Hur löser jag detta?

23.04.2018
Jag har alltid drömt om att ha ett seriöst förhållande. Jag har varit intresserad i flera killar men jag har aldrig blivit kär. Jag vet inte heller om någon som skulle ha varit intresserad eller kär i mig. Det blir inte heller bättre av att släktingar frågar rätt ofta om jag hittat någon "friare" ännu. Under hela min uppväxt har jag alltid fått elaka kommentarer om mitt utseende, vilket har gjort att jag har en dålig självkänsla.

För mig har det varit rätt tufft de senaste åren. Det känns som att jag inte har några vänner jag kan prata med om hur jag mår.
Jag är rädd för att jag skall dö och inte hinna uppleva känslan när man är kär i någon som verkligen älskar mig tillbaka. Fast jag är rädd för att dö så tänker jag också väldigt ofta på livets mening och tankarna far oftast till självmordstankar. Det slutar dock alltid med att jag kommer fram till att jag vill hitta "den rätta" och inte vill dö ännu. Jag antar att det bästa vore att prata med någon men jag vet inte vem jag skall prata med. Jag har besökt skolkuratorn ett fler tal gånger under min uppväxt (var med om en traumatisk upplevelse när jag gick i 5:an) men det känns inte som att det har hjälpt någon gång.

Jag vet inte vad jag skall göra, snälla hjälp mig!
Camilla Roslund Nordling

Rehabiliteringsrådgivare på Psykosociala förbundet rf. Camilla svarar

25.04.2018

Hej!

Att drömma om att hitta kärleken och få ett seriöst förhållande är något som upptar tankarna hos de allra flesta, speciellt när man är ung. Det är en universell och helt naturlig sak att fundera på. Är man ung och inte ännu riktigt har upplevt den första förälskelsen så är det hela ofta laddat med romantiska drömmar och förväntningar på hur det ska komma att kännas och vara. Men man får komma ihåg att förälskelse och kärlek är inget som kan forceras fram, den händer när den händer. Vi är olika som personer också på det sättet att vissa verkar ha lätt för att förälska sig och bli ihop med någon medan det för andra tar längre tid. Det finns ingen regel som säger att man måste ha ”hittat” en pojk-/flickvän före en viss ålder, somliga blir inte kära i någon före långt upp i vuxen ålder. Man får helt enkelt ha tålamod när det kommer till kärlek! I väntan på kärleken så tänk på att det finns så mycket annat roligt och intressant att lägga sin energi på, satsa på det som intresserar dig och på att utvecklas och växa som människa. Fundera på vad DU vill göra i livet, vad som får just dig att må bra, för om du mår bra med dig själv, så kommer du också att kunna ha ett bra förhållande med någon sen.

Jag blir så lessen när jag hör att du fått utstå elaka kommentarer, man slutar aldrig att häpnas över hur elaka vi människor kan vara mot varandra, på riktigt! Ingen har rätt att kommentera någon annans utseende, det är djupt sårande. Jag tror att de som säger såna saker själva har en jättedålig självkänsla och alla gånger faktiskt inte förstår hur illa deras kommentarer gör. Många slänger ur sig elaka saker för att verka tuffa och självsäkra, men det bottnar i osäkerhet. Helt förståeligt att din självkänsla fått sig en törn, men självkänslan kan du jobba på och stärka, något som alla behöver göra. Bl.a. här på Decibels sidor finns massor med bra info om självkänsla.

Att ha en rädsla för att dö är inte speciellt ovanligt. Speciellt i övergångsperioder i livet t.ex. steget ut mot vuxenlivet, då vi flyttar hemifrån, blir föräldrar är sådana perioder då många kan uppleva en starkare rädsla för döden. Kanske hänger din rädsla för döden samman med de förändringar som händer dig just nu i den ålder du är i men också med att du haft det tufft de senaste åren. Kan vara bra att komma ihåg att största delen av oss människor (här i landet) ändå får leva ett långt liv, de facto så är vi friskare och lever allt längre. Det är heller inte ovanligt, speciellt bland unga, att ha självmordstankar. Ofta är det då frågan om flyktiga tankar i en kortare period som kan komma om det hänt något svårt i livet eller om man mår dåligt. Men börjar man ha sådana tankar ofta så skall man nog alltid söka hjälp. Det finns hjälp att få!

Jag tycker absolut att du skall prata med någon! Jag tycker du skall ge kuratorn en ny chans (finns det en annan kurator på din skola du kan vända dig till?), prata med kuratorn och berätta öppet också om din rädsla för döden och självmordstankarna. Sen tänker jag att det är jättebra om det finns det någon vuxen som du har förtroende för i din närhet som du skulle kunna prata med när det känns jobbigt eller du har funderingar du går omkring med, vi behöver alla någon att anförtro oss åt ibland och det kan vara till stor hjälp och lättnad att få diskutera med en annan.

Till sist, kärleken kommer tids nog ska du se. Jobba på att stärka din självkänsla, en lagom bra självkänsla är grundläggande för att vi ska kunna må bra som människa och i våra vän- och partnerrelationer. Sök hjälp hos kuratorn (alt. hälsovårdaren). Kom ihåg, Du är bra precis som du är!

Kram, Camilla

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Känner mig konstant stressad och har ångest vet typ inte varför det kan ha att göra med all press och prov i skolan och att jag vill se ut på ett visst sätt hur blir jag mindre stressad?
Läs mera

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera