Hur komma över sorg?

Hej Lessen!

Först: beklagar sorgen.

Sorg har inga regler, det finns inget som är rätt eller fel när det gäller sorg. Alla reagerar vi lika olika på sorg som på alla andra känslor i livet och ingen annan kan säga hur man får eller inte får känna - eller hur länge för den delen. Ofta följer sorg efter nära och kära en nog genom hela livet, men sorgen ändrar karaktär och styrka med tiden. Men det finns ingen bestämd tidslinje som säger vid vilket skede man ska känna hur mycket eller på vilket sätt. Det finns tex inget som säger när du ska vara kapabel att se saker som påminner om honom - och det är även möjligt att du aldrig kommer att kunna göra det utan att det väcker känslor. Den enda som kan säga hur du känner är du själv och dina känslor går inte att förutspå eller bestämma över.

Samtidigt är du också kanske den enda som kan säga vad som känns rätt för just dig själv, tex om du behöver prata om sorgen med någon eller inte. Känns det som att du skulle behöva prata, ja då ska du hitta någon att prata med. Vill du inte prata, så gör du inte det, det är din rätt att välja själv. Du är inte skyldig exempelvis dina nya vänner att berätta om din bror - det valet påverkar inte hurudan vän du är och har egentligen inte med förtroende att göra. Din sorg får du hålla privat om du vill.

Om du känner att sorgen ännu överskuggar mycket i ditt liv, påverkar ditt liv märkbart, så då skulle säkert tex psykologer nog rekommendera att du pratade med någon om sorgen, men ingen kan tvinga dig. Om du dessutom vet att du i framtiden kommer att träffa på många situationer som kan väcka starka känslor hos dig på grund av sorgen, så kan det nog vara bra att komma tillrätta med sorgen före, så att den inte påverkar dina val, ditt handlande eller din arbetsförmåga på ett negativt sätt. Egen erfarenhet kan bli en styrka exempelvis i arbetslivet, men bara om den inte fortsätter skada en själv eller börjar skada andra.

Att du skriver till oss om det här tolkar jag personligen nog som att du verkligen överväger att prata med någon om sorgen. Som att vi är det första lilla steget på vägen mot det. Om det är så, så finns det troligen något inom dig som behöver prata om sorgen, och då tycker jag att du ska lyssna till dig själv och hitta någon att prata med. Sorg kan vara en komplex sak, så i så fall rekommenderar jag nog en professionell samtalspart (psykolog, terapeut, krisarbetare, kurator - men det finns kunnigt folk även på andra ställen, som tex ungdomsarbetare inom församlingen). Både för att professionella har de mentala verktygen att hantera sorg med och för att du kan träffa den personen flera gånger.

Det låter klyschigt, men lyssna till din inre röst och gör det DU behöver.

Hälsar Liselott