HJÄLP!

Hej Elin!

På ett sätt blir vi otroligt glada när vi läser din fråga, glada för att DU finns! Vilken underbart ljuvlig kompis du är!!! Enormt stor styrkekram åt dig! Vi förstår att det är svårt för dig att se din kompis må dåligt, svårt att känna dig maktlös, svårt att orka vara stödande och uppmuntrande, svårt att kanske inte känna att du har rätt att vara lycklig själv när du är med henne, svårt att göra rätt och inte ge upp... Det krävs mycket styrka för att göra det du gör nu, och vi är orerhört stolta över dig! Fortsätt, snälla fortsätt! Ge inte upp henne!

Vi förstår absolut att du kan känna dig maktlös nu. Vad du än gör så verkar det inte hjälpa och vad hon än får för hjälp utifrån så verkar det inte hjäpa. Kanske är det här bara ett mellansteg i hennes process mot att bli bättre? Ibland är det som att allt stampar på stället istället för att bli bättre eller sämre eller annorlunda, men kanske det behövs just nu? Att hon bara andas ett tag? Kanske hon omedvetet samlar styrka eller mod för att göra ett "ryck" och förändra situationen? Eller kanske behövs det att något stort händer i hennes liv som liksom ruskar om henne och får henne att vilja börja kämpa själv. För tyvärr är det vanligt när man mår dåligt, att man faller ner i en djup, mental grop och inte har ork eller vilja nog att själv börja kravla sig upp - hur många hjälpande händer som än sträcks ner i gropen och försöker dra upp henne.

För kom ihåg att det är hennes vilja som allt hänger på. Hon måste själv VILJA bli bättre! Och ingen annan kan vilja åt henne. Man kan stöda och uppmuntra och på allt vis försöka få henne att vilja själv. Men det kan krävas att man är fler som kämpar tillsammans för hennes skull, just tex psykologer, kuratorn i skolan, föräldrar... Hennes liv är inte ditt ansvar, det är hennes eget ansvar, men ni är unga och ni har rätt att få hjälp! Faktiskt du också! Så vårt råd till dig är att själv också gå och tala med någon, någon som både kan vara ditt öra och din tröstande axel och som kan hjälpa henne direkt. Du behöver någon att få prata ut med, så att inte allt det här tunga lämnar hängande på dina axlar - det är inte meningen att du ska behöva bära allt det här ensam heller.

Vi skulle till exempel föreslå att du tar kontakt med Folkhälsans Tonårspoliklinik - ifall det inte redan är där hon går. Din kommun hör till de kommuner som har ett avtal med Tonårspoli i Vasa, ni får gå dit gratis. Ring dit och berätta om hennes problem. De kan sedan ta tag i det och hon kan få gå hos psykologen/kuratorn där så länge hon behöver. De kan också ta hjälp av andra, tex psykiatriker eller barnskyddsmyndigheter. Bli inte rädd för de fina namnen på de här instanserna nu - om du tycker att det finns en fara för hennes liv, så är det här de bästa på att hjälpa. De kommer att ta dig på allvar - INGEN vill att hon ska försvinna för alltid. Men det behövs kanske att de får höra det från dig, som känner henne och bryr dig om henne, för att de ska se henne och börja hjälpa.

Det du dock kan göra konkret, förutom att skaffa mera hjälp åt henne, är att TJATA på de här två elaka tjejerna i ert gäng. Du har sagt till en gång och förklarat för dem vad deras beteende orsakar. Kanske är det så att de inte fattar på djupet, kanske är de "höga" på den känsla av makt som elakhet kan ge... Säg till igen och igen och igen. Vi vet att det är tungt och att du säkert är lite rädd att bli utsatt för deras elakhet själv, men ge inte upp. De vet nog innerst inne att elakhet är fel och fult, men om de kommer undan med det, så kommer de att fortsätta. På sätt och vis uppfostrar vi varandra hela tiden, men bitchar och mobbare blommar om de inte stöter på något motstånd. Se det som att du inte bara gör din kompis en tjänst om du försöker få slut på deras elakhet, du gör också dig själv och era andra kompisar en tjänst - OCH de här två bitcharna. Bitchar kommer alltid förr eller senare att bli avskydda och fruktade, och de kommer de inte att vilja vara i längden. De kompisar som inte är mesiga ja-sägare kommer att dra sig undan de här två elaka typerna och plötsligt står de två ensamma där en dag och undrar varför ingen gillar dem. Så genom att säga ifrån åt dem så kanske du räddar hela vänskapskretsen? Men igen, deras elakhet är deras eget ansvar och deras eget val.

Så fortsätt kämpa, vännen! Vi är så otroligt stolta och glada för att du finns och vi hoppas att du orkar länge ännu. Kom ihåg att 1) söka mera hjälp utifrån och 2) se till att du själv mår bra. Gör mycket av de saker du vet att får dig att må bra, om det så är zumba eller ensam promenad på en strand eller romantiska komedier. Och hitta själv någon som du kan prata av dig med, en ventil som du kan pysa ut övertrycket igenom!

Stooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna