Senaste året har jag kommit väldigt nära en pojke, men på ett vän-mässigt sätt. Så nära att jag vid årsskiftet kunde kalla honom för min bästa vän. Vi gjorde det mesta tillsammans och varje helg var jag med honom, alltså som vanliga vänner. Jag har inte heller haft några slags tankar på att vi skulle vara mer än vänner, eftersom vi båda talar om personer som vi har varit/vill vara involverade med och för att jag inte har sett några tecken på att han är intresserad. Jag har dessutom hjälpt honom att komma närmare hans dåvarande crush. För x antal månader sedan var vi som allra närmast. Jag kunde vara upp till fyra på nätterna och prata med honom. Samtalen blev också mer flörtiga, men jag antog att det var ”på skoj” och att han har en sådan personlighet eftersom han kan bete sig så runt våra andra vänner också. Han sa åt mig vid ett tillfälle att han inte har något emot att hångla med sina bästa vänner, men jag tänkte inte mer på det. När vi är ut och dricker en vecka senare så hånglar vi på hans initiativ. Jag såg det först som en kul grej, eftersom han frågade om ”vi ska göra det en gång för alla” innan det hände. Men två veckor senare så händer det igen.
Dagen efter hängde vi som vanliga kompisar (helt utan att nämna något om dagen innan) men nu står det nästan stilla. Konversationerna är bleka och jag vågar inte heller fråga honom om det som hände och varför det hände två gånger. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av honom, jag är förvirrad. För vi är ju på ett sätt inte vänner längre. Vänner strular ju inte med varandra? Är jag bara blind när jag har sett honom som en vän det senaste året? Eller ser han mig fortfarande också som en vän? Tänk om han är så här med alla sina "vänner"?
impatiently waiting
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag förstår hur förvirrande denna situation måste kännas för dig, och antagligen för er båda två. Det är jobbigt på flera olika plan men jag tror inte att det skall vara omöjligt att reda ut.
Det känns som att ni var väldigt nära vänner, men det måste ju också sägas att vi faktiskt inte VET hur han känner för dig. Det är möjligt att han också såg dig "bara" som en vän, men i något skede blev det ju ändå uppenbart att det fanns någon form av kemi eller åtminstone så mycket att ni testade på lite hångel. Och sannolikt fanns det ju intresse från någons sida eftersom det sedan upprepades?
Det du nu behöver fundera lite över är vad DU känner. Är du intresserad av honom som mer än en vän? Det är ju möjligt att det är precis så han känner - men att han inte vill eller vågar ta det första steget eftersom han kan vara rädd att förlora dig helt om du inte känner likadant.
Det kan också vara helt tvärtom, att han blev för ivrig och nu har insett att han inte borde ha hånglat med dig eftersom det inte är så han känner för dig. Det kan vara helt okej att "testa" på sina kompisar, men det är ju viktigt att båda två vet om vad som gäller just för att undvika att det skall bli så stelt som det är nu.
Jag tycker därför att du skall börja med att fundera över dig själv och dina känslor. Skulle du vilja hångla med honom flera gånger? Önskar du att er vänskap skulle utvecklas mot ett förhållande, eller längtar du tillbaka till er kompisrelation? Om han skulle medge att han är förälskad i dig, hur skulle det då kännas? Hur skulle det kännas om han berättade att han ångrar att ni kysstes? Sedan då du har tänkt igenom dessa frågor lite så kanske du är i alla fall lite mer på det klara med vad DU känner, och då får du försöka ta det vidare därifrån.
Även om ni skulle ha olika inställning till vilken typ av relation ni vill ha så kan man nog få vänskapen att fungera, men det kräver att man är ärlig och att man kan tala om saken. Oavsett vad han nu känner för dig så tror jag att han saknar er vänskap, så jag tror inte att ni förlorar någonting på att diskutera saken. Försök ta mod till dig och fråga honom rakt ut om vad han känner - så vet ni var ni står.
Lycka till!
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar