Kompis A har jag varit kompis med nästan hela mitt liv, men vi har blivit riktigt goda vänner sen några år tillbaka, kompis B har jag och kompis A börjar hänga med nu det senaste halvåret. Hon är väldigt genuin och en av de snällaste personer jag känner så vi klickade ganska bra direkt. Kompis C (hon som jag inte är med lika ofta) har jag känt i kanske två år och hon är också otroligt snäll och genuin.
Nu på senaste tiden har det kommit fram att kompis A har haft ätstörningar sedan ungefär ett år tillbaka, och det var förstås jobbigt att höra. Dessutom har hon trauma från förr, och hon är kanske inte en person som väldigt gärna talar om sina känslor och eftersom vi har varit vänner länge känner jag ju henne väldigt bra. Nu har det också kommit fram att hon har skadat sig några gånger och det är väldigt jobbigt det också för jag vet inte vad jag ska göra. Hon har sagt att jag verkligen inte får säga åt någon så jag tänker förstås inte göra det men jag vet inte vad jag ska göra.
En vi kände för kanske två år sedan mådde väldigt dåligt och berättade att hon hade skurit sig själv och kompis A blev nästan hysterisk och började gråta eftersom det var så hemskt att man ens kunde skada sig själv, men nu har hon gjort det själv och det gör situationen ännu jobbigare för det känns som att hon mår mycket sämre än vad jag tror.
Kompis B har skilda föräldrar och problem hemma hos sin pappa och hennes styvmamma behandlar henne väldigt dåligt. Hon har inte talat jättemycket om detta vilket jag respekterar och kan förstå men jag vet inte heller vad jag ska göra och hur jag kan vara det bästa stödet som möjligt.
Kompis C har mått dåligt i flera år och har haft så mycket problem hemma så hon bor på en barnskyddsenhet.
Det känns bara jobbigt för mig eftersom det är bara jag som mår okej inombords och bara jag som är "stabil" på det sättet. Det blir jobbigt då jag är den som mår bra och om de andra mår dåligt är jag som klippan. Förstås känns det ju bra att de har någon de kan vända sig till, men det är bara jobbigt då det känns som att jag måste vara försiktigt med vad jag säger och hela tiden vara förstående och säga att det blir okej, för det känns ju så hemskt för mig då mina närmaste kompisar inte alls mår bra.
Jag är också rädd att jag själv ska gå in i deras tankebanor och själv börja må dåligt.
Det känns som att jag misslyckas som vän då alla tre mår dåligt och jag vill också kunna tänka på mina problem utan att hela tiden måste "trösta" dom andra. speciellt kompis A eftersom det är henne jag har känt längst.
Hoppas det går att förstå vad jag försöker säga, tack!
--
Ungdomskoordinator på FinFami Österbotten Lovisa svarar
Hej,
Tack för din text.
Till att börja med vill jag säga att det inte är på ditt ansvar att rädda dina kompisar. När en kompis mår dåligt är det naturligt att vi vill hjälpa och stötta dem, och finnas där för dem som stöd. Men det är aldrig på en kompis ansvar att rädda kompisen som mår dåligt, speciellt inte när man är ett barn. Det är förstås helt okej att hjälpa sina kompisar om man kan, och lyssna på dem om de vill prata, om man känner sig okej med det. Men det är inte okej om man själv känner att man bär allt ansvar för en persons mående. Du har också själv rätt att må bra och fokusera på ditt eget mående.
Det låter som att alla dina kompisar har tunga problem att bära, och jag hoppas att de alla får professionell hjälp. När det börjar bli så pass tunga problem som du beskrev att dina vänner bär så är det en professionell som de ska gå och prata med. Professionella kan hjälpa dina kompisar att reda ut varför de mår dåligt och hur de kan börja må bättre. T.ex. självskadande är något som en professionell kan hjälpa till med. Det är jobbigt som kompis att se att en kompis mår dåligt och skadar sig själv, men det finns väldigt lite man kan göra i en sån situation som kompis, annat än att fortsätta uppmuntra kompisen att söka hjälp. Dock inte så att du känner det är på ditt ansvar att dina kompisar söker hjälp. Om du vill kan du tipsa dina kompisar om stödsidor online, som t.ex. www.arligttalat.fi där hen kan prata med professionella nästan varje dag i veckan, och vara anonym.
Går du själv och pratar med en professionell, t.ex. en psykolog eller kurator? Det känns som att du bär ett ganska stort ansvar för dina kompisars välmående just nu, och att prata med en professionell kan hjälpa dig själv att må bättre. Du skrev att du är den av era kompisar som är ”stabil” och det är naturligtvis bra du känner att du är det. Men för att du själv ska orka i vardagen kan det hjälpa också dig att prata med en professionell. Med andra ord kan också du själv vända dig till www.arligttalat.fi om du vill, du kan prata om det som du känner att du behöver prata om och de professionella lyssnar på dig och stödjer dig. Att gå och prata med en professionell kan också minska på din egen rädsla att gå in i kompisarnas tankebanor. Det är helt naturligt att känna en rädsla över att själv må dåligt då ens kompisar mår dåligt, då man som sagt förstås bryr sig mycket om sina kompisar och ganska lätt blir den som stödjer dem. Men en professionell kan stötta dig i ditt eget mående, och hjälpa dig att hitta sätt att stödja dina kompisar, och som inte innebär att allt ansvar för deras hälsa ligger på dig.
Du har också rätt att må bra, ta hand om dig!
Mvh,
Lovisa
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar