Jag har under c.a en veckas tid jobbat med ett service-jobb och känner att det inte passar mig alls. Jag har sedan tidigare haft problem med ångest, ätstörning, självskadebeteende och depression, men aldrig sökt hjälp med detta.
Nu märker jag att min ångest har blivit betydligt påtagligare,så pass mycket att jag knappt klarar av dagarna med jobb och orkar absolut inte göra något annat än att vara i min säng när jag inte jobbar. Detta innebär också att jag börjat äta mindre, samt att mitt självskadebeteende har återkommit.
Eftersom jag nyligen tog studenten och därför inte har någon arbetserfarenhet hittar jag inga jobb jag har merit för som inte ingår i service-kategorin. Men känner inte att jag klarar av ett sådant jobb.
Vet verkligen inte vad jag ska göra. Har ni några tips eller idéer? Teddy
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Teddy!
Jo, vännen, vi har tips och idéer, men jag tror nog att du redan vet om dem. Sök hjälp för ditt psykiska illamående. Nu börjar det påverka ditt dagliga liv så till den vida grad att du inte kan blunda för det längre - och absolut inte tänka att du klarar av det här själv eller hoppas på att det går över av sig själv. Det har redan gått så långt att du helt enkelt måste få hjälp. Snälla försök jämföra det här med någon fysisk smärta eller sjukdom; har du ont så är det ju både dumdristigt och ansvarslöst att inte söka vård för det, speciellt som alla vet att smärtor kan bli värre med tiden och att det är lättare att bota ju tidigare man tar tag i det. Ditt psyke, din mentala hälsa, är precis lika viktig som din kropp. Mår du inte bra där, så blir du liksom handikappad och kan inte fungera normalt, precis som om du ständigt skulle ha en fysisk smärta.
Jag förstår att du kanske önskar att jag ska tipsa om någon bransch eller typ av arbete som du skulle klara av TROTS ditt psykiska illamående. Men det är inte rätt väg att gå. Först måste du bli frisk och börja må bra, sedan kan du bli vad du vill. Sedan kan du utbilda dig till vad du känner att du som person skulle passa som och tycka om att göra och sedan hitta ett jobb som du trivs med, som du kanske till och med glänser och utvecklas som människa inom. Inte som nu, där du är så starkt begränsad av din psykiska ohälsa att du snart börjar vara utan valmöjligheter.
Så vännen. Jag vet att det här är lättare sagt än gjort och att du säkert har tusen olika spärrar och orsaker till varför du inte kan/vill/vågar/ids söka hjälp för ditt psykiska mående. Men det är i sig en del av sjukdomsbilden, att bara se det mörka och omöjliga, att inte kunna tro på sig själv och sitt eget värde. Försök att se det som ett symptom. Men ofta brukar det vara så att när man väl tagit de första stegen, sökt hjälp, så börjar det rulla på, det drar en framåt. Man kanske måste göra den där första stora ansträngningen själv, tex boka tid till en terapeut av något slag, men sedan bokar hen färdigt nästa tid åt dig och processen är igång.
Åtminstone här i Finland har vi flera olika aktörer som kan hjälpa en att reda upp sitt liv när det är motigt, tex skaffa mental hjälp, fylla i blanketter, söka arbetsplatser osv. Vi har bland annat uppsökande ungdomsarbetare, socialhandledare och rådgivare som hjälper unga med just din typ av problematik. Har ni inte några sådana på din hemort? Kolla!
Hoppas det vänder snart med hjälp av hjälpen! Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar