Mitt tydligaste symptom är iallafall att jag är väldigt splittrad i tanken liksom. Har svårt att följa med i handlingen i en film eller en bok och det är inte ens alltid så att det är andra tankar som smyger in utan det kan istället liksom uppstå som ett glapp i tanken, eller som att det rör sig andra, parallella röster eller melodislingor i huvudet. Mitt fokus är riktat åt flera olika håll. Särskilt när jag ser på film med andra personer - då är jag verkligen inte fokuserad. Då kanske jag tänker på hur deras hår eller händer ser ut, så glider tanken över till att undra vad de där händerna varit med om och vad de har hållit i, och hur just de händerna upplever det att rufsa till just det håret på just det huvudet, och så fortsätter det. Att koncentrera mig på det jag läser är också svårt, så jag läser ganska långsamt. Efter bara några rader vandrar tankarna iväg.
Mest påtagligt blir detta när jag ska planera och strukturera saker. Det är jättesvårt för mig. När jag ska röja ut ett förråd till exempel, då kommer jag genast på sidospår och börjar bläddra i någon gammal biologibok jag inte sett på länge. Att skriva Att göra-listor är helt omöjligt för jag kan inte prioritera vad som är viktigast. Det måste sig fullkomligt för mig när jag insåg att jag måste flyttstäda min lägenhet så småningom. För en organiserad person hade det kanske sett ut så här:
1. Säg upp lägenheten.
2. Ta kort på alla möbler och lägg ut annonser.
3. Skänk bort alla kläder du inte vill ha.
Eller något sådant. Men för mig känns varje steg VÄLDIGT stort och jag kopplar liksom inte ihop det, det känns för lätt och konkret. Det finns ju hur många möjligheter som helst i varje steg och jag ser hela tiden mindre steg inbakade överallt och så blir allt helt oöverkomligt till slut.
Att strukturera upp min kandidatuppsats var också oerhört svårt. Det finns ju hur mycket texter som helst att läsa och jag kunde inte urskilja vilka teman jag hade för något kunde ju lika gärna vara huvudtema som undertema. Jag fick massor av hjälp med detta.
Som barn kunde jag aldrig fullfölja någonting. Jag har aldrig begripit vad "färdig" är. Jag tappade alltid intresset och blev intresserad av andra saker istället. Jag har alltid varit väldigt fingrig och kan inte sitta stilla utan att fingra med mina naglar eller något annat. Alltid kliar det någonstans på kroppen.
När jag har sex är jag väldigt uppfylld av ALLA möjliga sensationer och tankar i stunden. Mmm, detta känns skönt... Tänk att jag är med just den här personen nu... Undrar vad som rör sig i hens huvud nu. TÄNK ATT JAG LIGGER HÄR JUST NU. Jag känner mig nervös i hela kroppen. Nej, nu ska jag fokusera på att njuta. Vad självmedveten jag känner mig. Vad var det där för ljud? Njuter möss också av sex? Om inte jag får orgasm snart, kommer den andra bli besviken då? Och så vidare, i all oändlighet, samtidigt som olika musiksekvenser eller tidigare minnen kanske flimrar förbi.
Det har dock alltid gått bra för mig i skolan, men det tror jag är för att jag är smart helt enkelt. Jag tar lätt till mig information och förstår saker. Jag har lätt för att hålla fokus i konversationer, vilket jag tror beror på att människor är mitt största intresse. Jag har inga problem med att komma ihåg möten, hålla reda på var mina grejer är eller att passa tiden. Väldigt bra på känsloreglering och är inte impulsiv på något destruktivt sätt. Alla mina relationer är väldigt sunda och bra. Men jag är väldigt självabsorberad och har alltid känt det som att jag lever mycket i min inre värld, som att jag glömmer bort den yttre. Jag tog LSD en gång och kände typ "ja men så här känner jag ju typ alltid, detta är bara en lite mer tillspetsad version av mitt vanliga jag".
Är väldigt lättdistraherad, kan absolut inte sova om jag hör ljud eller om det är minsta rörelse omkring mig. Jag blir nästan alltid klar med saker i sista sekunden, men jag blir klar till slut.
Kan jag få hjälp för detta? Särskilt jobbigt är det att organisera och strukturera, att komma igång med saker. Det låser sig alltid för mig. Har inte superallvarliga problem, men det är svårt att hålla på med monotona sysslor som kräver mycket uppmärksamhet. Jag drar mig för det in i det längsta, så har det alltid varit.
Tror ni att jag har ADD? J
ADHD-liitto / ADHD-förbundet svarar
Hej!
Tack för din fråga och din utförliga beskrivning av din vardag. Du beskriver att det är speciellt krävande för dig att organisera och strukturera vardagen, att sköta monotona sysslor samt att påbörja olika saker. Å andra sidan nämner du att du kanske ändå inte har så stora utmaningar. Det är omöjligt att besvara din fråga eftersom det krävs omfattande utredningar för att diagnostisera adhd (jag änvänder adhd som term här för att beskriva alla dess former, även add).
Koncentrationssvårigheter är vanliga hos oss alla och det finns även många andra förklaringar till dem än adhd. Det kan handla om belastning i vardagen, andra sjukdomar eller självförvållade koncentrationssvårigheter (ADT). Mera information om ADT hittar du här: Vad är ADT? | Psykporten.fi (mielenterveystalo.fi)
Om du har utmaningar i vardagens funktionsförmåga i olika verksamhetsmiljöer, kunde det vara nödvändigt att ta reda på vad som är på gång och hurdant stöd och hjälp du kunde gynnas av.
Det är bra att veta, att man inte kan känna igen eller diagnostisera adhd genom enbart förfrågningar. En grundlig diagnostisering innefattar genomgång av personens utvecklings- och sjukdomshistoria samt den nuvarande livssituationen. Kartläggning av adhd:s diagnoskriterier, personens funktionsförmåga samt andra utmaningar (exempelvis sömn- och inlärningssvårigheter) tillhör också utredningen. Det krävs även att man kan utesluta andra orsaker eller förklaringar till måendet, eftersom flera psykiska störningar kan ge upphov till liknande symtom som adhd har. Det är också vanligt att personer med adhd-symtom drabbas av andra psykiska sjukdomar samtidigt. Nödvändiga laboratorieprov och drogtester tas i samband med utredningen. För att utredningen ska vara så heltäckande som möjligt försöker man ofta samla in information från så många olika källor som möjligt. Därför strävar man efter att intervjua exempelvis någondera föräldern eller ens partner då man utreds för adhd.
På den offentliga sidan utförs adhd-utredningar på ungdoms- samt vuxenpsykiatriska poliklinikernas neuropsykiatriska arbetsgrupper och neuropsykiatriska polikliniker, där det finns mest kunnande. Utredningar kan även utföras på andra psykiatriska polikliniker, ifall det finns experter med rätt kompetens för att utföra dessa.
Det första steget kan vara att man bokar tid till hälsovårdscentralen, studerandehälsovården (YTHS) eller arbetshälsan beroende på vad du har för livssituation just nu. Den privata hälsovården gör också utredningar. Köerna till utredningar har i nuläget varit långa, vilket troligtvis beror på hälsovårdens resurser och belastningar samt att vetskapen om adhd har ökat på senaste tiden.
Du kunde ändå först bekanta dig med stödet som finns tillgängligt med låg tröskel och se om det kunde vara till någon nytta för dig. Egenvårdsprogrammet för unga med koncentrationssvårigheter kan vara till hjälp för dem som redan fått diagnos, men även för den som känner igen vissa symtom i sig själv.
Egenvårdsprogrammet för koncentrationssvårigheter ger information om koncentrationsförmågan och metoder för att koncentrera sig bättre.
Egenvårdsprogrammet för unga med koncentrationssvårigheter: https://www.mielenterveystalo.fi/sv/egenvard/egenvardsprogrammet-unga-med-koncentrationssvarigheter?fbclid=IwAR2jADnSjzljW5NwMvuaTZwB9Woiqt6ikz_3GAYMiGD4PyDTDY61Ae3v3nY
Vuxna: https://www.mielenterveystalo.fi/sv/egenvard/egenvardsprogrammet-koncentrationssvarigheter
Vad fint att du strävar efter att förstå din egen situation och vill hitta lösningar för att få vardagen att flyta på bättre. Din öppenhet och motivation samt din förmåga att ställa frågor, leta reda på information och stöd för din egen situation har en enorm betydelse för att få din vardag att fortskrida smidigare!
1 Kommentarer
J 07/08/2024 4:13pm (38 dagar sen)
Ytterligare saker som jag tror talar för att jag har ADD är att jag nästan bara är intresserad av andra personer när det passar mig. Min mamma och syster klagar på att jag är självupptagen och tar dem för givna. Jag är mest intresserad av att prata om sånt som berör mig, annars zonar jag lätt ut. Det är som att jag anstränger mig så gott jag kan, men det räcker ändå inte till och då undrar jag om det verkligen är min maxkapacitet eller om jag borde anstränga mig ännu lite till. Det är som att jag inte KAN göra mer. Jag vet inte. Jag är så uppslukad av mitt eget inre och kan bara ta emot andra när jag inte har något att deala med själv. Jag är bara intresserad om det är intressant och inspirerande för mig. Jag är iallafall medveten om detta och jag vill verkligen att min relation med min familj ska vara bra. Jag hoppas att en eventuell diagnos skulle ge en förklaring för nu känner jag bara att jag är otillräcklig i så många aspekter.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar