Blir lätt irriterad...

Hej!

Det här var en knepig fråga... Vi vet ju om att det finns vissa personer som lättare än andra stör sig på "småsaker" som smaskljud eller trummande fingrar - tex har Liselott en syster som alltid stör sig på klunkande drickljud när hon själv är stressad och irriterad från förr. Där finns alltid ett klart samband mellan allmän stress och irritationen av vissa ljud, plus att systern nog kanske "hakat upp sig" lite på just sin systers drickljud. Andra med liknande ljud stör hon sig inte alls/inte lika mycket på. Så troligen är det faktiskt bara vissa ljud åstadkomna av vissa människor i vissa situationer som stör.

Därför kan det i alla fall i systerns fall inte vara fråga av hyperacusis, alltså överkänslighet för vissa typer av vardagsljud (tex restaurangbuller eller konduktörsupprop i tågvagnens högtalare). I en artikel vi läste har man försökt behandla just hyperacusis med hjälp av kognitiv beteendeterapi (kbt) med mycket goda resultat. Inom kbt brukar man försöka komma fram till bakgrunden och grundorsakerna till vissa beteenden eller problem, och när man använt det på hyperacusis har man mera övat på att härda hörseln för vardagsljud. Poängen där var att om man inte utsätter hörselsystemet för de här ljuden, utan skyddar sig tex med öronproppar, så blir hörselsystemet bara känsligare för de störande ljuden. (http://www.svt.se/nyheter/ljudoverkansliga-kan-ha-dolt-syndrom)

Det är mycket möjligt att lite kbt skulle hjälpa ifall man stör sig mera på just vissa personers ljud - då är det möjligt att det ligger en dold irritation bakom. Alltså att man kanske mer eller mindre omedvetet stör sig på personen egentligen, av en eller annan anledning, men "släpper fram" irritationen först när man hör det vissa ljudet. Ktb kanske skulle hjälpa då att ta reda på vad det egentligen är för en konflikt som orsakar irritationen. Kanske skulle redan ett djupt och ärligt snack hjälpa att reda ut vad det egentligen är man stör sig på. Kan ju också vara att irritationen mera finns hos en själv, tex att man känner sig hämmad/hindrad tillsammans med de här personerna, att man egentligen är irriterad på något helt annat (men kanske inte "får" känna eller ge uttryck för den irritationen) eller att man inte mår så bra i grunden. Naturligtvis har irritation ett mycket, mycket klart samband med om ens egna basbehov inte är tillgodosedda, alltså alla blir mer eller mindre bitchar, assholes och crybabies om de är för hungriga, trötta eller inte fått röra på sig. Det syns bäst på barn, men även vuxna kvinnor kan reagera på brister med irritation för något "svepskäl". Men är man själv dåligt i skick på sätt eller annat, tex för att man under en längre tid haft det stressigt, oroligt eller mentalt obekvämt på något vis, så kan man få ut lite av den nedtryckta irritationen på andra genom att störa sig på saker de inte kan rå för, men som annars kan anses vara lite mer socialt acceptabla att störa sig på.

Visst kan det också tänkas vara frågan om att vara en högkänslig person, highly sensitive person. Men sådana brukar dock ha jobbigt i fler situationer i livet, inte bara där det är för ljudmässigt stökigt och högljutt. De känner även obehag för tex folkmassor och rampljus och är känsliga för andras humör, för att nämna ett par egenskaper. Nu skriver du ju inte om fler saker som känns tunga eller obehagliga för dig, så vi kan inte säga ifall du skulle kunna vara en högkänslig person - men det skadar ju inte att du kollar själv. Det skulle kunna vara en möjlig förklaring i så fall. Kolla tex här:  http://hsperson.org/h%C3%B6gk%C3%A4nslighet.shtml

Vårt personliga råd är att lära dig personliga tips och trix för hur du kan hantera de där störande ljuden utan att vara tvungen att undvika de situationerna eller gå bort. Om hyperacusis-behandlingen gav någon vink, så hjälper det alltså inte att försöka undvika ljuden, utan hursomhelst är det säkert bättre att lära sig hantera dem. Vem vet ifall ljuden och personerna bara skulle bli fler ifall du "vårdade" din känslighet för dem, och det skulle ju bara skada ditt liv. Säg att du börjar störa dig på din chefs sätt att prata, men absolut inte kan gå bort från mötet eller säga upp dig från jobbet? Överlag förstärks nog de felsta problem, nojor och fobier också av att undvika orsakerna till dem. Tex en person med torgskräck blir nog bara mer rädd för människomassor och stora ytor om hen alltid försöker undvika sådana platser, eller hur?

Så vad funkar för dig för att du ska sluta störa dig? Kan du börja prata om annat, något som distraherar dig själv, med personen ifråga? Kan du göra någon kort avslappningsövning, som en andningsövning, för att få kontroll över irritationen? Kan du få utlopp för en del av irritationen, tex genom att städa eller träna bäckenbottenmusklerna medan du sitter? Eller finns det något du kan tänka på som får dig att slappna av? Pröva dig fram och surfa gärna runt, läs ditt och datt och plocka åt dig det du tycker kunde funka. Det finns massor av förslag och har man inte prövat, så vet man ju faktiskt inte om de funkar på en själv. Tex såg vi någonstans häromdagen att man kan få både kroppen och sinnet att slappna av ifall man ger sig själv ett beröringsminne som väcker sköna och lugna känslor. Säg att du tex njuter av att sitta vid havet och se på solnedgången? När du mår riktigt bra så ska du göra en rörelse eller röra dig själv på ett visst sätt en lång stund, tex smeka med högerhanden över vänsterhandens handrygg. Så småningom kopplar hjärnan ihop välmåendet i stunden med själva beröringen. När du sedan är irriterad eller annars inte mår bra, men smeker handryggen på just det sättet, så minns hjärnan och kopplar in mera av välmåendet (tex hormoner som påverkar hjärtrytmen).

Hoppas det här var till någon hjälp!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna