Ledsen

Hej Bubblan!

Oj vännen, skulle jag kunna, så skulle jag komma och ge dig en kram nu! Men istället ska jag försöka ge dig lite förslag på tänkbara kramare. För att få en kram nu som då är verkligen en av de stora viktiga sakerna i livet för att man ska må bra. Helt oskojat, kramar och beröring är mycket viktigare än vad vi i allmänhet tror! Det finns forskning som visar att en människa som aldrig blir kramad liksom svälter emotionellt. Man har visat genom medicinska undersökningar att en kram som är mera än 20 sekunder lång frigör en massa endorfiner (hormoner som gör att man känner sig lycklig och som kroppen behöver för att hålla sig frisk) och oxytocin (hormon som gör att man känner samhörighet, är superviktigt i både kärleksförhållanden och mellan nybligen mamma och baby). Det finns storyn om att barn på barnhem i utvecklingsländer som aldrig blir rörda (annat än typ blöjbyte) bara förtvinar och dör bort utan synlig orsak och att åldringar som aldrig blir rörda blir sämre i skick och dör snabbare än de som får kroppskonakt. Så visst i världen är kramar otroligt viktiga och klart att man kan känna att nu behöver jag en kram - kroppen kan riktigt skrika efter det.

Så börja åtminstone med att krama mamma och pappa och syskon. Jo, det känns lite fånigt när man är "stor flicka nu" och nog förstår jag att det inte är riktigt den sorts kram du saknar, men bättre än ingenting. Kryp åtminstone intill mamma i soffan, så att era kroppar rör vid varandra, be om nack- eller fotmassage eller att hon bara ska pajja (smeka dig) över håret. All kroppskontakt är bra, det måste inte vara en direkt kram heller. Sedan kan du alltid förklara det här för en kompis du litar på, säg att det här ger er vålmående-hormoner och att ni ju liksom kan hjälpa varandra. Säg att du inte alls har några baktankar eller något, bara känner dig nere och deppig. Troligen så känner hon nog också samma behov, kanske utan att ha tänkt på det. För tonåringar överlag får nog inte alls så mycket kroppskontakt som de skulle behöva för att känna sig trygga och omtyckta i dagens hektiska, turbulenta och jobbiga tonårsvärld. Vet du, det är inte alls egentligen en konstig sak att ha en kompis att gå armkrok med, sitta i famnen på när det är trångt på bänken i korridoren osv, för det finns ju fullt med tonårstjejer som gör så varendaste rast. Gäller bara att hitta en bra kompis att göra det med. Och så finns ju också möjligheten att såsmåningom skapa en sådan kompisrelation med en kille också! Jo, visst kan killar och tjejer vara BARA kramkompisar, utan att vara kära i varandra! Sådana kompisar har jag haft under flera perioder under livet! Man måste bara vara noga med att uttala och komma överens om att man inte menar något mer med det än bara vänskap!

Så när det gäller dina kompisrelationer. Okej, nu känns det ju ofta som att livet går i vågor med bättre perioder och sämre perioder. Helt så där allmänt alltså, inte bara när det gäller kompisar. Men har man en deppigare period i livet, så påverkar det ju såklart också synen på ens vänskapsförhållanden. Just då känns det snabbare och starkare som att man tex blivit övergiven, inte får vara med längre eller som du nu känner, att någon tagit din plats. Det är nog ofta delvis sant, det bara känns värre för att man annars också är nere. Men när man har en dålig period, så brukar man ju också faktiskt dra sig undan lite, vara mindre glad och rolig, inte själv söka kontakt med folk och ta lättare åt sig - åtminstone lättare tolka det som händer negativt än positivt. Men just när man är nere så borde man ju göra tvärtom, det är ju då man borde söka sig till andras sällskap och hänga med, för att själv "smittas" med mera glädje, få annat än sig själv att tänka på - ja till och med röra mera på sig (vilket också frigör endorfiner i hjärnan). Är man deppig, så gäller det inte alltså bara att tillgodose kroppens basbehov, som att sova tillräckligt, äta ordentligt och röra på sig, utan också umgås med folk!

Även om det känns just nu som om ingen vill vara dig, ingen frågar dig om du vill göra något med dem och som om dui skuffats åt sidan av någon annan (hon i stallet) och du kanske helst skulle vilja dra dig undan och slicka dina sår, så måste du upp och ut! DU måste fråga kompisar om du får hänga på, om ni ska hitta på något tillsammans och vad som är på gång. Du får nu inte tro att allt är ditt fel och ingen vill hänga med dig - för då bekräftar du bara och uppfyller bara dina sämsta förväntingar på andra. Även om det skulle vara att någon undviker dig just nu, så ska du ju inte hjälpa dem att göra det. Visst kan det vara tufft för den egna stoltheten att "tränga sig på" någon, men det är just precis vad du måste göra nu. För din egen skull, för att börja må bättre! Ta tag i det här själv och så tvingar du dig med på de saker som du tycker att tjejen i stallet gör istället för dig. Hej, kanske du och hon kunde bli ännu bättre kompisar istället för att du ska känna konkurrens från henne? Ring kompisarna och föreslå filmkväll nu i helgen. Eller en Singstar-duell, eller en sväng till stallet (någon av dem kanske vill komma med) eller en shoppingtur till stan - säg att du bjuder på milkshake - eller bowling eller vadsomhelst!

Och så tycker jag att du kunde ge dem chansen och faktiskt våga prata med dem om det som tynger dig. Det är det som kompisar är till för - och försök att se optimistiskt på det här: kanske det bara är du som intalar dig själv att de inte går att tala med, bara för att du är så allmänt deppig just nu. Då brukar man ju bara se det negativa i allt och misstro allt och alla. Ge dem en chans! Och mamma! Och kuratorn! Tänk det som så: nu behöver du prata och det handlar bara för dem om att lyssna. Du ber ju dem inte lösa alla dina problem, så de behöver inte vara visa, förståndiga eller kunna allt om mänskligheten. de behöver ju bara lyssna och visa lite medlidande - och gärna krama dig!

Om inte annat, så ser du dig om efter nya kompisar! Jo, jag slår vad om att det står en annan tjej där i skolkorridoren en bit ifrån dig och inte heller riktigt vet vem hon ska hänga med. Det finns andra som känner sig ensamma - sök upp dem! Vem vet, kanske din kramare finns i din närhet och du vet bara inte om det än. Kunde ju till och med vara en blivande pojkvän??? Så mycket är i alla fall säkert, du vet inte om jag har rätt nu innan du faktiskt prövat på mitt förslag! Eller hur ;)?

Hälsar ungdomsinformatören Liselott