Vad ska jag göra?

Hej du ledsna tjej!

Vojdå, det här var inte roligt att hon är så där on/off-kompis med dig, och att hon dessutom är sur emellanåt. Det här kan inte vara en lätt sits för dig. Men vi ska försöka förklara vad vi tror att är på gång - vi TROR ju bara, kanske det bara är hon som vet vad hon känner. Om hon ens vet det själv och kan sätta ord och förklaringar på sina känslor.

Se, på basen av det du skriver plus våra egna erfarenheter av hur vänskapsrelationer brukar fungera, så undrar vi om ni inte håller på att glida ifrån varandra. Okej, det är helt normalt och vanligt att vänskapen förr eller senare tar slut - hur ont och jobbigt och sorgligt det än kan kännas. Under livet brukar vi hinna med många olika kompisar, bästisar och gäng, och det är sällan någon är bäsits med barndomsvännen även som vuxen. Orsaken brukar vara att vi alla lever skilda liv, utvecklas kanske åt olika håll, vill olika saker i livet, får nya intressen, möter nya människor som vi vill hänga med osv. Ibland påverkar yttre faktorer, som att man flyttar till olika studieorter, ibland inre, som att man bara känner att man inte har så mycket gemensamt längre. Ibland hittar den ena nya kompisar som kanske är mer spännande, coola, "vuxna" eller som delar ens - eventuellt nya - intressen. Ibland blir den ena bara irriterad på sin gamla bästis, känner sig obekväm i vänskapen eller i värsta fall skäms för sin gamla bästis och vill inte bli sedd med henne. Tyvärr kan ju det här sistnämna också vara en förklaring till din kompis underliga beteende den här hösten, framförallt till varför hon är så sur på dig i veckorna. Du kanske inte ens hade kommit på tanken, men det här kan vara en tänkbar förklaring och vi kan ju inte hålla tyst om det, även om vi vet att den tanken inte är kul att tänka och kan såra.

Ett sådant här mellanskede i frånglidandet är rätt vanligt. En tid då man både vill ha kvar kakan och äta upp den, både vill ha kvar sin gamla, välkända trygga bästis (och kanske den enkla, sorglösa och okomplicerade tiden före) och upptäcka nya kompisar - eller liksom känner dragningen mot något nytt. Det här behöver inte betyda början på slutet för er vänskap, det kan vara en "svacka" också innan ni hittar tillbaka till varandra. Men ser man riktigt krasst på det, så har du tre alternativ att välja på nu: 1) ge upp henne och låt henne gå, 2) lev i det här både-och-livet med henne där du är bara helgkompis och 3) kämpa för att ta tillbaka din plats som bästis full tid.

Alternativ 3) kanske inte ens är möjligt. Skulle det vara så att hon börjat hänga med andra kompisar, så kanske du inte bara kan ta henne ifrån dem eller klämma in dig i det gänget. Kanske det skulle kräva att du förändrade dig för mycket, tex började göra saker som du inte är riktigt okej med. Kanske man inte heller kan eller ens BÖR försöka förändra sig för mycket, tex låtsas vara häftigare eller vuxnare än man faktiskt är inuti? Är någon alls värd att förändra sig själv för? OM det skulle vara så att hon har "leidon" av dig och försöker undvika dig eller är sur på dig för att du inte är sådan som hon skulle vilja att du var nu, så är det ju ganska omöjligt för dig att få henne att acceptera dig mera. Det är svårt att sluta vara irriterad på någon, förutom om man kanske en vacker dag inser att allt inte bara handlar om vad man själv vill. Kanske till och med personkemin kan förändras mellan två människor så att man inte längre passar ihop i vissa situationer men nog i andra situationer? Oavsett så tror vi inte att ni två kan backa tillbaka och att allt ska kunna bli som förr. Kanske måste ni pausa ett tag för att sedan kunna komma ikapp varandra eller hitta ett nytt sätt att vara vänner på? Det är också möjligt, det här behöver inte vara slutet.

Alternativ 2), att vara kompis på helgerna men dissad under veckorna - kan du leva med det? Visst är det möjligt att ha flera olika bästisar, kompisar eller gäng på olika ställen eller för olika situationer. Visst kan man hänga med andra i veckorna och umgås bara under helgerna. Men det sätt som hon beter sig på under veckorna nu gillar vi inte riktigt. Varför är hon så bitchig mot dig då om hon nu gillar att umgås med dig på helgerna? Det där borde ni nog ta ett allvarligt snack om i så fall. Många lever i den inställningen att det är okej att bete sig hur som helst mot bästisen, att hon finns alltid kvar fastän man låte skit gå ut över henne eller är elak eller nonchalerar osv. Men klar att man inte får behandla bästisen illa - allra minst bästisen - och klart att bästisar kan "göra slut" om den andra inte vet hur man ska vara en bra vän. Men sättet vi alla lär oss att vara en bra vän på är ju dels att vi gör misstag och inser dem och dels att någon antingen berättar hur man borde göra eller säger till när man gör fel. Du borde säga till nu att nu känner du dig felbehandlad. Kanske leder det till att hon inser hur dum hon varit och ändrar sig, kanske blir hon bara argare och säger upp bekantskapen helt.Men så här kan ni ju inte hålla på - det mår du inte bra av!

Kanske är det du som måste säga upp bekantskapen och alltså välja alternativ 1). Det är altid jobbigt när vänskap tar slut, oavsett om det sker med ett praktgräl så stickorna yr eller om det bara långsamt rinner ut i sanden. Det är som en sorg, som att ha förlorat den man var van att ha vid sin sida, dela hemligheter och vardagsgrejer med, sitta bredvid i skolan eller som är den första man ringer när något hänt. Man saknar och det tar ett tag innan man kommit över sorgen. Andra vänner är såklart bra att ha under tiden och tids nog kommer det troligen nya bästisar in i livet. Vänner kommer och går.

Hoppas du nu blev lite klokare - även om vi inte är några spågummor som vet hur det kommer att gå för dig i framtiden. Vi kan inte välja åt dig, men oavsett så tycker vi att du ska ta ett ordentligt samtal med henne om det här. Vi håller tummarna att hon bara inte insett hur det känns för dig och blir en bättre kompis efter det här.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna