Jag vill inte leva längre.

05.10.2018
Hej! Jag har mått dåligt ett bra tag. Men började må mycket bättre när jag började ett mellanår (som utbildning). Men nu efter ha gått ett tag är jag ensam och känner mig utanför. Jag har fått väldigt mycket tankar om självmord den senaste veckan. Har tänkt på det förut ibland men nu är jag nästan redo att ta mitt liv. Men jag vill inte!? Jag vill leva, se, lära mig om olika språk, kulturer, resa och få nya vänner. Men det är inte tillräckligt att tänka på för att jag inte ska ha domhär självmordstankarna. Jag vill ju bli lycklig nu. Finna glädje i något. Inte känna mig uthängd och ensam. Jag skulle gärna gå hela mellanåret men har börjat fundera på om jag kan byta till gymnasieutbildning nu? Eller är det försent? Får ångest över att jag tror jag valde fel. Jag vill ha en vän, en ny bästavän. Tänk om jag skulle må bättre i gymnasiet? Men för att avklara åren (med pilotinriktning) så får man inte må psykiskt dåligt. Alltså allt ger mig ångest. Orkar verkligen inte med livet just nu... Är rädd att jag hår under snart. Ingen signatur
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

08.10.2018

Hej Ingen signatur!

Nu har jag skickat din fråga till Camilla och Ann-Charlotte, hoppas de hinner svara riktigt snart! Håll ut <3

Kram, Liselott

Hej igen, äsch, Camilla och Ann-Charlotte var väldigt upptagna, så nu har jag skickat din fråga till Kirsi. Snälla ha tålamod med oss. /Liselott

Hej igen!

Nämen nu har det nog gått troll i folks kalendrar, för nu har alla våra experter inom psykisk ohälsa det väldigt stressigt. Kanske är det något med höstmörkret som kommer, jag vet inte, men jag kollade med ytterligare en och hon hann inte heller. Så nu ska jag försöka här, tillsammans med mina kolleger, ge dig liter råd, tröst och tänkbara teorier.

Ändå är en sak nog ganska självklar vad alla våra experter skulle svara åt dig. Jag tror att de alla skulle säga att vännen, nu behöver du tala med någon. Du vet det nog själv, och troligen var det därför du tog kontakt med oss, som ett första steg på vägen mot att få bukt med din ensamhet och ditt psykiska illamående. Och hej, det gick kanske inte som på Strömsö (vilket jag är jätteledsen för), du fick inte svar direkt av tex en psykolog, men du har i alla fall kommit igång! Du har tagit det första steget! Du verkar nog veta själv att det här inte är bra och att det inte är så här livet ska vara, men kanske du på något plan också kommit till den insikten att sådana här känslor är det inte ens meningen att vi människor ska bära alldeles själva på våra egna tunna axlar. Hela mänskligheten är konstruerad så att vi ska hjälpa varandra. Det är så självklart när vi tänker att vissa människor har som yrke att hjälpa andra med vissa saker, tex läkare med kroppen och bilmekaniker med bilmotorn. Och alla fattar vi ju att läkaren inte kan reparera bilar, men även att du och jag inte kan reparera bilar. Så varför skulle vi inte behöva varandras hjälp när det kommer till det psykiska? Därför finns det en hel yrkeskår med människor som har som yrke och får lön för att hjälpa andra psykiskt (kuratorer, psykologer, terapeuter av olika slag, psykiatriska sjukskötare - och även andra kan ha de kunskaperna, som tex skolhälsovårdare eller skolcoacher). De här yrkesmänniskorna har fått utbildning i och kan de metoder som man har förstått att behövs just när en människa mår mentalt dåligt. Precis som läkarna och bilmekaniker har fått utbildning i hur man fixar brutna ben och söndriga bränslepumpar.

Men grejen är ju den att ingen av oss föds som expert på att leva heller, det är något vi alla lär oss under hela livet. Det finns ingen orsak till att vi ska tro att vi själva är tvungna att hantera exempelvis depression och "klara oss ur den" helt på egen hand. Vi behöver hjälp under svårare perioder i livet, det gjorde vi redan i sandlådan på dagis. Då visade dagistanten hur man ska leka med andra barn. Nu kanske du behöver en terapeut som visar hur du ska exempelvis få nya vänner. Eller egentligen kanske hur du kan påverka dina tankar, känslor och beteenden för att bli mer social, få mer njutning ur livet, få mer tålamod men också mera mod osv osv osv osv. Det är inte som att köpa en privatlektion, utan det kan ta ett tag att bli duktigare på att leva. Men det går tusen gånger lättare med hjälp. Jämför det med att lära sig spela gitarr själv jämfört med att ha en gitarrlärare.

Så vännen, nu vill jag att du söker hjälp. Imorgon ska du berätta för någon vad du egentligen känner och tänker. Vemsomhelst som finns i din närhet. Det kan vara en skolkurator eller en trevlig lärare eller en gammal kompis morsa eller en ungdomsledare i kommunen eller en faster eller vemsomhelst. Men nu får du inte hålla det här för dig själv längre. Ingen runt dig är tankeläsare, så du måste öppna munnen och berätta hur du har det. Och ingen annan kan föreställa sig hur det är att vara du om du inte beskriver det i ord åt dem. Du kan fast printa ut det du skrev åt oss och lägga det i handen på någon i din närhet. Och så svarar du på deras frågor. Det är fortsättningen på det steg du redan tog när du skrev till oss. Så gör det nu, lova, prata med någon!

Stoooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaam, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera