Ensam?

Hej!

För det första så skickar vi en stoooor styrkekram åt dig och säger: hej, vi tänker på dig, vännen! Hur töntigt det än låter, så är du inte ensam. För alla är ensamma. Eller så är ingen ensam. För alla känner vi ensamhet emellanåt. Ibland är det när vi verkligen inte ser en levandes själ runt oss, ibland när vi står i ett rum fullt av människor. På engelska skiljer man ju på alone och lonely. Så du känner dig lonely nu, för även om du har vänner och systrar osv, så känner du dig ensam. Och just så känner vi oss alla nu som då under hela livet. Det hör till LIVET, helt enkelt.

Det är till och med en konst att kunna vara helt ensam och ändå må bra i det för att man trivs med sig själv och gör något man själv tycker om att göra. Det kan vara riktigt svårt att lära sig något så enkelt som att vara ensam en lördagskväll och inte fundera på vilka superroliga grejer alla andra jämnåriga gör just då, utan bara njuta av sitt eget sällskap. Speciellt numera, när alla typ har kontakt med alla dygnet runt, via Facebook, mobilen osv, så känns ensamheten så mycket snabbare och hårdare. Och när man kommit in i tonåren så blir det så himla mycket viktigare vad man gör på lördagskvällen. Då är det lätt att fundera mera på andra än på sig själv, tex att känna att man måste med ut på stan med kompisarna bara för att man inte ska missa något kul. Så visst kan ensamheten kännas ännu hårdare då.

Det är bra att veta om, för då kan man jobba med sig själv. Ensamhet sitter alltid mellan öronen, det är alltid man själv som bestämmer hur man ska känna sig i en viss situation. Man kan välja att ge upp, låta sig sjunka ner i ensamheten och nästan "gotta sig i den" - eller så börjar man tycka om sig själv och sitt eget sällskap. Det finns ingen lätt "gör så här så får du bra självkänsla"-knep, det här hör till de här grejerna som man måste inse innerst inne. När man inser att vem man är inte beror på att andra runt en ser en, när man inser att man är en värdefull och fin människa fastän man skulle vara ensam på jorden, då kan man börja jobba på sin ensamhetskänsla, tror vi. Det är alltid mycket lättare att intala sig att man är värdelös än värdefull, det är lättare att intala sig själv att man är ful, fet, hemsk, dum osv än att tycka om sig själv. Tycker man inte om sig själv så kommer inte andra att tycka om en heller. Så man måste alltid börja med sig själv.

Vi vet att det låter svårt, och därför skulle det vara så mycket bättre ifall du kunde gå och tala med någon som kan hjälpa dig på vägen. Tex kuratorer och psykologer kan ge dig olika metoder och tankar som kan hjälpa dig att bygga upp din självkänsla, de har tid att lyssna och stöda dig och de finns faktiskt där för tjejer som just du. Så vårt råd är att gå och tala med någon. Du ska inte behöva må illa, vännen, speciellt när det verkligen finns människor som skulle kunna hjälpa dig framåt.
Det är ju så med vänskap, att vänskapen består men vännerna växlar. Fast det känns hopplöst just nu så kommer det alldeles säkert att komma nya andra vänner i ditt liv, tro oss, vi har varit med om liknande situationer i våra liv.
Vi har skrivit ganska mycket om vänskap då vi hade det som månadens tema, se under information så hittar du massor med tips och råd om vänskap, tex att man ska se sig omkring där finns säkert massor med andra ensamma människor, som bara väntar på att just DU ska ta kontakt med dem, där finns tips på var du kan leta osv.
Sen när bollen kommer i rullning, du hittar en ny vän, så kommer det att komma fram flera och flera som du också kommer att bli vän med, sådana som känner någon som du känner.
Jag brukar alltid råda mina barn att inte enbart hålla sig till en kompis, utan ha flera, så man inte nöter upp varandra och sen så man ibland är med en och ibland med en annan, eller en tredje.
Har man bara en så är man ju ensam genast den andra är sjuk eller far på resa eller något sådant.
Man kanske ändå väljer att ha några få riktigt nära vänner, men ändå att ha många som man kan umgås med :)

Stooor kraaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna