Jag har ett mindre problem, men som jag ändå inte kan låta bli att fundera över. Jag kan nämligen inte gråta längre. För några dagar sedan bestämde jag och en person oss att gå skiljda vägar efter att ha kommit varandra väldigt nära under en väldigt kort tid. Jag ville gråta, men det kom inga tårar.
Under våren hade jag det väldigt stressigt i skolan, jag hade överfull period och varje dag när jag kom hem från skolan gjorde jag så mucket läxor att jag knappt hann med mina fritidsintressen. När perioden ledde mot sitt slut var jag så utmattad att jag bara kände för att gråta, men jag kunde inte.
För ungefär ett och ett halvt år sedan blev jag utfryst av mitt kompisgäng, och grät i princip varje helg. Nu har jag kommit in i ett nytt gäng och mår väldigt mycket bättre. Senaste gången jag grät var på sportlovet, för att jag pratade ut om den jobbiga tiden med mina kompisar. Innan det grät jag inte på flera månader, och jag har heller inte gråtit sedan dess.
Det skulle bara vara väldigt skönt att få gråta ut ordentligt och bara låta tårarna rinna. Mest för att det känns som att jag har en del saker som är ouppklarade och obehandlade och som jag bara borde få gråta över för att det ska kännas bättre. Men det kommer verkligen inga tårar. Jag har försökt att se på sorgliga filmer och lyssna på musik, men jag gråter inte ens till de låtar som jag för ett år sedan inte kunnat lyssna på utan att brista ut i gråt.
Hur kan man göra för att öppna den delen av sig själv igen? Lycke
Caroline svarar
Hej kära du!
Det är jobbigt- att vilja gråta men att inte kunna göra det. Det känns oftast lättare efter att man har "gråtit ut ordentligt". Det är dock ingenting "fel" med dig, eller någonting ovanligt. Somliga har svårare för att gråta än andra. Vi gråter också på grund av olika orsaker. Somliga kanske gråter bara de hör en fin låt eller ser på en sorglig film, medan andra bara gråter vid enstaka tillfällen. Humör, trötthet och andra faktorer kan också inverka på hur lätt man har för att gråta. Stress kan också göra att man bara kör på och inte tar sig tid till att känna efter och bearbeta vad man känner. Hur lätt man har för att gråta kan också ändras med tiden.
Det kan hända att du behöver komma mer i kontakt med dina känslor och "släppa på spärrarna" så att du kan gråta lättare. Kanske tänker du för mycket på att du borde gråta, och därför blir det svårare för dig att göra det? Det kan vara så att när det är något man gärna vill, så koncentrerar man sig så mycket på det att man inte lyckas, det får motsatt effekt istället. Försök att inte tänka så mycket på det och låt tårarna komma när de kommer. Om du inte kan gråta, så kan du försöka att bearbeta det du har varit med om på andra sätt. Man måste inte gråta för att kunna bearbeta något, även om det många gånger kan kännas så. Annars gäller det att hitta ditt sätt som just nu får dig att gråta. Testa att hacka en lök så kommer säkert några tårar ;) Och så kanske det leder till att du brister ut i gråt. Kanske du behöver öppna upp och prata med någon om det som är jobbigt?
Du nämner att du senast grät när du öppnade dig för dina kompisar och pratade ut om det jobbiga. Många har lättare att gråta när man berättar, och sätter ord på sina känslor, och har svårare för att gråta när de är ensamma. Du säger att det känns som att du har en del saker som är obehandlade och som du är ledsen över. Det är bra att du har berättat för någon(dina vänner) så att du inte behöver gå och bära på allt själv! Tänk på att du alltid kan gå och prata med någon kurator, hälsovårdare eller psykolog också om det är något du funderar på eller mår dåligt över. :) Det är tråkigt att höra om utfrysningen, stressen med skolan och personen du gått skiljda vägar med :/ Men det är skönt att höra att du mår bättre nu och att du har hittat bättre vänner, som du känner att du litar på och kan prata med om jobbiga saker. <3
Lycka till med tårarna och sköt om dig!
Kramar från Caroline
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar