vetintevadjagskallgöralängre

Hej, voj gull gulle vännen, om jag ändå kunde komma och riktigt krama om dig och hjälpa dig vidare.
ÅÅÅÅH vad jag blir ledsen av att läsa din fråga :(
Du måste få hjälp och det snabbt, så här kan det INTE få fortsätta.
Det har pågått alldeles för länge redan.
Har ingen sett och märkt något under alla år???
Var är de vuxna, kan man ju fråga sig. Det är de vuxna som ska ta tag i detta och fixa det!!!
Som borde gjort det för länge sedan.
Men det är aldrig försent, kom ihåg det! Allt går alltid att reda upp, på något sätt, men man kan inte alltid göra det ensam, nu är en sån gång, nu behöver du få hjälp.

Om du inte redan varit hos skolhälsovårdaren så ska du genast gå dit. De är jätte härliga och både kan och vill hjälpa dig, bara de vet om att det är just du som behöver hjälp. De kan inte veta om du inte ger dig till känna hos dem. Berätta att du behöver hjälp, berätta allt vad som varit, utelämna inget.

Det finns massor med bra hjälp att få, både i skolan och på tex tonårspolikliniken dit har du inte så långt,ifall du tycker att det skulle kännas bättre att få prata med någon utanför skolan. Du hittar telefonnummer och annat här på Hjälp och stöd:
http://www.decibel.fi/swe/Har_kan_du_fa_mera_hjalp.760.html

Jag ska skicka vidare din fråga till en av våra ljuvliga experter som kan ge dig massor med bra tips och råd, jag sätter in svaret här under så fort jag får det.
Men nu ska du genast gå till skolhälsovården, detta ska blir slut nu!!!
Du ska inte behöva må så där dåligt, du är precis lika mycket värd som alla andra, lika mycket värd att älskas som alla andra, lika mycket värd att få ha en bra ungdomstid som alla andra.
Låt ingen inbilla dig något annat!!!
Jag återkommer, kramar i massor från ungdomsinformatören Sanna

Här kommer svaret fårn vår expert:
Hej Sårad Tjej,

Att bli utsatt för mobbning under en lång tid gör djupa, stora sår i själen. Det finns det många bevis för. Så att du just nu känner att du inte vill leva längre, det förstår jag med hela mitt hjärta. Och då kan man också bli mycket rädd och ledsen. Och att inte kunna se någon mening med allt då det är som jobbigast, det är inte heller något konstigt. Du är inte ensam om att tänka och känna så. Kanske har du läst eller hört någon annan berätta om hur det är/har varit att vara utsatt för mobbning. Det är grymt. Det är oacceptabelt och det är INTE något fel på dig. Men tyvärr är det det som ofta blir resultatet av systematisk mobbning, den människa som är utsatt börjar verkligen TRO PÅ att det är något fel på henne, och börjar, som du skriver, till sist att hata sig själv.

Och speciellt jobbigt blir det när det inte finns någon att prata med, eller när det känns som om man inte kan lita på någon. Att leva det här livet handlar så mycket om att leva tillsammans med andra människor. Både på gott och ont. Människor kan göra oss fruktansvärt illa men människor kan också göra gott och vilja oss väl. Och det är inte meningen att unga människor ska klara allt på egen hand, ja inte ens vuxna kan ju leva så. Många gånger fastnar vi i våra problem, tankar och känslor, och till sist börjar vi tro på dem. Men det kan vi ta oss ur, men då behöver vi litet hjälp på vägen.

Så fastän det känns hopplöst att just nu kunna lita på någon så finns det, helt säkert, någon där ute som finns för dig, som du kommer att kunna lita på. Snart! Så vem kunde denna någon vara? Kanske kunde du ringa en av de telefonnummer som finns för att få en första kontakt till en "riktig" människa att verkligen prata med och som kan hjälpa dig vidare. En vuxen som du kommer att kunna lita på. Som kan hjälpa dig vidare till en annan vuxen som också går att lita på. För det finns många, många där ute som finns till för dig och som kommer att hjälpa dig. Huvudsaken är att du vågar och vill ta första steget på väg mot att du ska få det bättre. Du är den värdefullaste personen i ditt liv och ingen annan har rätt att definiera dig, berätta vem eller hurudan du är. Du är älskad och värdefull, oberoende av allt vad som hänt, och du behövs här på jorden länge ännu.

Kolla decibels sida med olika telefonnummer det finns att ringa (som Sanna satt in som länk i sitt svar till dig) och ring ett samtal redan idag. Och berätta hur du har det också för dem. Ibland hjälper det också jättemycket att få berätta om allt som man går och bär på, allt som snurrar i huvudet och allt man känner. Det första steget är ofta det största steget så sök i ditt förråd av all den styrka, det mod och den kraft som har burit dig genom alla de här jobbiga åren och ta hjälp av det när du tar det första steget mot framtiden!

All kärlek i världen till dig, glöm aldrig bort att du är tillräcklig - precis så som du är, och att du är värdefull!
Många kramar från Susanna