När saker tar slut

Hej vännen!

1. Det finns inga onödiga frågor! 2. Det finns inga problem som inte skulle vara värda att lösas eller få hjälp med! 3. Vi förstår hur du känner dig! 4. Det har sina naturliga förklaringar.

Angående punkt nummer 3, så kände jag Liselott just en liten släng av samma sak, bara för att favoritlåten för närvarande (Beefy Clyro "Opposite") tog slut i radion. Däremot förstod inte André (vår nya ungdomsinformatör) helt känslan av sorg då något utanför en själv tar slut, så kanske har det att göra med personlighet, kanske med manligt-kvinnligt eller kanske med tid i livet? Vem vet. Vi har lite teorier dock.

Visst kan det alltså ha att göra med vilken typ av person vi är. Jo, både sådana personliga egenskaper som att du skriver att du har svårt att släppa taget om saker och inte kan tex slänga saker, men också förmågan att leva sig in i, leva MED något. Det kanske handlar om empati och fantasi också, man KÄNNER verkligen med karaktärerna, med stämningen, med händelseförloppet, tidsepoken osv i det man läser, hör eller ser. Speciellt det som tilltalar en, så det gäller säkert inte precis alla TV-serier, filmer, bokserier osv, för vi har ju alla vår egen smak. Man kan kanske då anta att en sådan person som lever sig in i en historia får mycket mera ut av läsupplevelsen/tittarupplevelsen än någon som kan lägga det bakom sig på någon minut och inte sakna det. Det kanske är fördelen med att inte vara fullt så oberörd och objektiv, medan nackdelen då kan vara att man fäster sig vid karaktärerna och hela paketet och alltså sörjer det när det är slut.

Alla personliga egenskaper har bra och dåliga sidor, men man kan försöka slipa bort de dåliga sidorna eller lära sig att hantera dem på ett bättre sätt. Du ska inte skämmas för att du fäster dig väldigt mycket vid vissa historier - och du är låååångt ifrån ensam! Du behöver bara hitta knep för dig själv att inte bli så ledsen av slutena och minnena efter dem. Som sagt, kanske en av oss ungdomsinformatörer (Liselott) lider lite av samma sak men skulle aldrig byta bort den egenskapen, eftersom livet blir så mycket mer innehållsrikt av upplevelserna! Exempelvis kan romantiska komedier kännas nästan som en liten förälskelse-kick - allt handlar om hur man vrider det till sin fördel. Likaså är sorg och saknad något man måste lära sig att bära, man måste lära sig att inte låta det förgångna svärta ner humöret i all oändlighet. Risken är annars att man blir långsint, ältande, lättdeppad och till och med skyller alla motgångar i livet på sorgen.

Knepet som funkar för mig Liselott är att helt sonika se/läsa om början på (eller hela) samma serie igen. Vissa människor kan se en film massor av gånger utan att tröttna eller läsa samma favoritbok om och om igen, just för att få ut "smaken" eller stämningen av boken eller "umgås" med karaktärerna igen. Se ifall du är en sådan person - och försök att inte tänka på att du vet hur det gick sedan, bara njut av stunden! Att ta till sig samma historia igen men på ett nytt sätt - se filmen istället för att läsa boken, lyssna som ljudbok osv - kan också funka. Och att ha dem lättillgängliga, som ljudbok i mp3-format nedladdat till telefonen med headsettet, som DVD-box osv. Exempelvis är de svenskspråkiga ljudböckerna om Harry Potter heeeelt fantastiska! Skådespelaren som läst in dem är så duktig att man kan HÖRA på honom när Hagrid öppnar munnen eller när Dumbledore talar.

Ett annat knep är att ha nästa historia färdigt väntande, speciellt om det är samma "smak" på den. Både av personalen på biblioteket och på en massa nätsidor kan du få tips om liknande böcker/filmer/serier som den du just läst. Du kan tex googla "books like Harry Potter". När jag gjorde det kom först en sida med "If you like HP you might also like..." och så räknade det upp liknande böcker och sedan kom sidan "10 best books for treating HP withdrawal", alltså vad man ska läsa om man har abstinensbesvär efter Harry Potter :D Pröva! Får du genast kasta dig in i nästa fantastiska historia, så känns det garanterat lättare.

Sedan kan det här också ha lite att göra med din ålder, med ett av de utvecklingsskeden man går igenom någon gång under tonåren. I något skede inser de flesta tonåringar att alla de älskar inte är odödliga och att antingen det egna eller de käras liv plötsligt - eller någon dag - kommer att ta slut. Det kan vara ett väldigt tungt skede för en del, då den här rädslan för döden, sjukdomar, olyckor osv blir tung att bära, medan andra knappt känner av det här skedet. Din sorg när något tar slut kan också eventuellt bero på den här djupare rädslan. Den går nog över i så fall. Vissa kan ha svårt med slut, sorg och saknad överlag också, genom hela livet om det vill sig illa. Då brukar det ofta bero på att de inte bearbetat något visst trauma som hänt eller helt enkelt inte vill acceptera att saker och ting tar slut utanför deras kontroll, utan deras medgivande. Då kan de också ha svårt med förändringar, tex att en skola slutar och nästa börjar. Men som med alla sådana här känslor och personliga egenskaper så blir de lättare att leva med ifall man vet om dem, och man kan också lära sig att inte oroa sig i förväg eller inte få panik om man tappar kontrollen. Även saker som påminner om ljuva tider, som nu HP verkar göra för dig, behöver inte vara sorgliga, de kan vändas till något som får en att återuppleva känslan av de ljuva tiderna, något positivt istället för sorg!

Så vännen: världen är alldeles fullproppad med nya historier och där ute väntar ännu fler på att du ska upptäcka dem! Fördelen med att det är just HP du "föll" för är ju också att så många andra inspirerats av J.K. att skriva liknande fantastiska historier, så det finns ett enormt utbud. Detsamma gäller andra stora historier, som tex Twilight.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott (och ungdomsinformatörerna Sanna och André)