Vänner?

02.09.2014
Hej! Jag har ett sånt problem att det finns en tjej jag sååååå gärna skulle vara vän med! Vi är kompisar, och vi känner varann, men problemet är att under till exempel sommaren gjorde vi jättemycket tillsammans, var till andra städer och låg på stranden och sånt, och jag var jätteglad för att vi äntligen hade blivit vänner, som jag så länge hade önskat. Före sommaren var vi halvt vänner, vi talade ibland och då vi sågs var det ibland lite konstigt och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga åt henne och så, men under sommaren blev vi närmare, men var ändå rädd att det efter sommaren skulle bli samma som det var före sommaren också. Och så blev det, och jag är jätteledsen över det :( Nu då vi träffas säger vi oftast hej, och kanske lite småprat ibland, men då man tänker på hur mycket vi har varit med om och gjort, känns det som om vi borde vara närmare vänner, och det skulle jag så gärna vela också. Jag är rädd att hon inte vill vara vän med mig längre, eftersom hon har miljontals vänner, som mååånga är mycket närmare henne än vad jag är, och så har hon en pojkvän och superbra jobb, och ett till problem är att hon är 7 år äldre än mig så vi är i totalt olika livssituationer också. Hon är suuuuuupersnäll då vi är tillsammans och gör nåt och allt känns superbra, men genast vi inte har gjort något med varann känns det som hon skulle "gå ifrån" mig och att jag plötsligt inte känner henne lika bra som jag gjorde för bara några veckor sedan. Då jag tänker på att jag skall ta kontakt och göra intiativet tänker jag alltid "äsch, hon kanske ändå inte vill" och "det skulle ju bara vara konstigt om jag hörde av mig" och så är det också, så jag vågar inte heller höra av mej eller börja tala om nåt för att det känns som om jag "försöker nåt" för mycket... Hon har jättefullt upp med sitt jobb som är väldigt tidskrävande, så jag vet att hon typ aldrig hinner göra nåt på veckodagar, men på sommaren då hon hade lov hann vi! Och då hon är ledig vill hon troligen vara med sin pojkvän eller de "närmare" kompisarna... Vilket gör mig jätteledsen, jag vet inte hur jag skulle kunna komma närmare henne igen, som vi var på sommaren, för jag tyckte det var sååå roligt, och det tyckte nog hon också för att hon ofta ler och skrattar till allt vi gjort, men sen mitt i allt kan det vara som om vi är helt strangers..? Vi har inte heller så många intressen som är gemensamma, så det är svårt att komma på nåt att göra... Trodde aldrig jag skulle hamna i denhär situationen?! Tacksam för svar! :) Frågetecknet

Specialungdomsinformatören Susanna svarar

08.09.2014

Hej Frågetecknet!

Vad fint att du har haft en härlig sommar och fått göra många fina saker med en vän. Vänner är så viktiga för oss! Och ledsamt att relationen med just den här vännen inte har utvecklats till det vad du tänkte dig att den kunde bli:(

När det gäller relationer så är det ofta så att vi tror att vi vet vad den andra tänker och känner. Vi tolkar också ofta våra vänners beteende utifrån vår ”egen butik”, d.v.s. vi tror att vi är tankeläsare eller att vi vet exakt varför den andra gör si eller så. Men vi vet ju egentligen inte vad den andra tänker eller känner eller hur den andra har det. Om vi inte frågar rakt ut. Fast då måste vi ju våga vara litet modiga också.

Ibland kan det dessutom vara så att våra egna känslor, vår egen längtan efter mer sätter käppar i hjulet för oss. Därför att vi vill så gärna och samtidigt är så rädda för att få ett nej, eller för att bli sårade. Kanske har du till och med tidigare erfarenhet av att ha blivit sviken av någon vän och då finns ju det minnet kvar och ”spökar” också?

Din vän verkar vara en fin människa, som är snäll och trevlig emot dig. Då tror jag att hon också skulle bli väldigt glad och stolt över att få höra hur mycket hon betyder för dig! Så säg åt den del av dig som säger att ”äsch, hon kanske ändå inte vill” att vara tyst en stund och var modig och berätta för henne hur du tänker och känner och att er vänskap betyder mycket för dig. Friskt vågat är verkligen hälften vunnet.

Det tar alltid sin tid att bygga upp en relation, lära känna varandra och veta var man har varandra - så tålamod behövs kanske också. Och om man inte har gemensamma intressen och aktiviteter så kanske tiden som behövs är ännu litet längre. Eftersom hon är äldre än dig och befinner sig i en annan livssituation så kanske hennes tid är mer begränsad än din och då kan det ju också ta ett tag innan ni hittar det sätt som är bäst just för er att umgås.

Så ta dig själv och dina tankar/känslor på allvar och berätta för henne hur värdefull hon är för dig! Det kommer du inte att ångra:) Om inte annat så för att du genom att göra det visar att du tar dig själv på allvar och gör det bästa av en jobbig situation.

Stort lycka till på vägen!

H.Susanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Min bästa vän har anorexi. Jag är själv väldigr smal fast jag äter jätte mycket, för att jag var född sådan. Jag använder ofta väldigt pösiga kläder för att jag vill inte att hon ska börja jämför...
Läs mera

Jag är en abiturient som blir student i vår. Under hösten har jag blivit kompis till en yngre flicka som går i högstadiet. Vi kallar denna yngre flicka för Maja för att göra frågan enklare att förstå....
Läs mera

Hej! Min ”kompis” sa att jag var irriterande hur kan jag dissa eller roasta hen?
Läs mera

Hej!

Min vän kan betee sig otroligt oförutsägbart ibland, t.ex. på vissa kvällar i samtal då jag och mina andra vänner chattar kan han börja argumentera om saker som känns väldigt irrelevanta, saker ...
Läs mera