Vad tog åt honom?

Hej, här kommer nu svaret vi fick av vår kill-expert Erik:

Detta är nog lite svårt när du inte berättat mera än detta. Men det första jag tänker på är det som han säger åt dig, att han har gett upp för dig. Då tänker jag att han skulle vilja mera än bara kompis men inte har fått någon sådan respons från dig och därmed ger upp och vill inte ha mera kontakt med dig... Eller så har han hittat en annan brud som han vill satsa på och därmed, på något konstigt sätt, inte vill ha kontakt med dig mera. Men det ända rätta så är nog att försöka fråga av honom vad det handlar om. Varför han bryter bekantskapen så på en gång. För det kan ju vara något helt annat också som inte kommer fram här, som har ändrat hans liv eller motsvarande...

Hälsar Erik.

Hej igen!

Inget svar från våra manliga experter än, men när vi läste din fråga fick vi lite tankar, som vi tänkte att kanske kan hjälpa dig.

Nu är det ju några dagar sedan du skrev, så vi kan bara hålla tummarna för att du och din kompis redan rett upp allt. För det är ju såklart det man borde göra med nära vänner: börjar de bete sig konstigt, så borde man tala om det med honom/henne! Konstigt beteende brukar ju betyda att något är fel, att han tagit illa upp för något eller är arg för något. Man drar sig inte undan annars. Och definitivt inte så demonstrativt som att ta bort någon från Facebook!

Det dumma är ju att om man märker att en kompis drar sig undan och verkar ha gett upp en, så tar man själv väldigt illa upp och drar sig undan i sin tur. Man börjar fråga sig själv vad som är fel på en själv, blir sårad och ledsen och då är det "lättast" att undvika personen och gå undan i ett ensamt hörn och slicka sina sår istället för att konfrontera kompisen och rakt ut fråga vad som är fel. Man försöker skydda sig själv, kanske också för att om man inte frågar rakt ut, så får man inget rakt svar och då behöver man inte få det bekräftat att man kanske gjort något fel. För honom är det också "lättare" att bara dra sig undan och sura i sitt hörn än att säga rakt ut åt dig vad han är arg/ledsen på. Vi är väl alla lite konflikträdda, vi vill inte konfrontera för det är jobbigt känslomässigt sett.

Det låter i våra öron som att något hänt mellan er. Kanske vet du innerst inne redan vad det är, åtminstone kanske du har någon misstanke om att det var just det eller det som gjort honom upprörd. Vet man med sig att man faktiskt gjort något fel, så kan det kännas lättare att fega ur och "avsluta" vänskapen hellre än att erkänna sina fel och be om ursäkt. Man försvarar ofta snabbt sig själv också, försöker skydda sig genom att påstå att det man gjorde inte alls var fel. Eller så fattar man kanske helt enkelt inte att det man gjort är fel enligt kompisen. Visst kan det vara kompisen som är helt ute på fel spår och överreagerar på något som man själv anser vara en småsak - men det kan också vara så att man själv inte kan inse att något beteende är felaktigt, kanske för att man är för omogen eller för självisk. Fastän det skulle vara helt hans fel, allt det här, så skulle du kanske ändå vara mogen och insiktsfull nog att vara den som tar kontakt och försöker reda upp allt mellan er. Låt inte stoltheten eller sårade känslor förstöra er vänskap för alltid.

Det finns alltså en massa som kan gå snett mellan kompisar och det enda som hjälper är att prata om det med varandra. Oftast handlar det om missförstånd eller misstag - saker som man borde kunna förlåtas för, eftersom vi alla bara är människor. Alla kan vi göra bort oss, men också ändra på oss, lära oss hur man borde ha gjort istället osv. Kompisar borde få kunna vara idioter ibland och då borde man kunna tala om det, reda upp det, förlåta och glömma. Vi ska kunna avslöja hemligheter, säga sårande saker osv och kunna få en andra chans efter att ha sagt förlåt och ångrat oss/ändrat på oss. Det hör till vänskap och utan det här skulle ingen vänskap i världen kunna bestå i längden. Ingen är perfekt och att umgås två personer tillsammans är ändå två helt olika personer med olika egenskaper och tankar och moral osv. Det är dömt att förr eller senare bli konflikt av något slag och att kunna lösa konflikter är en lika viktig social egenskap som att kunna prata med främlingar.

Så om ni inte talat med varandra ännu, så gör det nu. Fråga honom vad som är fel och varför han valde att "ge upp med dig" och varför han behövde tid att tänka på sig själv. Vad kan du göra istället, vad behöver han av dig som vän? Kanske han "lugnat ner sig" nu efter några dagar - kanske till och med ångrade att han klippte av era band i stundens hetta när han var upprörd? Vi förstår att du kan tycka att det skulle vara jobbigt eller obehagligt att tala med honom, men vill du ha en chans att behålla honom som vän, så är det här det enda sättet. Det finns inga genvägar.

Alla vänskaper ändras med tiden och ibland kan man behöva komma överens om ett nytt sätt att vara vänner på. Vi tar ett exempel för att du ska förstå vad vi menar med att vänskap kan förändras: säg att du tidigare pratade väldigt mycket om dig själv och kanske behövde hans stöd och öron mycket. Men sedan hände något i hans liv så att han skulle ha behövt dig på ett sätt som du inte levde upp till. Och då blev han sårad och "gav upp dig"? Det är alltså bara ett exempel, vi menar inte alls att det gick till så här mellan er. Hur skulle vi kunna veta vad som hänt i era liv? Men det är alltså vanligt att vänskapen borde förändras i något skede, men så funkar det inte som de båda inblandade skulle önska. Och oftast handlar det om sådant som känns svårt att säga åt en kompis, typ att du är självisk eller bitchig eller opålitlig eller gjorde fel då och då.

Så för att du ska komma vidare så borde du alltså tala med honom nu. Ju längre du skjuter upp det, desto svårare kommer det att bli att lappa ihop er vänskap igen.

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny