Trött på mitt liv

14.12.2013
Hallå!
Ja som rubriken säger så är jag så sjukt trött på mitt liv, inte så att jag inte vill leva mer för det vill jag verkligen. Mitt liv är bara tråkigt, samma saker hela tiden, vet vad som ska hända och är trött på det nu!
Jag är framför allt trött på mina falska "kompisar". Jag är trött på hur killar behandlar mig, hur dom ser på mig. Jag är trött på mig själv och hur jag beter mig, hur jag blivit. Mina kompisar sänker mig till en nivå som inte går att beskriva, jag är så liten att jag inte kan vara mig själv längre. Jag överanalyserar allt och har ångest över allting i mitt liv. Vill bara radera alla.
Jag har dessutom svårt att få nya vänner eftersom dom aldrig vill ge mig en chans, och nu går det inte eftersom mina kompisar som sagt gör mig liten och jag får inte plats att visa mig. Jag vill vara den roliga och snälla tjejen jag egentligen är men på senaste tiden har min dåliga sida kommit fram. Jag vill att killar ska gilla min personlighet, inte min kropp. Mest av allt är jag trött på att hålla inne mina känslor, tillslut går det inte och jag brister ut i tårar. Jag har ingen att prata med och därför försöker jag stänga inne allt och visar inte känslor. Jag vet inte hur jag ska beskriva de bättre. Detta var inte precis en fråga, kan verka som om jag klagar. Men vill bara få ut mina känslor och kanske få lite tips eller tankar från er! D
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

Praktikant vid Decibel Angelica svarar

16.12.2013

Hej!

Det låter som om du har fastnat i samma hjulspår och kämpar för att komma ur dem. Jag vet att det här inte tröstar just nu, men jag tror att det händer alla förr eller senare. Om man inte lever ett liv där det är full rulle hela tiden med nya människor och nya resor och nya upplevelser (det skulle nog också bli ett ganska tröttsamt liv i längden). Och vet du: det första steget för att komma åt en förändring är just att bli medveten om att det behövs en! Det visar du verkligen att du är genom att ”ställa den här frågan” och redan det ett steg i rätt riktning. :)

Du skriver att dina kompisar förminskar dig, eller att du känner dig liten tillsammans med dina kompisar, och att du inte kan prata med dem. Jag vet så väl hur det här känns och det kan bli riktigt jobbigt. Jag undrar ändå om det inte finns någon av dem du skulle kunna ta åt sidan och prata med? Ofta är det lättare att prata med kompisar på tu man hand och inte när man är tillsammans i en stor grupp, speciellt när det kommer till känslor. Det är så lätt hänt att man får en viss ”roll” i en grupp och den här rollen kan vara svår att komma ur. Finns det någon av dina vänner du känner dig så pass bekväm med att du lite lätt skulle kunna börja prata om hur du känner?

Det kan ju också vara så att du och dina vänner helt enkelt vuxit ifrån varandra. Det här skulle i så fall betyda att du kanske faktiskt
skulle ha roligare om du fick nya vänner! Det behöver förstås inte betyda att du och dina ”gamla vänner” inte skulle umgås alls, bara att du skulle kunna vara med andra när och om det skulle kännas bättre. Du antyder att du har svårt att hitta nya vänner, och det kan ju faktiskt vara svårt, speciellt om man råkar bo på ett litet ställe där alla känner alla. Men jag lovar: det finns människor där ute som kommer att gilla dig för att du är du – det svåra är väl att veta var man ska börja. Finns det någon kul person du skulle vilja lära känna bättre?  Försök i så fall att börja prata med den här personen och se vart det leder, även om det är svårt!

När det kommer till pojkar har jag bara en sak att säga: det FINNS de som kommer att gilla dig utgående från din personlighet. Jag lovar!! Dessutom tror jag att det ofta kan verka som om pojkarna ”bara bryr sig om hur kroppar ser ut”, men när det verkligen kommer till att inleda ett förhållande och man lär känna varandra så är verkligheten en annan. De allra flesta pojkar bryr sig inte om hur din kropp ser ut när han verkligen fattat tycke för dig. Klart att det finns rötägg där ute som bara bryr sig om utseende, men du är alla gånger värd bättre än så! Så där är det nog bara att fortsätta leta. :)

Det gör mig ledsen när du skriver att du håller inne med dina känslor och gråter när det inte går längre. Jag skulle verkligen önska att du hittade någon att prata med om det här. Om du inte hittar någon kompis du kan prata med så undrar jag hur det är med dina föräldrar eller någon annan vuxen? Lärare på skolan eller skolhälsovårdare? De vuxna ska ju finnas där för dig och det gör de verkligen, men man måste vara lite modig och våga prata. Det är skönt att hitta någon att prata med som verkligen bryr sig om en och det förtjänar du!! Ingen ska behöva gå runt och vara ledsen eller känna sig liten dagarna i ända.

Hoppas att du fick ut något av det här svaret och fortsätt kämpa för att få till en förändring i ditt liv!! Kramar i massor,
"Storasyster" Angelica

 

Lite tillägg till Angelicas fina svar:

- Det FINNS ljuvliga människor där ute - kanske faktiskt alldeles bredvid dig i skolkorridoren. Titta dig runt, kanske står det en annan tjej och ser lite ledsen ut i närheten? Hon kanske inte verkar så märkvärdig vid första anblicken, men kanske ni tillsammans blommar ut och utvecklas till att bli just de roliga, snälla, charmiga, smarta tjejer ni innerst inne är!

- Angående killarnas "utseendefixering": kolla lite vad killar här på Decibel skrivit för frågor och kommentarer, så får du bevis på att det finns killar som verkligen bryr sig mest om tjejers insidor och inte alls beter sig och tänker som rötägg! Men de här killarna kanske inte syns så tydligt i skolkorridoren, eftersom det är de killar som brölar om bröst och rumpor som hörs mest ;)

- Jo, prata med någon! Vet du, världen brukar nog "ställa upp" med en person i din närhet som du kan tala med. Det kanske är skolkuratorn, men det kan också vara en ungdomsledare, en kompis morsa, en moster, en äldre tjej i bekantskapskretsen, en idrottstränare, en klubbledare... Titta dig runt igen - och GE FOLK EN CHANS att hjälpa dig!!! Åtminstone lyssna, trösta och finnas där för dig!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hur tar man första steget om hjälp? Jag har försökat jätte många gånger men det känns verkligen omöjligt. Jag får aldrig några ord ur mig och jag vågar inte fråga om hjälp heller för jag vet ändå att ...
Läs mera

Hej decibel vi är en stor kompisgrupp där en inte mår så bra och vi vill hjälpa henna men vet inte hir
Läs mera

Hej jag undrar vart jag skall vända mig med mina jobbiga tankar som liknar ätstörning och depression och jag har även självskadebeteende. Finns det någonstans jag kan vända mig utan att mina föräldrar...
Läs mera

Hej!
Jag sku vila fara å prat med nån om ångesten som tynger mej, å har funderat på att fa till psykososiala centret i Jakobstad, men hur tar jag kontakt dit, vill helst int ringa så går de att boka ...
Läs mera