vart ska jag ta vägen?

29.08.2013
Jag är så otroligt olycklig, jag har mått dåligt i ca. 3 år men nu är det värre än någonsin. För ca ett år sen hade jag en kompis som mådde jättedåligt, trodde jag (det visade sig att hon bara överdrev allt att hon inte mådde så dåligt men hon visste att jag skulle göra allt för henne så hon utnyttjade mig) och jag offrade en stor del av mitt liv för henne och det ställde till mitt liv en hel del. Jag mår psykiskt jättedåligt. Sen finns det en kille som har hjälpt mig genom den värsta tiden, som jag även blev och ännu är olyckligt kär i. Jag är stressad hela tiden pga gymnasie, jobb osv. Sen finns de några vänner jag stöttar genom livet och det är verkligen inte enkelt, jag har så lite energi och borde lägga all den på mig själv men jag offrar mig alltid för andra. Här hemma är det inte heller bra, jag bråkar en hel del med mina föräldrar och jag har aldrig känt någon trygghet här hemma eller att jag kan prata med dem om hur jag mår. Mina vänner kan jag inte heller prata med, vi är en ganska tuff grupp och bråkar en hel del. Jag orkar knappt upp ur sängen på morgonen för jag vet att skoldagen blir tuff pga allt drama vi har i vårt gäng.
Men jag tror just nu att det mest än den här killen som ställer till det för mig. Jag älskar honom så hårt, och vi har alltid funnits där för varandra, men han har någon annan. Jag försöker bearbeta det och acceptera att det inte kommer bli något mellan oss men det är så svårt då vi båda vet att vi passar perfekt ihop, och vi båda vill vara tillsammans.
Jag är så dödligt sårad bara. Alla säger jag ska gå och prata med någon utbildad och proffessionell som kan sin sak men helt ärligt så vill jag inte, jag klarar inte av att sitta och öppna mig för en villt främmande människa, hur mycket tystnadsplikt de än har. Jag vill bara inte. Men jag orkar inte heller ligga varje natt och gråta mig till sömns. Jag vill bara försvinna från denna jord
02.09.2013

Hej vännen!

Vi har skickat din fråga till vårt ljuvliga team av kuratorer+psykolog, Jenny, Pia och Linda. De svarar säkert så fort de bara hinner, så håll ut!
Stoooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Hej på dej!

Tack för din fråga. Det är ledsamt att läsa om hur jobbigt allting är just nu för dej. Du skriver att du mått dåligt i tre år- det är en ganska lång period och kanske också hög tid för dej att faktiskt hjälpa dej själv ur illamåendet.

Du verkar vara en sån person som vill hjälpa dina medmänniskor och finnas till för dem. Det är beundransvärt och bra men det kommer perioder som nu, när du behöver tänka på ditt eget mående. Det är svårt att hjälpa andra när man själv inte mår så bra. Du behöver prioritera om nu och satsa på din egen hälsa.

Det verkar som att du inte har någon som du kan anförtro dej åt i din kompiskrets, förutom killen du älskar. Här vill vi be dej att tänka om och gå till en professionell och berätta om dina känslor och tankar. Visst är det en konstig situation att berätta om sig själv åt någon helt främmande människa- men detta kan också vara det bästa du kan göra. Att få en utomståendes syn på situationen och hur du kan komma vidare är kanske det du behöver nu. Kompisarna nära dej är kanske inte de som bäst kan stötta dej nu just i att börja må bättre. Se över vilka du umgås med. Vilka positiva relationer finns i ditt liv och vilka relationer är mest negativa och nedbrytande? Behöver du vara kompis med alla i din närhet? Ge också dina föräldrar en chans att hjälpa dej. Ibland kan föräldrar förstå mer än man tror- försök ge dem en chans.

Precis som du skriver behöver du acceptera situationen som den är med
killen du älskar. Det gör ont i hjärtat när den man älskar är tillsammans med någon annan men i långa loppet vill du ju ha någon som älskar dej lika mycket tillbaka. Det är du värd och det kommer flera kärlekar i livet.

Du skriver också att studierna och jobbet stressar dej. Även här behöver du prioritera. Vad är viktigast? Studierna eller jobbet? Pengar behöver vi alla men i det skede av livet du är nu så är studierna det som behöver komma först. Eftersom gymnasistudierna är krävande behöver du ha stunder då du kan kopppla av och må bra för att orka. Försök hitta de saker som är positiva i ditt liv och fokusera inte enbart på det jobbiga och negativa.

Bestäm dej för att du ska börja må bra! Goda rutiner och vanor är grunden för att börja få rätsida på sitt liv, dvs sov bra, äta bra, motionera! Rensa bort realtioner som tar din energi och satsa på att göra någonting som du mår bra av på din fritid!

Lycka till!
Pia & Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera