Vänner

Hej Anonym!

Ditt problem låter väldigt bekant - inte direkt detaljerna alltså, utan mera allmänt det här om att i något skede upptäcka att man kanske växt ifrån sina kompisar eller inte längre ha så mycket gemensamt med dem. Jag tror det händer en stor del av alla unga, och även senare under livet, och säkert flera gånger under livet också. Det är väl egentligen är ganska naturligt, eftersom både vi människor förändras och var vi bor, studerar, jobbar, vilka fritidsintressen vi får med tiden osv. Det är sällan man hänger med samma människor under hela livet och det är vanligt att man tex haft flera olika bästisar under olika tider i livet. Men det betyder inte att det är någon lätt process att lämna gamla vänner och hitta nya.

Det här är kanske första gången du "byter vänner" och då känns det såklart främmande och allvarligt. Ofta kan man känna sorg över att "förlora" det man haft - för även om man kanske själv vill hitta nya vänner och lämna de gamla, så är det en förlust av det bekanta och er gemensamma historia i alla fall. Ni var ju ändå vänner av en orsak, en tid i ditt liv betydde de massor för dig och du kände säkert då att ni passade ihop. Det får man såklart sörja och sakna också.

Kanske kan man även känna en viss rädsla för att inte kunna hitta lika bra vänner som de en gång var. Det nya är ändå främmande och osäkert, du vet vad du har men inte vad du får. Och i värsta fall så lämnar man dessutom halvensam eller helt ensam en tid innan nästa gäng eller kompis dyker upp i ens liv. Klart att det då känns svårare att lämna de man egentligen inte har lust att hänga med längre, vilket kan göra att man känner sig instängd och frustrerad. Vilket i sin tur kan leda till att man tar ut irritationen på de kompisar man har kvar, så att det blir konflikter och bråk - utöver det man kanske skulle bråka om bara för att man vuxit ifrån varandra/inte passar ihop längre/vill olika saker.

Det är lätt hänt att det blir fnurror på tråden i slutet av en vänskap - och kanske skulle den inte ta slut heller om det inte vore för fnurrorna - och ibland kan det helt enkelt bli så att det inte längre är nyttigt för en att stanna kvar i relationen. Ibland kanske man måste gå vidare för sin egen skull, för att slippa bli sårad eller för att få en chans att utvecklas mot det håll man känner inom sig att man vill. Folk kan ha svårt att acceptera det. Det handlar kanske inte alltid bara om att de inte accepterar eller gillar det man skulle vilja göra eller bli (istället för att vara som dem) - att de helt enkelt stör sig på det man håller på att bli. Utan också om känslan att om du inte längre gillar att vara som de och göra samma saker som de, så då kanske de börjar misstänka att du inte tycker att deras grejer är viktiga, coola eller eftersträvansvärda. Som om du skulle nedvärdera dem. Och det gillar ju såklart ingen människa. De flesta brukar reagera på det genom att bli sura eller undvika en. Dessutom kan de ju hända att de blir ledsna av att förlora dig, att lämnas kvar.

Man vet aldrig hur olika människor reagerar i en sådan här situation, men det kan vara bra att vara förvarnad och beredd på hur det skulle kunna gå. Du kanske känner dig frustrerad på dem just nu, men det går alltid att avsluta en relation på ett relativt snällt och mjukt sätt, bara man vill.

Det är såklart även bra att vara lite förberedd på att nya goda kompisar kanske inte växer på träd och att det både kan ta en stund att hitta dem och att det inte går som en dans på rosor alla gången. Potentiella kompisar finns överallt, men är de just sådana som du skulle vilja ha, ja det är inte lika säkert. Ju öppnare man är, ju mer accepterande av människors egenheter och olikheter man är, desto fler potentiella kompisar finns det i ens närhet, tex i skolan. Ju "kranttugare" man är, alltså ju fler krav på den nya vännen man ställer, desto svårare kommer det att vara att hitta någon som matchar. Så försök att ställa in dig mera på att ta vad som bjuds än att hitta en soulmate, alltså. Riktigt sociala människor är inte de som många beundrar, utan sådana som kan beundra många. Som ser goda sidor i alla/många de möter och som kan tas med människor utan att störa sig så mycket på de sämre sidorna. Det finns garanterat en hel hög möjliga vänner allldeles runtomkring dig om du bara öppnar upp för dem och skippar gamla fördomar och förutfattade meningar. Tex kanske den där ena tjejen från grannbyn, som du dissade för 5 år sedan när du först lärde känna henne, nu har utvecklats till något intressant och mera matchande med dig - du har bara inte SETT henne ordentligt den senaste tiden? Andra har också utvecklats, precis som du, för ingen står ju helt still i sin utveckling. Man kanske bara utvecklas i otakt eller åt olika håll - för att sedan plötsligt kanske befinna sig på samma steg?

Vi har flera sidor med tips om hur man hittar nya vänner, kolla igenom dem här, men ett viktigt råd är att försöka att inte låta din blyghet hindra dig. Blyghet kan vara ack så jobbigt, men det är inte en egenskap man måste leva hela livet med, utan den kan man öva bort. Den kan man besluta att inte låta hindra en. Oftast går det bäst genom att mota sin blyghet lite i gången, med babysteps, och långsamt utmana blygheten mer och mer med större och större saker. Börja tex med att säga hej åt sådana du inte sagt hej åt förr eller på länge, chatta med dem, sätt dig bredvid dem i grupparbeten och inled en disskusion osv.

Att hitta nya vänner handlar inte bara om att ge sig ut och söka dem, utan även om att ta chanser när de kommer. Så säger någon hej åt dig ska du genast säga hej tillbaka, såklart. Och alltså skapa chanser att träffa folk genom att tex fara på olika happenings och läger och sommarverksamheter och utfärder och kurser osv osv. Anmäl dig till allt från sommarteatergäng i kommunen till kockklubbar i skolan, även fastän du inte får någon kompis att komma med dig, och så ger du alla du träffar där en chans. Även om de alltså inte vid första ögonkastet ser ut som någon som har samma mål och egenskaper som du har nu. Det är mera upp till dig än upp till dem om du kan få en bra kontakt, så försök att inte lägga hinder på dig själv. Negativa tankar är förbjudna (tex att du skulle vara tråkig eller göra bort dig eller "tro att du är någon" - bort med dem!!!) och lyckas det inte direkt, så ge inte upp.

Livet är jättelångt och alldeles smockfullt av blivande vänner. Vissa kommer att komma in i ditt liv alldeles snart - kanske de redan väntar i skolkorridoren på att du ska upptäcka dem? - och vissa först senare. Så om ett halvår eller år kanske du kan skriva till oss igen och berätta hur det gick, visst? :D

Hälsar Liselott