel om någit kompis problem osv. Så jag förstår dina känslor.
Allvarligt, stackars dig... Jag är själv alltid det tredje hjulet, alltid utanför som du själv skrev. Jag är mitt i mitt problem nu, så jag har ingen lösning till dig. Men jag kan dela med mig av mina tankar och känslor och åsikter. Jag börjar väl med att säga att jag tycker att du borde söka dig ifrån dina barndoms kompisar, jag gjorde aldrig det. Det var dom som övergav mig, och då gav mig en chans att få nya vänner. Det är svårt att veta exakt hurudana personerna i din omgivning är, så jag kan inte garantera att detta är det smartaste. Men jag säger det jag i allafall önskar att jag gjort, och hoppas att det blir bättre för dig. Så jag föreslår att du säger hur du känner, på ett ganska neutralt men ändå allvarligt sätt. Och sök dig ifrån dina gamla vänner. Få en ny början. Om du då kan börja tala med andra som är utanför eller mobbade så kommer du förmodligen mötas med ett leende. Dom vet hur det känns osv. och vill därför inte såra andra (förmodar jag) för dom vet vad dom ska värdesätta. Var positiv och hjälpsam så ska du se att andra börjar uppskatta dig (var dock inte För snäll/hjälpsam. Riskera inte att bli utnyttjad...)
Om du har bra självförtroende så kan du försöka prata med andra, tjejer eller killar spelar egentligen ingen roll ju, som har kontakt med någon ur gänget su vill vara med. Så kan du kanske sakta slippa in.

Jag kan inte ge sig så bra tips, för jag har gjort helt fel. Jag har grävt ner mig i mina problem, men sluta inte försöka. Vad någon annan än säger så finns det alltid någon aom kan bli sin vän, säkert flera. Bara man lyckas få 1 kontakt så kan man få fler och fler genom den. Håll i dina äkta vänner som inte sviker.

Jag hoppas hjärtinnerligt att det kommer bli bra för dig <3 Lycka till vännen.

Nån som vill hjälpa.