Dessa attacker kan hålla i sig allt från en halvtimme till fyra timmar. Det känns som om jag vill bara springa iväg från allt men jag brukar försöka behärska mig. Jag är ju trots allt med mina nära och kära när jag får dem. Innan dessa attacker har jag haft hur kul som helst och sen går det ner till botten.
Dessutom är mitt humör väldigt berg-och-dalbaneliknande, jag har sömnsvårigheter och till en viss mån kommer det ett självhat upp ibland. Så finns det en pojke i bilden, i början var jag så kär i honom att jag inte kunde prata. När han sa att han inte var intresserad av mig låg jag i mitt rum och grät i 4 dagar. Det låter väldigt teenage, patetiskt och överdrivet men jag är kanske alldeles för känslig. Han sa för ett år sen att han inte ville ha något med mig att göra och ett halvår senare dyker han upp hela tiden. Han vill att vi skall vara vänner. Men vi har aldrig varit vänner på riktigt ens. Även om han inte är intresserad kan vi stanna flera sekunder för länge och titta i varandras ögon utan att säga något. Vi kan stå en sommarnatt mittemot varandra, hålla varandras händer och det är bara en halvarmslängd bort utan att någon vågar röra sig ur fläcken.
Det gör ont att veta att jag aldrig kommer att få dra pekfingret längs hans käklinje eller snusa honom bakom örat.
Ibland står jag inte ut med mig själv, helt enkelt.
Svar till signatur X, ”dendär känslan som biter sönder en inifrån”
Tack för din fråga. Du verkar ha en hel del bekymmer som du går och bär på. Jag hoppas att mitt svar skulle kunna lindra din situation en aning. Du skriver om många olika problem som verkar ha hopat sig och orsakar jobbiga känslor inom dej. Dels är det panikångestattackerna som bekymrar dej men också ditt humör som åker berg- och dalbana samt en kärlek som ger dej motstridiga budskap. Jag skall försöka ta en sak åt gången och dyka lite djupare in i problemen.
Om vi börjar med panikattacken så undrar jag ifall du har varit till en läkare och fått en diagnos eller har du kommit fram till det själv och vet att det inte finns någon medicinsk orsak bakom ditt illamående? De symptom du har kan vara panikångest men det kan också handla om problem med magen eftersom du kopplar ihop dem med onyttig mat eller kolsyrehaltiga drycker. Dessutom skriver du att dessa attacker kan hålla på från en halv timme till fyra timmar, vilket är rätt ovanligt då det gäller panikattacker.
Fundera en stund över vilka känslor du har när du tänker på någon mat och dryck som du anser vara onyttig. Tycker du att det är obehagligt med sådan mat? Har du i något skede börjat tänka mer på det här med mat och hälsa och varje gång du inte klarar av att hålla dej borta från det onyttiga så börjar du må dåligt och blir jätte ångestfylld? Eller händer det så att du får problem även av vanlig stekt mat och kolsyrat mineralvatten, typ vichy? Tänk noggrant igenom det och gör gärna anteckningar för att bättre hålla koll på ditt mående i relation till det du äter. Ifall det handlar om något medicinsk, som t.ex. en refluxsjukdom eller halsbränna, så finns det receptfria mediciner att köpa på apoteket för att testa om det blir bättre. (Symptomen på halsbränna kan vara ganska liknande de som du beskriver och jag vill inte utesluta den möjligheten just därför att du kopplar ihop symptomen med mat/dryck). Om du misstänker magproblem kan du försöka testa dej själv på följande sida www.magdiagnos.se och eventuellt kontakta en läkare som kan ge dej noggrannare råd.
Jag får en känsla av att du lyckas behärska dej rätt bra då du får
dina attacker. Kan du själv bena ut hur du tänker/beter dej när det
händer? Försöker du tänka på något annat? andas du långsammare? Eller har du hittat något annat knep som hjälper? Med panikångestattacker gäller det att hitta ett sätt som får dej att fokusera på något annat så att det obehagliga blir lättare att stå ut med. Så småningom kan man koppla ihop känslorna med vissa situationer och på det sätt kunna förebygga uppkomsten av attackerna. Kom ihåg att det kräver mycket träning så det gäller att inte ge upp om man inte genast fr resultat. Kolla också andra svar jag skrivit om panikångest för att eventuellt få mer tips.
Vad gäller dina känslor som åker upp och ner så måste du komma ihåg att du fortfarande är i en känslig ålder. Man har många frågor kring en själv och framtiden och det finns väldigt få svar. Det tar alltid sjukt då ens känslor inte blir besvarade och det kan vara en orsak till att man börjar tvivla på sitt eget värde och till och med börjar tycka illa om sej själv. Det som jag ser som det svåraste är att pojken du är kär i beter sig på ett sätt som får dej att hoppas att det ändå kunde bli ni två. Finns det en möjlighet att du skulle kunna fråga honom vad han menar med att vilja vara din vän. Du måste kanske förklara för honom hur det känns för dej när han håller dina händer och ser dej i ögonen. Att hans beteende får dej att hoppas på något mera. Kanske han ångrar det han sagt tidigare och vill något mera idag, men det kan du inte veta om du inte frågar.
Det går att komma över olycklig kärlek men det krävs att du är väldigt snäll mot dej själv. Att du gör saker som du tycker om och är bra på så att du kan börja tycka om dej själv precis så som du är.
Du är värd det. Till slut hoppas jag att det finns någon vän i din
närhet som kunde hjälpa dej igenom stunder då du tvivlar på dej själv. Problemen brukar ofta bli mindre då man delar dem med någon annan.
Kram till dej och Lycka till!
Hälsar Kirsi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar