Sig själv

Hej <3

Det låter verkligen tufft det du går igenom. Jag tänker som först nu att du kanske behöver få hjälp att komma ur det här hålet. Det är inte omöjligt själv men betydligt lättare med hjälp. Men så läser jag också att du sökt hjälp men det har inte fungerat. Jag vet inte varifrån du sökt hjälp men jag kommer att tänka på skolhälsovården, kuratorn, någon ungdomsmottagning, kriscenter valo eller hvc? Det är hemskt att inte bli tagen på allvar. Orken tryter och man måste jobba för att få hjälp... jag kan i det här fallet bara uppmuntra till att försöka igen. Sök hjälp från de ställen jag rekommenderade ovan. Av erfarenhet så vet jag att det kan kännas omöjligt att börja igen men plötsligt kan det vara så att en annan person kommer emot på ett ställe du sökt hjälp ifrån tidigare och det är någon du kan få hjälp av. 

 Man kan absolut ändra sitt tankesätt men det kräver vissa gånger mer jobb, vissa gång mindre jobb. Jo, absolut tror jag det är en del av lösningen för dig, men jag tror också du behöver få prata med någon för att gå igenom de jobbiga sakerna som du gått igenom. Lyckas du på nåt vis ändra tankesätt och lägga locket på gällande det du gått igenom, då är det högst troligt det på nåt vis kommer emot senare igen. Dvs, det vore nog bra att få gå bearbeta det du gått igenom med någon. Jag vet ju inte vad du gått igenom men utifrån det du skriver så känns det verkligen som aningen tyngre saker. 

 Motion, rutiner, rebelbundet matintag, sömn.. allt det här hjälper dig på vägen. Dock ser jag det som viktigast nu att du skulle försöka få en samtalskontakt för att börja reda ut dina tankar och upplevelser. Jag förstår du har försökt hitta hjälp och fortfarande tjatar jag i min text nu att du ska göra det, men det jag vill komma till är att du inte ska ge upp i sökandet efter hjälp. 

 Jag har själv varit riktigt djupt nere på botten. Till slut kom rätt person emot för mig och henne kunde jag prata med om allt. För att jag skulle komma mig till henne så krävdes för mig att söka hjälp flera gånger om, det blev då så att en person ledde mig vidare till nästa osv. Jag hade bland annat depression som diagnos då, och hade hunnit prata med flera personer innan jag kände att det blev som det skulle. I kombination med terapin hade jag mediciner också. Jag kan ju rekommendera min bok Överleva eller leva? Att bli fri från depression. Där finns såväl livshistorier som yrkesmänniskors texter. Finns att köpas och på bibliotek runt om i österbotten. 

 Jag hoppas allt ska lösa sig för dig så snart som möjligt. Kämpa på!

Kram, Alexandra

P.S, tillägg av Kix. När jag var deprimerad så var mitt första steg att acceptera att jag behövde hjälp, och våga kämpa för att få den hjälpen jag behövde. Jag insåg att jag hade svårt att våga be om hjälp och ta emot den, vilket var det första jag behövde jobba med. Sen handlade det mycket om att acceptera sina känslor och våga känna dem, våga gråta, våga vara arg. Kreativa processer hjälpte mig mycket, att måla, skriva, dansa, sjunga... Inte nödvändigtvis så att nåt av det blev speciellt bra, men det är processen som räknas, inte resultatet. Att få ut det man känner på insidan någonstans utanför en.
Eftersom min typ av depression handlade mycket om existentiella frågor (vem är jag, varför finns jag, varför finns nån av oss, vad är syftet, etc) så har det hjälpt att läsa filosofi. Eller nåjaa - på sätt och vis blev det både värre och bättre av det - det skapade många fler frågor, men samtidigt också många fler sätt att se på saker! Det finns en podcast som heter Philosophize This (finns på spotify bland annat) som är bra, men om han pratar för snabbt och svårt (den är kanske riktad främst till personer som är äldre än du) så är boken "Sophies värld" en lättläst klassiker för att få grunderna. Sen har det också hjälpt mig väldigt mycket att meditera och lära mig göra grundande övningar som lugnar och stabiliserar mig. Att vårda också det andliga behovet, även om man inte nödvändigtvis är troende. Här har jag lyssnat en del på exempelvis tal av Alan Watts (han har ganska svårt språk och man förstår inte alltid allt men han är mysig att lyssna på ändå) och Dr. Wayne Dyer på youtube. Det finns också många andra liknande om man klickar runt lite :) På biblioteket finns många självhjälpsböcker om man tittar under psykologi-avdelningen. Men som Alexandra redan så fint sa, det viktigaste är att du får hjälp, det går myyycket snabbare att bli frisk då, än om man försöker göra allt själv! 

Allas resa är olika här i livet, och det kan vara att inget av det som hjälpte mig hjälper dig, men jag ville iaf ge ett till exempel, och påminna dig om att det är en väldigt möjlig grej att ta sig upp igen, även om det ibland kan kännas tungt och snudd på omöjligt!
Jag önskar dig allt gott! Skriv gärna in igen om du vill prata mera, du är som sagt anonym här och vi tar gärna emot dina meddelanden.
Kram, Kix