Tappat vettet?

Hej Paulina!

Tack för ditt brev!
Vi ska försöka svara på det även om det väcker mycket funderingar kring din helhetssituation och frågor som vi inte kan ställa till dej. Det är bra att du redan har en psykologkontakt. Försök vara så tydlig som möjligt med din psykolog och berätta alla dina tankar för honom eller henne. Ibland kan det kännas som om en terapi inte hjälper men vi tror att det är viktigt för dej att du har någon som finns där och kan hjälpa dej med dina funderingar och stötta dej.

Det var sorglig läsning om den tragiska olyckan som din syster var med om. Det finns säkert mycket sorg kvar inom dej. Du saknar henne och kanske eventuellt känner du skuldkänlsor för att hon dog. Så kan det vara ibland, att man känner skuld för att någon dött eller för att man blev lämnad kvar även om du inte hade något med hennes död att göra. Du kunde inte förhindra att hon dog dendär dagen.

Du skriver att efter hennes död har du känt dej "mentalt". Nu förstår vi inte riktigt vad du menar med detta men vi vill ändå berätta att det efter svåra traumatiska händelser, ex när någon nära en dör kan ångest- och stressnivån vara mycket hög även länge efter att det hänt. Ibland till och med flera år och att detta kan göra att man mår psykiskt rätt så dåligt. Det verkar som om du haft flera traumatiska stressfaktorer under ditt liv.

Du skriver vidare att du ser och hör döda människor och att dessa säger åt dej att skada dej själv. Det är du som äger dina tankar- ingen annan. Dina inre bilder, t.ex. att du gråter blod, påverkar ditt liv för mycket, får dej att må dåligt och du blir skrämd av dem. Du behöver få bort dessa bilder ur din tankevärld. Där kan din psykolog hjälpa dej om du låter honom/henne göra det. Var tydlig med vad som finns inom dej- för det är inom dej dessa tankar och bilder finns. De kommer inte utifrån, så ingen exorcism behövs bara hjälp från professionella. Du tar upp om mentalsjukhus och det verkar som du har en negativ bild av detta. Vår erfarenhet av psykiatrin och psykiatriska avdelningar är att de är till hjälp då man mår så pass dåligt att man inte kan skilja på verklighet och fantasi. Då kan en vårdperiod vara ett bra alternativ som hjälper en att få en annan syn på sig själv och sin värld. Våga även prata om detta med din psykolog.

Du säger att du är rädd för att rösterna ska säga åt dej att skada dej själv eller andra. Skulle det bli så och rösten blir stark måste du söka hjälp direkt. Händer det ex på en helg åker du in till akuten och där får du hjälp. Det är inget skamligt med att må dåligt och du har rätt att få ha ett bra liv med sunda tankar. Undvik även sånt som får dej att må sämre, ex skrämmande filmer och böcker om det övernaturliga. Dessa kan ge negativa intryck och får dej att må ännu sämre.

Lycka till!

Pia & Jenny