Yolo

Hej Yolo!

Vojdå vännen, vad många saker i ditt liv nu som orsakar bekymmer! Vi ska försöka ta dem en i taget - även om det inte finns något magiskt "gör-så-här-så-blir-allting-bra"... Nå, lite tröst kan vi i alla fall ge.

För det första, din modekarriär: klaaart att kompisarna är avundsjuka. Det är nästan stört omöjligt att inte bli det, hur mycket man än intalar sig att man borde vara glad för kompisens skull. Se, att någon blir "upptäckt", dessutom av folk från stora och betydelsefulla länder, är något som typ bara händer på TV. Det är inte något en vanlig österbottnisk tjej på riktigt skulle våga drömma om - så klart då att det känns underligt för kompisarna att det hänt åt dig. Overkligt. Och när något är avundsvärt OCH nästan overkligt, så osannolikt är det, så brukar folk bli avundsjuka så till den vida grad att det växer gröna horn i pannan på dem. Osynliga i alla fall. Och det är de gröna hornen som gör att det lätt vänds till elakhet. Också för att det krävs en hel del självkänsla (= jag duger som jag är och är värdefull no matter what) och trygghet i sig själv för att ens ha råd att bli ärligt och innerligt glad för en kompis skull. De flesta tampas med dåligt självförtroende och svag självkänsla och för dem är det tungt och svårt nog att ens bara se en snygg kompis varje dag. Den samma rösten inuti deras skallar som tjatar på dem hur fula och värdelösa de själva är, är samma röst som inte kan låta bli att vara j*vlig mot de som lyckas bättre än de. Så fungerar människor, människor har överlag svårt att inte vara avundsjuka och därmed bli missunnsamma, tvivlande, kritiserande och till och med hämndlystna. "Du som är så j*vla bra, du kan nog få lida för något du också emellanåt..."

Tyvärr går det inte att göra så mycket åt folks avundsjuka. Visst, hålla käft om det som gör dem avundsjuka så gott det går - men samtidigt skadar det ju också en själv att lägga locket på sin egen lycka, att aldrig få tala om det som man är stolt över och bara akta alla andras känslor. Just när det gäller utseende, så kan man också försöka dämpa sitt eget omedvetna eller ofrivilliga skryt och inte tex fixa sig själv tiptop varje dag utan vara lite "normal". Jo, det är orättvist, men något som tilltalar den allmänna dyrkan av Jante-lagen (=du ska inte tro att du är någon, du ska inte sticka ut ur mängden osv) här i Österbotten. Men det du gärna kan göra är att försöka stärka kompisarnas självkänsla så gott du kan - så länge du gör det på ett ärligt och inte överdrivet sätt. Ge dem komplimanger (men ärliga), framförallt för deras inre egenskaper, lyft upp sådant de är bra på eller gör bra, förklara hur mycket de betyder för dig, berätta att utseende inte är allt utan att tex du också får ta skit för det, få dem att känna sig värdefulla och visa att du uppskattar just deras sällskap. I den stilen. Dessutom är det också skönt att vara snäll - det ger energi och känsla av mening ;)

Angående skolan: vännen, det låter som att du är skoltrött! Det är vanligt den här tiden på året, men på det du berättar om resten av ditt liv, så kan vi förstå att du överlag haft det tungt den senaste tiden. Då blir man ju lätt orkeslös i allmänhet och då kanske det är just skolan som drabbas. Men som tur är finns det massor av hjälp att få just med den biten. Speciallärare, skolkurator och skolhälsovård finns överhuvudtaget till för att hjälpa elever med just precis exakt den här typen av problem. Deras jobbeskrivning är att se till att eleverna klarar av att genomföra skolgången och må bra till på köpet medan de gör det. De har massor och åter massor av metoder, redskap, tips och tid att hjälpa dig med - bara de vet om hur leidon du har! Att betygen sjunker och du verkar hängig kanske redan har gett dem en vink, men om du dessutom berättar för en eller ett par av dem att hej, nu behöver jag nog hjälp, så kommer de absolut att ta dig på allvar och göra sitt bästa för att du ska må bättre igen. Och alla vet de att det inte bara är skolprestationerna man måste jobba på när det gäller skoltrötthet, utan hela paketet. Tex så enkla saker som att du ska få tillräckligt med sömn är något de kan hjälpa dig med (insomnings- och avslappningstekniker tex). De är där för att hjälpa dig! Så när sportlovet är över, gå och tala med någon av dem med detsamma på måndagsmorgonen! Lova! För bara för att det känns bättre strax efter ledigt, så kommer tröttheten lätt tillbaka, speciellt om man är ensam om att försöka hitta energi för vardagen.

Angående pojkvännen! Guuu så skönt att du slapp honom och oj vad vi är ledsna för att han utnyttjade dig! Det är hemskt och absolut inget som en endaste tjej borde få gå igenom. Här igen hoppas vi att du haft någon att prata med, så att de här upplevelserna inte lämnar som ett trauma inom dig och påverkar resten av ditt liv. Talar man igenom sådant som hänt en, får stöd och tröst och lite tekniker för hur man ska hantera minnena, så kan man leva resten av livet utan att de påverkar och gör saker sämre. Men om man bara sluter alla känslorna och minnena inom sig själv, tänker att man ska klara av det själv, eller i värsta fall inbillar sig att det var ens eget fel, så kommer det att färga av sig på resten av livet. Kanske man tex inte tror lika mycket på kärleken längre, kanske man inte respekterar sig själv och gör saker med sin kropp som inte är bra för vare sig den eller själen... Så snälla prata med någon om du inte redan gjort det. Det spelar ingen roll att det redan är slut och att det var ett tag sedan det hände - det kanske bara hjälper dig att se mera objektivt på vad som hände dig.

Och angående ditt fritidsintresse: vojdå, vi beklagar verkligen att du fick ge uppp något du tyckte om och njöt av. Äschdå. Man borde hitta en eller flera sådana saker i sitt liv som man njuter av, som man liksom FÅR energi av, som ger en känsla av samhörighet och gemenskap av och som man kan känna sig nöjd över. Vi HOPPAS att du hittar något annat istället som ger dig samma känslor som redskapsgymnastiken gav. Jo, vi förstår att du är nedstämd nu och att det känns hopplöst att hitta något nytt som du skulle gilla lika mycket. Men det handlar mest om vilken inställning man har när man söker nya fritidsintressen. Om man ger allt möjligt en ärlig chans, sträcker sig förbi sin egen bekvämlighetszon och gör saker man aldrig ens tänkt på förr, och alltså verkligen försöker, så brukar de mest fantastiska intressen dyka upp på de mest oväntade ställen. Och det behöver inte alls vara klassiska saker utan kan vara helt "skumma" saker som att virka mormorsrutor eller lära sig hur man navigerar i skärgården eller hur man ritar anime eller vadsomhelst! Hela världen står öppen för dig att ta smakprov på! PLUS att om du hittar det där som ger dig energi, engagerar dig och inspirerar dig och som du ser resultat av, så hjälper det dig inte bara att få bättre självkänsla utan också motar bort skoltröttheten!

Hoppas det här var till lite hjälp! Och det är bra att du satte ned dina "huvudproblem" i text nu - men  nu skulle det alltså vara viktigt att du pratade med någon. Skolkuratorn? Skolhälsovårdaren? En favoritlärare? En ungdomsledare+ En fd tränare? En kompis morsa?... Det finns garanterat någon i din närhet att prata med, du måste bara öppna munnen!

Stooooooor kraaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena