Vad är detta??

Hej!

För att nu ha minsta lilla chans att svara något vettigt åt dig, eftersom du skrev i hemliga rutan, så hoppas jag att du förlåter mig om jag talar lite allmänt här om att bli "onormalt fäst" vid en på något vis olämplig person. Det händer såklart titt som tätt bland folk på romantiska och sexuella plan, alltså att man blir kär i någon man inte kan få. Men nu tänkte jag tala mer om när man blir fäst vid någon som människa. Det första vi kanske kommer att tänka på då är när någon blir fäst vid en kändis, tex en artist. Personen är ens idol och man är dess fan. Men det kan lika gärna vara någon annan person man ser upp till och beundrar, tex en politiker eller lärare eller till och med en fiktiv karaktär, tex en roll i en film.

Alla kan vi beundra någon och se upp till någon och hoppas på att den människan skulle upptäcka oss och tycka om oss. Men för vissa blir det här mer än bara en vag förhoppning. Vi har ju alla hört om stalkers, även om de tyvärr dyker upp i media först när de blivit riktigt besatta av någon och gjort något totalt galet eller oförlåtligt, tex skjutit personen ifråga. Det finns massor av filmer på det här temat, ett par klassiker är The Bodyguard med Kevin Costner och Whitney Houston och Single White Female med Bridget Fonda. Grejen med alla de här extrema förföljarna är att de på något vis är sjukliga, psykiskt sjuka eller har personlighetsstörningar. De kan vara tex neurotiska, men även ha ett ohälsosamt starkt kontrollbehov eller vara fruktansvärt svartsjuka/avundsjuka. Väldigt ofta handlar det dessutom om något slags hämnd, tex för att man upplever sig sviken av personen ifråga.

Men alla "beundrare" blir ju inte fullt så där besatta, utan det finns massor av folk ute i världen som helt enkelt bara är väldigt förtjusta i vissa människor och eventuellt går en smula för långt i den här beundran. Det kan innebära att tex massor av gånger kolla upp någon på sociala medier, gå dit där någon bor i smyg, ofta försöka befinna sig där den här personen är, dagdrömma om hur det skulle vara att vara vän med den här människan osv.

Det är alltså för det allra mesta ingen fara att beundra någon på det här viset, men enligt psykologin tyder det nog på att man har ett behov som man inte lyckas fylla. Det kan vara ensamhet, javisst, att man inte har riktiga vänner irl och därför tyder sig till någon kändis eller random människa som fångar ens intresse. Alla dagdrömmar man har om personen och all kunskap man skaffar sig om personen blir då ett substitut för en relation med den här människan och blir ett slags nödlösning på ensamheten. Det kan också vara så enkelt att man nog är omgiven av människor, tex har en familj som älskar en, men på något plan ändå känner sig ensam. Den man beundrar kan man då kanske inbilla sig eller dagdrömma att man har en speciell relation med, som fyller den där tomheten i en, även om personen själv inte ens är medveten om det - vilket i sig kan ge det där extra lilla pirret. Överlag kan spänningen att göra något omoraliskt och förbjudet dessutom ha samma effekt som förbjuden kärlek, att det gör det hela ännu starkare.

En annan orsak kan vara att man söker någon som kan hjälpa en. Säg att man kanske inte mår så bra psykiskt, men inte vet hur man ska våga ta tag i det. Man intalar sig då att ingen kan förstå en, så man söker inte officiell hjälp som att tex gå till en psykolog. Men man hoppas att någon skulle liksom intuitivt bara märka att man mår dåligt och komma och hjälpa en. Bry sig om en, stöda en, se hur speciell man är, rädda en undan illamåendet. Det kan då bli någon karismatisk person i ens omgivning, eller en person som man sett visa medkänsla mot andra, eller som man annars bara fastnat för. Man drömmer att den personen ska SE en, men är samtidigt så rädd för det att man aldrig själv skulle ta första steget. För skulle man göra det så skulle dels kanske ens drömbild (illusion) om personen spricka och dels skulle man ju vara tvungen att se sitt illamående i vitögat. Man vet tex att om man gick till en psykolog så skulle man vara tvungen att möta sina egna problem och försöka lösa dem, men en person man beundrar hoppas man kanske att bara skulle älska en utan krav.

En annan version av det här är när man söker en rollmodell eller en förebild åt sig. Det kan vara någon inom sitt eget intresse, tex en musiker eller fotbollsstjärna, eller bara någon (oftast) vuxen som man ser speciellt mycket upp till. Det brukar förklaras med brist på rollmodeller tex starka och närvarande föräldrar, men det kan även vara som en del av den naturliga självständighetsprocessen under ungdomen. Se, vi är biologiskt uttänkta så att de unga ska ta sig bort från föräldrahemmet och ut i världen, och ett exempel på saker som driver en till det är att man tycker att föräldrarna är löjliga och gammalmodiga och istället hittar man nya "gurun" eller ideologier man helhjärtat följer. Ofta är det här bara en fas då, men det kan i värsta fall bli lite fanatiskt.

Men det är ändå skillnad mellan någon i vardagslivet och ett boyband i USA. Boybandet är offentliga personer som faktiskt lever på att fansen ska dyrka dem och därför köpa deras musik, t-skjortor osv. Men vanliga människor, säg här i Österbotten, är det inte okej att stalka. Inte ens enligt lag. Enligt Strafflagen i Finland får man inte smyga runt någons hus och "spionera" på någon, inte "spionera" via tex sociala medier, inte få någon att känna sig hotad eller otrygg tex genom att skicka massor av meddelanden osv (Strafflagen 879/2013 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2013/20130879). Inte ens fastän man skulle göra det helt anonymt och obemärkt, tex genom att skapa fejkkonton på sociala medier - vilket i sig är brottsligt eftersom det kan räknas som identitetsförfalskning. Dessutom är det inte moraliskt okej, vi har alla rätt till våra privatliv. De flesta skulle nog bli väldigt upprörda om de fick reda på att någon stalkat dem, antingen bli arga eller känna sig väldigt kränkta och tycka att det är obehagligt. Väldigt få, gissar jag, skulle känna sig smickrade och ha förståelse för stalkern.

Personer som stalkar och antingen blivit fast för det eller vill ha hjälp för att sluta så brukar skickas i terapi, tex kognitiv beteendeterapi. I lindrigare fall tar man då reda på vad det är som får en person att känna ett sådant behov av en annan person, vilka behov det är som inte blir tillgodosedda och sedan hitta metoder för att fylla de här behoven på ett mer hälsosamt sätt.

Hoppas att det här var till någon hjälp för dig <3

kram, Liselott