I flera kompisrelationer och relationer till bekanta (både tjejer och killar) så är det i 95% av fallen jag som hör av mig. Inte motpartern.
Det känns lite tröttsamt och irriterande att det oftast är jag som hör av mig och pejlar läget och såntdär och att knappt någon hör av sig till mig...
Ibland känns det som om det är bara jag som bryr mig om andra men att ingen bryr sig om mig...
Men om jag inte skulle ta initiativ så skulle jag inte lära känna lika många personer som jag gör nu. Och jag tycker det är lätt att höra av mig till personer och fråga hur de har det.
Ibland undrar jag varför folk inte tar initiativet själva utan att det är jag hela tiden. Så himla jobbigt är det inte att ta kontakt med människor tycker jag....
Beror det på lättja eller blyghet eller att man inte bryr sig? Eller "pushar" jag ofta på lite så att hen känner att hen inte behöver ta initiativ eftersom jag gör det ofta?
I det här fallet tänker jag på människor jag känner (bekanta o vänner), inte såna random folk jag inte känner.
Ibland dyker tankar som "hen tycker säkert att jag är konstig eller för 'på' eller är ointresserad eller tråkig eller törs inte så därför hör hen inte av sig till mig utan låter mig göra det".
Fast det kan säkert också vara en bra egenskap att vara en initiativtagande person och inte en som låter andra göra det åt en och så rinner allt ut i sanden....
Hur ska jag göra i den här situationen? Det här är en sån sak jag kan lätt bli irriterad på mina medmänniskor (jep, tycker om och behöver myki sociala kontakter...) Suckarn...
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hejsan, förlåt att du måst vänt på ditt svar.
Jag kan så förstå att du tycker det känns jobbigt att alltid vara den som fixar så att det händer något, jag är själv just en sån person i de flesta grupper där jag rörs. Men det är på gott och ont det där ;) Det är ju trist att man alltid ska vara den som tar tag i saker, men å andra sidan så är det ganska kul att vara den som bestämmer...om någon annan mot förmodan har kommit på något och arrangerat så kan det ju hända att jag inte har passligt just då, eller så kanske jag tycker att man kunde fixat saken på ett bättre sätt osv. Allt sånt undviker man ju om man är den som alltid fixar allt.
Du har så rätt i att det kan kännas tröstlöst ibland och som att ingen annan brysr sig, men du kan vara säker på att de allra flesta av dina kompisar egentligen är jätte tacksamma att ha dig som sätter igång saker och ting. Utan dig skulle de säkert ha mycket mera tråkigt och inte så mycket kul program. Sen är det ju som du skriver att skulle du inte vara en sån som tar initiativ så skulle du säkert inte känna lika många personer heller. Folk dras hellre till aktiva personer än till såna som bara följer med strömmen :)
Det är svårt att veta varför folk inte tar egna initiativ, det beror säkert både på att de är blyga men också på att de inte orkar bry sig och tycker kanske det är jobbigt att höra av sig till folk ifall de skulle säga nej till ens förslag. Men det vet både du och jag att det är inte hela världen fast vissa av ens förslag inte går genom, man hittar på nåt annat då istället ;)
Jag tycker du ska fortsätta som förr, bara du orkar. Säkert är dina vänner glada och uppskattar det fast de kanske inte säger det. Trist om saker och ting skulle rinna ut i sanden. Jag misstänker att en hel del av ens vänner skulle försvinna om man inte hela tiden tog kontakt till dem. Ibland kanske man själv inte heller orkar och då får det ju vara, men om man orkar och ändå känner att man får ut något av att umgås med en viss person så tycker jag man ska försätta vara den som "jagar på" de andra, det har en viss charm att vara den som ser till att det händer något också.
Må gott!
Kram från ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar