Hur låter man bli att börja gråta?

09.09.2018
Hej Decibel
Jag har alltid haft onödigt lätt för att börja gråta. Det var inte så farligt när jag var yngre, för att barn gråter är mera accepterat. Men när man börjar vara över tjugo och folk förväntar sig att man ska bete sig som en vuxen människa är det svårt. För vuxna gråter ju inte - inte offentligt åtminstone.

Jag har svårt att ta kritik, så studier och sommarjobb kan vara problematiskt. Jag har inga problem då folk förklarar sakligt vad de menar och är snälla. Men jag har lärt mig att de flesta vuxna är väldigt dåliga på att ge kritik. Det känns ofta som jag råkar ut för elaka lärare och kollegor som blir arga eller säger saker på ett dåligt sätt. Och då strömmar tårarna.

Just sådana människor är de sista man vill visa sig svag inför, men jag kan inte hålla mig lugn. Jag kan inte bli arg och säga ifrån heller, för jag bara gråter och ingen tar mig på allvar.

Också i relationer är det svårt. Jag vill ju reda ut problem som uppstår med min partner på ett konstruktivt sätt. Jag har läst massor om hur man kommunicerar i förhållanden. Men inget sådant fungerar då jag bara börjar gråta hela tiden. Allt blir bara så trist och tröttsamt att man helst låter problemen vara.

Jag förstår inte hur andra människor klarar sig. Hur de låter bli att inte gråta. För det känns som om det är bara jag som gör det och jag känner mig så förskräckligt omogen.

Jag försöker att andas och att tänka på annat och alla möjliga saker. Men jag kan liksom inte hålla tillbaka gråten, och när jag väl börjar kan jag inte sluta.

Finns det några knep man kan göra för att inte gråta? Eller åtminstone hålla tillbaka gråten tills man kommer hem? Hur gör vanliga vuxna människor? Lipsill
Camilla Pitkanen3

Psykiatriska sjukskötaren/psykoterapeuten Camilla svarar

13.09.2018

Hejsan!

Tack för att du så öppet delar med dig av ditt "gråtproblem". Men faktiskt så är det inget onormalt med dig alls. På ett sätt är gråten ett tecken på att man är frisk. Gråten hjälper oss att hantera svåra situationer och när andra människor runtomkring oss ser att vi gråter så reagerar de och förstår att nu är det någonting som måste kännas jättejobbigt och kanske frågar hur det står till. Gråten kan vara en stor tröst och kan lindra nedstämdhet väldigt mycket. En människa som är djupt deprimerad brukar inte kunna gråta alls, hon är likgiltig för alla typer av känslor och då är det en allvarligare situation.

Alla känslor har något de vill berätta för dig. Vad är det de vill säga dig? Vi är alla också olika när det gäller hur starkt vi känner känslor. En del är väldigt lättrörda medan andra mera "coola". Detta är typiska personlighetsdrag som man ska acceptera hos sig själv. Men precis som du skriver så blir det jobbigt när tårarna kommer hela tiden, t.ex. i skolan. "Vanliga vuxna" som du skriver , gråter. Det gör dom faktiskt. Men om man är en sådan som alltid gråter så kunde man fundera på om det har funnits situationer tidigt i livet, då man har fått lära sig att det har varit fel att visa ilska och kanske till och med blivit bestraffad för det? Eller det motsatta- om man är en som aldrig gråter så borde man fundera på samma sak, har man blivit lärd att det är fel att visa sig ledsen?

Pojkar och män gråter mycket mindre än flickor och kvinnor. Man tänker att detta är kopplat till könsrollen. Istället för att gråta är det vanligare för dem att använda alkohol för att hantera känslor. Det krävs en otroligt stark självkontroll för att man ska kunna stå emot de naturliga gråtimpulserna från kroppen! Så då är det nog hälsosammare att gråta istället tycker jag. Hos flickor och kvinnor är det vanligt att vi har svårare att visa ilska än sorg. Man vet inte varför det är så men man misstänker att många gråter istället för att vara arga och att detta också är kopplat till könsrollen som flicka/kvinna. När jag läser dina exempel på när du brukar börja gråta så tänker jag att du nog kanske egentligen är arg många gånger? Du skriver också att det är jobbigt med konflikter och helst kanske undviker dem. I en konflikt bubblar det av ilska och negativa känslor. En dålig sak med att vara konflikträdd är att det blir svårt att känna självrespekt. När man har självrespekt så kan man försvara sig själv och sätta gränser för andra och om man inte gör det så kan varken man själv eller andra känna respekt för en. Så istället för att träna dig att inte gråta så kunde du istället träna dig i att stå på dig och säga "nej, nu räcker det" ibland.

Varma hösthälsningar till dej!

Camilla

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera